Ibland känns det som om det går väldigt långsamt när man sysslar med hästar, det är ju inte direkt så att man ser framstegen med detsamma om man säger så. Jag tycker att Grodan har utvecklats ganska mycket sista tiden, men ändå är det lätt att känna att det inte ”händer något”. Inte så att jag stressar på henne, tvärtom har vi tagit det väldigt lugnt, men samtidigt så har jag ju en vision av vad jag tror att det ska bli av henne och då vill jag ju nå dit så snart som möjligt… Faktum kvarstår dock – hon är faktiskt bara 7, och hon kom hit i princip outbildad och ”bara riden”. Jag hittade lite gamla bilder på henne och det var en bra påminnelse för mig om var vi startade. Tänk att det ska vara så lätt att glömma!
Första bilden är ju av sämre kvalitet, men ändå… Här är Grodan med Sofia när hon kom hit i januari 2017. Ganska liten (det är hon fortfarande) och spinkig med en skurborste till svans (som jag fortfarande kämpar med eftersom hon kliar sig jämt…)
Andra bilden från i sommar – rundare i hela kroppen. Målet är dock att få ut halsen mer, men hon orkar inte riktigt ännu.
Här är Grodan första veckan hos oss.
Här efter ett par månader tror jag
Här förra sommaren, lite rundare men ganska lång bak och kort fram
Här är från den här sommaren, ungefär lika kort fram och bak, och högre front. Men här orkar hon inte gå så långa stunder ännu. Tydlig skillnad i muskulaturen kring bakdelen!
Övre bilden från januari 2017, undre från sommaren 2017. Har inte tagit någon helkroppsbild i år. Nu är ju hästarna alltid finare på sommaren än vintern, men jag tycker ändå man kan se skillnad även i hull och muskler på kort tid.
Nu är målet att stärka henne så att hon orkar bära sig bättre, kan ta ut steget mer (som fortfarande kan bli trippigt) och få fram nosen (svårt, eftersom hon är ganska vek i nacken). Galoppen är hennes bästa gångart och den har blivit betydligt starkare och mer reglerbar, så jag hoppas traven ”kommer ikapp” successivt.
Inga svar