Inga kurser idag så jag har ridit några hästar själv.
Caprice red jag på åkern, det tror jag var en uppskattad omväxling för henne. I början var hon lite spänd men efter lite trav och galopp i låg form blev det bättre. Har bara jobbat lösgörande och att få henne fram på båda tyglarna. Hon har lätt för att bli för kort i halsen och smita in ”bakom hjälperna” och sen springa på. Även om hon är pigg så gäller det att ändå rida henne med benen och fram till handen!
Braiton är lite av en ”ål” att rida på, han är vek i halsen, rumpan åker ut, men svår att böja i kroppen. En expert på att komma undan alltså! Här är ändå lite samma tänk som med Caprice: fram till bettet och ta stöd på båda tyglarna. I början har jag honom ganska rak och med stöd på yttertygeln för annars åker hela yttersidan ut, halsen blir förböjd och han hänger inåt. Det är lite olika med olika hästar hur mycket yttertygel jag använder. På den här hästen vill jag ha stödet där först så han går i balans. Däremot en stelare häst som är spänd i halsen kanske jag ger mer ”plats” på yttersidan för att det inte ska bli mer spänningar. Anser inte att det finns ett ”recept” som funkar på alla hästar, men generellt sätt så måste man jobba med att hitta jämn kontakt på båda tyglarna.
Ofta blir ryttaren fixerad vid att ”dra loss” innersidan – ELLER att ”hålla fast” yttersidan – för man har hört att man ska ha stöd på yttertygeln. Ett bra sätt att komma bort ifrån att man låser sig är att byta varv ofta, eller att rida hästen ställd (och även böjd) åt olika håll utan att byta varv. Bra för ryttarens koordination också!
Iffi har känts jättefin idag! Har lagt lite extra jobb på henne i veckan. Idag var hon rundare i formen, jobbade bättre genom ryggen och kändes mycket mer påverkbar. Fokus på sidvärtsrörelser, både öppna, skänklevikning och ”snälla” slutor med en svag böjning. Galoppen var också mycket bättre och med rundare språng.
Iffi på Antuna förra året
Inga svar