Programträning

Igår hade vi programträning här hemma för Roger Ohlson. Tanken var egentligen att vara på Vällsta, men det blev inställt, så det fick bli här istället. Skönt att inte behöva åka iväg.

Min tanke var att rida St Georges (som jag tävlar nästa helg) eller delar ur StG och Int1. Roggan tyckte dock att jag skulle rida hela Inermediere-programmet istället. Det var väl i och för sig mycket bättre, för nu har jag inte gjort det på länge, och det är ju egentligen det jag behöver öva mer på. Vi red igenom det två gånger. Med tanke på en ganska kort uppvärmning så gick det förvånansvärt bra! Första rundan var ganska säker men lite ”matt”. Andra rundan ville han att jag skulle rida i ett bättre tempo, och det gick bitvis bra, men ibland får jag då mer ”missar”. Sammanfattningsvis tyckte han att jag kan försöka ligga lite mitt emellan de rundorna på tävling. Det känns vettigt. Jag vill verkligen lära mig att få ut mer av hennes kvalitéer på banan, men samtidigt vill man ju ha en stadig runda – vilket kan göra mig överpedantisk och försiktig. Svår balansgång, för om jag försöker för mycket blir hon spänd och stark. Jag får väl försöka lära mig att satsa mer i de moment där jag känner mig lite mer säker, men det är sällan jag hinner vara så strategisk när jag väl är inne på banan…

Det känns i alla fall bra att jag ”tar mig runt” ett så pass svårt program nu utan att det känns helt omöjligt. Nu känns det svårt för att jag kommer på mer och mer grejer som måste bli bättre, men det är ju ändå ett steg framåt att ens hinna fundera på de bitarna. Det går inte bara att nöja sig med att man sätter alla byten i serien t.ex, utan nu måste de placeras mer rätt, vara lika stora och raka osv.

Red på träns igår med. Det känns bättre än kandaret på det stora hela, men är fortfarande obeslutsam kring att tävla på det. Har gjort det två ggr, varav ena gången gav placering, och andra gången gick åt skogen (oklart om det hade med tränset att göra dock). Känslan är att om hon blir stark med kandaret kryper hon in med nosen, på tränset ”drar hon iväg” istället. För mig känns det som om jag tappar henne mer på träns om jag tappar henne, men grundformen är istället bättre eftersom hon får fram nosen bättre. Jag tycker att hon känns bättre på träns när hon är ”med mig”, men när hon inte är det måste jag göra större tygeltag och det vill jag helst inte…. Svårt! Jag får helt enkelt träna mer på olika bett och se vad som funkar bäst.

Idag ska vi hur som helst bara skritta ut, det förtjänar vi båda. Och då blir det på hackamore.