Har varit och tränat med Anea idag. Traven kändes bra men galoppen var för spänd. I slutet blev det bättre, då jobbade hon mer genom ryggen. Hon är svår, för så fort jag vill ha mer energi och engagemang så blir hon hellre spänd och stark. Just nu känns det lite tröttsamt, jag vill ha ”mer” tillbaka! Börjar kanske tro att vi har kommit till en gräns där det är dags att ge sig? Å andra sidan är jag väldigt envis, och egentligen trodde jag inte ens hon skulle komma till den här nivån när jag började rida henne för några år sedan och hon sprang med huvudet rakt upp och var extremt sned. Men det ”beteendet” finns fortfarande kvar, och det gör att jag får svårt att ”komma till ridning”. Dock gillar jag henne väldigt mycket så det är väl bara att bita ihop och träna vidare. Det är lätt att glömma framstegen som hon ändå har gjort.
Hemma igen red jag Quickan, där är man nöjd med mindre saker (på sätt och vis är det skönt med en unghäst, mer kravlöst!). Nu börjar hon gå bättre framåt och kännas stadigare på bettet. När hon slappnar av och bjuder känns hon bitvis riktigt fin med riktigt trevlig trav. Det är tur man har flera hästar att rida!
Inga svar