Idag har jag goda nyheter som gör mig betydligt gladare än bra tävlingsresultat (det är också kul, men inte på samma sätt)! Kanske för att detta är ett jobb som har pågått under en väldigt lång tid, med en hel del bakslag och många frågetecken. Jobbet fortgår såklart, men idag känner jag att jag kan fira en stor milstolpe faktiskt. Jag åkte in med Grodan för en check idag, inför att jag själv förhoppningsvis kan rida snart igen. Idag var hon helt ua på böjprov, mycket starkare, rakare och även fin i ryggen. Vi ultraljudade bakknäna också, och idag såg knäna helt bra ut – ingen inflammation. Jag visste att hon var bättre, men jag hade nog ändå förväntat mig någon form av behandling, men idag, för första gången, så åkte vi hem utan att göra ett endaste dugg!
Om det är någon som inte har följt oss kan man kort sammanfatta det hela med att Grodan alltid har varit oliksidig och lite trippig sedan jag köpte henne. Hon var röntgad innan köp, och är fortfarande fin på röntgen, men ändå har det varit något ”skumt”. Ofta diffusa grejer och hon har fått en del symptomlindring som bara har hjälpt för stunden. Att avgöra vad som är hönan och ägget kan jag inte göra, men de stora problemen har varit svaga / inflammerade bakknän (det kan de vara även om hästen går igenom ett böjprov och inte är tydligt halt), spänd rygg (där vi hittade några diskar som delvis har mist sin funktion – och detta är kroniskt) samt en skada på ett gaffelbandsfäste på ett bakben, som antagligen har varit där sedan tidigare och sedan gått upp på nytt.
Förra vintern var gaffelbandsskadan fokus, och vi promenerade, lasrade, stötvågade och hade en speciell sko med stöd under. Det här området har varit bra en längre tid nu och igår skoddes hon som vanligt för första gången på ett halvår ungefär. Här hoppas jag att vi inte stöter på problem igen, men jag kanske inte vill rida mycket på djupa underlag t.ex.
Ryggen är behandlad ett flertal gånger, både muskulärt, men också djupare. När hon har varit som värst har hon känts riktigt sur och nästan velat slänga av mig – det hände första gången på en tävling, vilket inte var så kul. Nu upplever jag att hon är starkare i ryggen och hon har inte haft ont eller varit spänd på länge, men man kommer säkert behöva underhålla detta.
Bakknäna är luriga. Hon har inte varit särskilt halt men hon har reagerat på böjprov och varit kort bak. Fin på röntgen (tack och lov) men hon har ändå släpat på en inflammation länge, som har synts på ultraljud. I början behandlades hon med kortison, men detta är inte bra långsiktigt så då har hon fått IRAP. Det ger inte samma snabba effekt, men det verkar ge resultat på längre sikt (det har jag märkt på andra hästar också). Det är inte så kul när ens häst har problem med bakknäna hela tiden, för man kan ju egentligen inte rida utan att anstränga dem, och hon måste ju också stärkas upp för att bryta den dåliga cirkeln…
I kombination med bakknäna verkade det också som om hon blev trött i höfterna, så här har vi också hjälpt henne muskulärt.
Egentligen har inga av dessa problem varit jättestora, men det blir mycket sammantaget, och även svårt att träna på ett bra sätt. Jag har dock fått jättebra hjälp av Mälarkliniken, och är väldigt glad att de har lyssnat på mig och inte gett sig.
De saker som har gett resultat är en kombination av träning och rehab. Under sommaren tränade jag och red i princip ”som vanligt”, men jag har egentligen inte börjat samla henne ännu utan nivå LA-MsvC. Förutom veterinär hjälp så fick hon stå på balansplattor och jag har även tejpat henne för att ”påminna” bakdelen om att jobba. Jag tömkörde också en hel del. Vi var på god väg och gjorde en start i MsvC i augusti med 67% och röd rosett.
Sedan bröt jag benet….
Här kändes det väldigt trist att inte kunna fortsätta rida när det ändå började gå åt rätt håll. Men jag tycker att jag har löst det himla bra ändå med god hjälp!
Jag har använt vattenträning som komplement 2 dagar i veckan ungefär. Det verkar göra stor skillnad och är bra för både bakknän och rygg. Min stalltjej har longerat över bommar 1-2 dagar i veckan. Dessutom har vi lasrat bakknäna ungefär fem dagar i veckan – det tror jag är det största skälet till att inflammationen är borta.
Jag har också fått hjälp av Linnea att jogga och skritta ut ibland, och Nina har jobbat en del med bytena. På så vis har Grodan hållit igång och samtidigt fått ett varierat arbete. Jag hoppas att vi kan bygga vidare på detta nu! Veterinären lät väldigt glad idag, så det var jätteroligt. Det ska bli spännande att rida henne igen! Hoppas bara att min egen rehab går åt rätt håll, men det tror jag. Fortsättning följer…
Inga svar