Jag börjar se någon slags mönster i en vanlig missuppfattning – tror jag. Alla vet att hästen ska ”sätta bakbenen indunder sig” och ”jobba med bakbenen” osv… Och man sätter en ära i att själv rida så mycket som möjligt med benen och med mjuk hand för det har man hört. Detta stämmer ju på sätt och vis, men får man hästen att sätta bakbenen under sig då?
Det är här någonstans det blir tokigt då det verkar som om många ryttare endast försöker aktivt (gärna i varje steg) driva på de där bakbenen så att hästen springer på – men ofta springer hästen framstupa rakt in i en passiv hand och där blir den stark som ett spett i halsen. Inte så kul för då blir det ju svårt att vara mjuk i handen som man skulle vara… Och så blev det obekvämt att sitta (eftersom hästen älgade iväg med spänd rygg) så då får man dra lite i tyglarna för att nödbromsa så att man inte studsar av. (Är det någon om känner igen detta?)
När hästen ”jobbar med bakbenen” så vinklar den sina ledgångar i bakbenen mer, ända upp ifrån länden kan man säga (så det ser ut som om hästen ”sätter” sig lite och sänker sin bakdel). Nummer ett för att få hästen att ”sätta sig” är givetvis att du som ryttare sitter ner i sadeln och inte lättar, utan att dina tygel-och skänkelhjälper ”kopplas ihop” via sätet.
Observera ”koppla ihop” – du måste få hästen att lyssna på din skänkel, men även tygeltagen ska ”igenom” – vilket innebär att om du ber hästen att gå fram för skänkeln så ska den reagera omedelbart för ETT skänkeltryck (inte konstant klämmande) men den ska också svara på en förhållning med tygeln och inte försöka göra sig stark mot handen. Om du ska få bakbenen ”aktiva” måste du dels kunna aktivera den framåtdrivande kraften i hästen, men även REGLERA den energin genom halvhalter som får hästen att också bära. Man skulle kunna säga att man vill ha en ”gummisnoddskänsla” i handen – men den gummisnodden är ett kvitto på att du kan både rida framåt och få hästen tillbaka med små och snabba hjälper. Tänk att hästen ska ”studsa” mellan gas och broms (låter kanske flummigt men det ska kännas lite som om hästen fjädrar i kroppen, den ska inte ”stanna upp” när du bromsar eller ”skena iväg” när du gasar). Typ som att köra en bil i dragläge.
Långt blev det här.. Det jag ville komma fram till var:
* Bort med klämmiga ben – rid ”så lite” som möjligt med benen så du kan använda dem endast när du BEHÖVER, för att aktivera hästen.
* Var inte rädd för att fånga upp drivningen också, om hästen vräker sig mot bettet när du driver får du kanske sakta av och göra om – så du får RÄTT effekt av skänkeln istället för en svinstark häst som drar dig ur sadeln!
* Om du ska göra en förhållning ska du vara lika noga att hästen svarar på den som på skänkeln, så du får en effekt av din förhållning (i bakbenen på hästen och inte bara i halsen), så att du kan lätta av och förhoppningsvis få hästen mer bärig.
* Obs att att hjälperna ska gå ”via” sätet för att fungera optimalt.
* Träna upp din balans så att du inte behöver hålla balansen med låren och klämma omedvetet!
Och en sak till: renodla hjälperna i början av passet! Blanda inte ihop hjälperna med varandra så det blir förvirrat för hästen utan se till att den lyssnar på hjälperna var och en för sig!
Inga svar