Idag har jag ridit sex hästar. Nu ångrar jag mig för jag blev mer sjuk och har tappat rösten nästan helt. Att man inte fattar bättre?
Quickan gör framsteg, vi kan trava och galoppera i en hyfsat stadig form. Visade henne för ägarna i förrgår och de var nöjda, så det var kul. För att få lite bättre bjudning har jag tänkt rida ut på henne lite nu framöver, med start idag. Hon var riktigt duktig i både skritt och trav. I december åker hon hem på jullov så vi har några veckors jobb kvar till dess.
Wirja kändes lite stel idag (hon vilade igår) men det släpper efter en stund. Hon börjar ju bli gammal nu, även om det är jobbigt att inse. Har jobbat först och främst med halvhalter och övergångar, att få ut steget så hon jobbar mer genom kroppen, samt få upp formen en smula. Hon behöver inte gå i någon samlad form, men hon måste bära sig bättre.
Iffi har jag ridit tre dagar i rad, och det kändes stor skillnad idag. Formen var stadigare, hon kändes mer lösgjord och i en bättre balans. Har jobbat först och främst med att få en ärlig bjudning och bättre stöd på bettet. Jätteviktigt att hon går fram för skänkeln!
Braiton – som ovan – måste gå fram till handen, samt ta jämnt stöd på BÅDA tyglarna och inte ”slingra sig” undan. Observera att jämnt stöd på båda tyglarna = jämnt driv/påskjut från båda BAKBENEN! Har även jobbat med öppnor och diagonalslutor på honom idag, han kändes riktigt fin.
Anea kändes bättre idag efter gårdagens träning och genomridning av Mads. Det var lite roligare att rida idag, det kändes som om hon svarade bättre. Det kanske finns hopp ändå? Vi får väl se hur det fortskrider… Skam den som ger sig. Skall dock sägas att vårt ”förhållande” är som en berg-och dalbana…
Har även ridit en av inackorderingarna idag – riktigt rolig häst, mycket känsligare än jag trodde.
Ska skriva mer om framåtbjudning när jag orkar, det känns väsentligt eftersom det första jag korrigerar på lektionshästarna ALLTID är att de ska gå fram bättre. De är riktigt duktiga på att smita undan skänkeln så fort de får chansen…
Inga svar