Nu var det ett tag sedan sist jag tränade, men igår var det dags igen. Tidigt i våras provade jag att rida för Karin Öljemark, och efter att ha varit där endast fyra gånger så känner jag faktiskt stor skillnad i min ridning. Precis som jag är hon väldigt petig med grunderna, och hur man inverkar. Jag hade kört fast lite ”i mig själv” innan. Det blev för komplicerat att rida av någon anledning. Jag tror att jag försökte lösa allt på en gång men började i fel ände. Nu känns det lite lättare igen. Och egentligen ger hon mig nycklar till att hitta saker som jag nog redan ”kan” – men som jag har råkat slarva förbi ett tag.
Första gångerna så kändes det rätt avigt, eftersom jag blev tvungen att börja om lite. Det kändes som om jag knappt kunde svänga. Jag fick renodla ridningen och plocka isär saker och ting, men nu verkar det som om det går att sätta ihop det mer igen. Igår hade vi inte varit där på en dryg månad, och jag tycker att det har gått framåt, men det var skönt att få den känslan bekräftad av någon annan! Nu kunde vi jobba mer med förberedelser för byten och att hitta en större trav. Traven har utvecklats mycket, men det är ju en bit kvar. Grodan har lätt att korta upp sig och måste hitta ett bättre påskjut. Det positiva är att hon har ganska lätt för att länga steget trots sin grundtrav, så jag kan använda små tempoökningar till att förbättra traven. Igår red vi t.ex. skänkelvikning i ”mellantrav” för att få bättre aktivitet. I galoppen jobbade vi med att motställa i både rättvänd och förvänd galopp, samt att få bättre övergångar till skritt via en svag öppna. Det är hemläxan att jobba med. Och så får jag påminna mig om att inte bli för snabb i mina korrigeringar, utan att ge Grodan lite mer tid de gånger det blir missförstånd.
Jag uppfattade Karin som positiv till Grodan. Hon sa faktiskt (!) att hon borde kunna räcka till för de större klasserna. Det kanske man inte tror vid första anblicken, men hon har en bra skritt, en riktigt bra galopp och en utvecklingsbar trav. Dessutom är hon ridbar och alltid positiv till arbete, och det är värt massor. Om jag ändrar en grej och gör lite annorlunda än innan, så ändrar sig Grodan också direkt. Nu kan hon ju bli lite för snabb i takten ibland, men samtidigt är det bra att hon är kvick. En häst med stora gångarter som är långsamma är svårare att ändra på. Grodan har ändå en förmåga till påskjut – så om hon blir starkare i påskjutet har jag glädje av kvickheten också. Karin uttryckte det som att Grodan är ”spännande” att jobba med, och det är nog en bra sammanfattning!
Inga svar