Framåtbjudning

För att tag sedan lovade jag att skriva om hästens framåtbjudning.
Att hästen bjuder framåt innebär att den villigt går fram för ryttarens säte och skänkel. Bra framåtbjudning är grunden för att resten av ridningen ska fungera!

När hästen bjuder framåt känns den villig, den går för ett lätt tryck av skänkeln och du får ett bra ”sug” på bettet.

En häst som ”springer fort” behöver nödvändigtvis inte bjuda framåt. Det kanske är lätt att tro, men framåtbjudningen hänger ihop med en god bakbensaktivitet och en häst som springer eller är väldigt het ”springer ifrån” sina bakben. Det är också lätt att tro att en seg häst bjuder bättre framåt av att man släpper stödet, men även på den sega hästen ska du hålla en mjuk kontakt med munnen. Tänk att energin ska ”bibehållas” i hästen, du ska inte släppa iväg all energi. Däremot ska du givetvis inte sitta och bromsa med handen!

Dålig bjudning kan bero på en mängd olika saker, som att hästen har blivit ”avtrubbad” av en ryttare som ständigt klämmer, att den har ont eller att sadeln inte passar, att den är spänd eller får för lite foder. Oftast tycker jag dock att det beror på ryttaren. Alla hästar är egentligen känsliga, men om man tjatar för mycket med skänkeln så lär sig hästen att stänga av signalen för framåtdrivning. Klämmiga ben leder också till att hästen spänner ryggen = får svårt att röra sig framåt. Mycket av bjudningen sitter i en avspänd rygg och att hästen är lösgjord!

Jag är av den meningen att om hästen inte tar en lätt skänkelhjälp så är det bättre att förstärka den – först genom en kraftigare (och ofta snabbare!) skänkel, och om inte det fungerar förstärker jag med ett spö. Efter en eller ett par gånger brukar hästen ha accepterat detta och går då fram redan för det lättare skänkeltrycket.

Jag tror att många ryttare inte alls är medvetna om hur mycket skänkelkraft de egentligen använder. Det är jätteviktigt att själv känna efter om hästen verkligen svarar direkt på skänkeln eller om det blir en ”fördröjning”, eller om man t.ex. skänklar flera gånger för att få hästen att trava. Det ska räcka med EN signal! Du ska heller inte behöva ”hålla igång” hästen. Om det känns som om hästen ska stanna – låt den göra det då – och sedan förstärker du skänkeln direkt. Det blir väldigt spänd ridning om man ska ”hålla igång” hästen, och du kommer också ha svårt att gå vidare och göra svårare saker som att samla hästen eller göra sidvärtsrörelser.

Tänk på att drivningen ska komma från underskänkeln, inte av att du drar upp hälen, eller att du spänner låren eller sätet. Då motarbetar du dig själv! Träna på att ge snabba signaler med vaderna.