(Råkade posta inlägget innan det var helt klart igår, har finslipat det lite nu…)
Hästens form är ju en het potatis, minst sagt, särskilt sista tiden. Vill därför poängtera att jag inte står bakom en form som hästen tvingas in i, och att det för mig är skillnad på t.ex roll kur och att rida hästen ”rund”. Tycker dock att fokus ofta bara ligger på att hästen ska ha nosen ”korrekt”. Det är en del av att gå i en bra form, men att bara stirra på nosens placering blir fel. Det är dock det som är lättast att se. Vissa hästar behöver gå i en rundare form, men det är viktigt att det då är med kontakt. För mig är inte det samma sak som ”bakom hand” (då släpper hästen stödet). Vissa hästar kan behöva gå i en öppnare form, vissa behöver ha huvudet högre / lägre, precis som att man kan behöva anpassa tempot efter hästens balans. Jag rider inte mina 8 hästar på samma sätt, jag anpassar formen utifrån deras exteriör, ålder och temperament – och dagsform. Med andra ord rider jag inte hästarna i samma form varje dag, utan samma häst kan behöva arbetas på olika sätt olika dagar.
Det finns dock en ”idealform” som man vill se på tävling, med nacken som högsta punkt, och naturligtvis samling utifrån den nivå man tävlar på. Den formen man visar upp på tävling törs jag nog säga inte är optimal att rida i varje dag hela pass, utan formen bör varieras för att det inte ska slita för mycket på hästen.
Jag är verkligen ingen elitryttare eller har ridit tusentals hästar i mina dagar, men jag har ändå ridit många typer av hästar och på en ganska hög nivå. Ju mer jag rider och lär mig, desto större blir ödmjukheten inför att alla hästar och ryttare är olika. Jag hade betydligt mer starka åsikter kring hur saker borde göras när jag var yngre. Jag tar inte ”dålig ridning” i försvar på något vis, men jag tror att förväntningarna på perfektion ibland är för stor. Jag kan hitta en bra arbetsform hemma när jag / hästen har en bra dag, och då kanske det inte ens är hela ridpasset, utan 3/4 av passet gick åt att komma dit jag ville. Sedan ska detta dessutom visas upp på 5 minuter på tävling, och kanske med både ens egna och hästens nerver utanpå. Jag tror att få ryttare rider hela ridpass hemma i perfekt balans och korrekt kontakt hela tiden – även om det är det vi drömmer om. Men man måste också kunna prova sig fram och eventuellt göra lite misstag på vägen.
Nu är detta inte ett inlägg som försvarar att rida hårt och med nosen i bogen eller något sådant. Det är mer en reflektion kring saker jag läser på nätet. Man törs ju knappt lägga upp en bild där hästen eventuellt har nosen lite bakom lodplan (trots att jag inte själv har blivit påhoppad). Faktum är att jag har en hel del bilder som ser väldigt bra ut där nosen är framme – men jag vet att i den stunden bilden togs var hästen stark och faktiskt lite mot handen och absolut inte lösgjord. Däremot bilder där min känsla är ganska bra, hästen avspänd och mjuk – då ser det ofta sämre ut på bild för där är hästen ”för rund” och det gör sig inte på bild. Men det man inte ser på ett foto är hur hästen använder kroppen – alltså om ryggen är stel eller om rörelsen ”släpper igenom” osv.
Det jag vill poängtera här egentligen är att det finns ett ideal att sträva mot – och det är att hästen är lösgjord, bär sig själv och med en lätt kontakt. Att komma dit tar olika lång tid, och är olika lätt / svårt beroende på hästens förutsättningar.Hur mycket kontakt som är lagom är också olika från häst till häst – vissa hästar behöver en stadigare kontakt, medan andra nästan inte vill ha ”någon alls”. Då gäller det att lära sig känna var varje häst arbetar bäst för stunden. Men innan man hittar den optimala formen så tar det tid – dels kanske hästen måste stärkas och utbildas först. Det kan också vara olika från dag till dag. Anea t.ex. behöver vissa dagar ridas i en rundare form, vissa dagar jobbar jag med att ha formen längre, och ibland mer samlad. Och det svåra med henne är att ha henne samlad i kroppen men få en längre hals. Där är vi inte än, och jag tror tyvärr att en del av problemet är att jag behöver en sadel som ger henne mer plats att få upp manken.
Innan det går att ändra formen och placera hästen där man vill så behöver dessutom grundhjälperna fungera, gas, broms, sväng och gå undan för skänkeln. Det är förutsättningen för att kunna påverka formen. I vissa lägen kanske jag då fokuserar mer på att det här ska fungera, lite på ”bekostnad” av formen – men när hjälperna är mer på plats brukar formen också bli bättre. Så vid träning kanske fokus bör ligga mer på att ”hitta rätt kommunikation” än ”rätt form”… Det svåra är att lära ut detta på ett bra sätt, då jag upplever att en häst som är extremt spänd i sin form också är svår att kommunicera med. Jag brukar ändå försöka vara noga med att poängtera att man kontrollerar gas och broms och renodlar hjälperna, så att man inte gör ”allt på en gång” – och det här måste man ju repetera hela tiden som ryttare.
Inga svar