… gick himla fort! En liten sammanfattning då.
I torsdags var jag och tränade hos Rebecca. Efter förra tävlingen så har jag inte haft något direkt flyt, och träningen började också dåligt. Anea var kort i halsen och hamnar i ett läge där jag varken kan ”gasa eller bromsa”. Med massa tempoväxlingar och skolor kom vi till slut igenom problemet och jag red igenom programmet med hjälp. Det var himla bra att göra det. Jag gillar inte att rida program och tycker till och med att det är jobbigt på träning – vilket ju inte gör tävlingsmomentet lättare. Jag fattar det, men undviker det ändå!
Några saker vi jobbade med var att öka kortare sträckor istället för hela diagonaler. Efter att ha upprepat det så fick jag bättre kontroll och mindre känsla av att hon bara drar iväg. På filmen gör vi alltså om en del i slutet och jag lägger in extra volter och så, det är alltså inte riktigt som på tävling på filmen. Jag hade inte heller ridit alla rörelser innan vi red programmet. Fick väldigt bra hjälp att komma från det absolut sämsta till helt okej känsla. Det är ju egentligen de dåliga dagarna man behöver hjälpen extra mycket, även om en sådan träning inte är lika ”rolig”.
Jag har ju haft lite extra hjälp den här veckan av Caroline, som också har haft med sig sin medryttarhäst. Hon har ridit några lektioner på den och jag tycker det blev stor skillnad från första dagen. En gul häst, vilket gjorde mig lite sentimental såklart. Måste köpa en till isabell när tillfälle ges, det är min favoritfärg.
I lördags hade jag en kurs på förmiddagen och jag har hunnit med lite privatlektioner under veckan också. Igår avslutade jag helgen med tävling i Södertälje. Denna gång med en mycket bättre känsla. Förra veckans bakslag har gjort att jag verkligen har tänkt igenom upplägg och hur jag ska rida. Igår var Anea (och jag) bättre redan från start, men jag kände att jag ibland hade kunnat hamna i dåliga situationer som jag ändå klarade att avstyra snabbare. Travdelen i programmet flöt på bra, i galoppen fortfarande lite stark. Hade landat på 65% om jag inte fått en miss i en piruett, som faktiskt berodde på yttre omständigheter (störningsmoment på läktaren). Där stack Anea iväg och fattade fel galopp efter som jag fick rätta innan piruetten, som då hamnade på fel ställe dessutom. Ändå nöjd med att jag denna gång hade bättre fokus och klarade att fortsätta rida vidare istället för att bli spänd själv. Slutade på 63,72%. En domare hade oss på nästan 66% trots missen, men en låg lågt (på i princip alla) och det drog ner. Tycker dock att det är SÅ BRA att rida för tre domare. Känns mycket mer rättvist än att bara ha en som eventuellt ligger väldigt högt eller väldigt lågt. Här vet man att det jämnar ut sig.
Har upptäckt en intressant sak och det är att de gånger jag rider bra på tävling så hör jag musiken. De gånger jag rider dåligt stänger jag av allt och blir helt paralyserad och då även döv! Kan berätta att jag fick rida travdelen till hårdrock och det var väl ingen hit om man säger så… 😉
Mål framöver: att kunna ha henne med mig som på den här tävlingen, så att jag på sikt kan inverka ännu mer i programmet och få fram lite mer gång. Det blir fortfarande lite ”försiktigt”. Lösningen är dock inte att bara gasa, utan att rida smartare. Och då gäller det att ryttaren håller huvudet kallt.
Inga svar