Sitter och läser på Ridsports sida om tävlingarna i Aachen. Här är ett urklipp kring något nytt som verkar bra, men kostsamt!
Sju domare tittar på
Dressyren testar under året med att ha sju domare runt banan.
På de internationella tävlingarna i Rotterdam gjorde man så, och nu också i Aachen.
I bakgrunden finns dessutom ”en jury” som följer tävlingen och domarsiffrorna nära. Om de upplever att domarnas siffror skiljer sig för mycket kan de gå in och ändra.
Om ”juryn” upptäcker att det är ett tekniskt fel i dressyren som bedömts alltför olika eller för generöst kan de justera. En icke befintlig piaff som fått en sjua ändras till en trea, ett för lågt betyg från en domare kan justeras uppåt.
Det måste finna något påvisbart i dressyrrörelsen, rent tyckande kan inte juryn bedöma.
Användandet av sju dressyrdomare ska utvärderas efter årsskiftet.
Mer kan du läsa här: http://www3.ridsport.se/Tavling/Dressyr/Nyheter/2010/07/CHIOAachen2010-dressyr/
Alltid när man läser om framgångsrika ryttare så blir man så sugen på att tävla! Samtidigt uppgiven, eftersom det är omöjligt att hinna till den nivån innan man dör… Å andra sidan är frågan om man skulle vilja ha det livet med allt vad det innebär i resor, stress, aldrig vara hemma… De största tävlingsryttarna turnerar ju som rockstjärnor minus glamouren, typ!
Det knepiga med ridningen är också att även om man själv vill träna mycket så kan inte hästen träna lika mycket alla dagar. Nu är det i alla fall dags att göra en ny avstämning och målplanering inför hösten. Vissa mål har jag faktiskt klarat av snabbare än planerat, det är ju bra!
Inga svar