Förra veckan var det dags för återbesök med Grodan hos veterinären. Ett tag har jag tyckt att det faktiskt har börjat kännas bättre och bättre, men sedan började hon se kort ut igen på höger bak och jag kände att jag nog måste ge upp snart. Vi var inne i onsdags och det gick faktiskt bättre än väntat. Jag trodde att höger bakknä hade blivit sämre igen, men nu verkade det mest sitta i höften. Jag tror att hon har blivit överansträngd där av att börja komma mer i jobb igen. Den sidan har varit sämre hela tiden och jag tror att höften har varit påverkad innan också, men inte lika påtagligt.
Man kan ju tycka att det är trist att det är något ”nytt”, men jag är istället glad att knäna trots allt verkar bättre (inte bra, men bättre). Ryggen är inte heller så spänd som förut. Jag tror att höften blivit trött av att börja jobba mer, så hellre det än att knät var sämre igen…
Vi är alltså långt ifrån i mål, men både veterinären och sjukgymnasten på kliniken tyckte att hon såg mycket bättre ut – jämnare musklad, starkare och mer balanserad. Så även om jag inte har ridit så mycket verkar det som om det jobb jag har gjort ändå har gett ett visst resultat. Men det är klart att med alla de fel och skavanker som vi har hittat så är det ju svårt att lösa det på en gång. Innan detta återbesök hade jag dock ändå lyckats höja ribban lite med något tuffare pass, mer uppsutten galopp, tömkörning över bommar etc.
Nu behandlades höften, både i leden samt muskulärt. Sedan är planen att skritta en vecka, tömköra en vecka, och efter det börja rida med tejp igen. Jag tejpade henne en period med ett kryss över rumpan, men nu ska hon tejpas över höften enligt bilden nedan. Tanken är att ”påminna” nerver och muskler om att jobba (förklarat med mina egna ord, med reservation för att det inte är helt korrekt). Hoppas att jag kan få ordning på detta, sakta men säkert…
Inga svar