Förra veckan pratade vi om skänkelläget samt hur man på bästa sätt driver så att ryttarna skulle hitta en bra teknik för detta.
Nu tänkte jag att vi skulle gå igenom de olika skänkelhjälperna.
Först och främst används skänkeln framåtdrivande – lika mycket på båda sidorna, för att få hästen att gå framåt. Observera att det är underskänkeln som ger signalerna till hästen. Överskänkelns funktion är att ge ryttarens sits stabilitet – utan att klämma!
Sidförande skänkel – om ena sidans skänkel används mer än den andra ska hästen flytta sig undan från trycket – alltså åt sidan.
Den andra sidans skänkel fungerar reglerande – för att besgränsa sidvärtsrörelsens storlek, eller mothållande – när man vill avsluta rörelsen.
När man ska böja hästen, används en böjande skänkel. Det är förhållandet mellan inner och ytterskänkel som avgör hur mycket hästens böjs, och hästen ska vara lika mycket böjd som spåret. Ytterskänkel är placerad något längre tillbaka, medan inner är kvar vid normalläget – se bild!
Ofta är det svåraste för ryttaren att koordinera dessa olika hjälper och att känna hur mycket man ska öka respektive minska inverkan av ena eller båda skänklarna. Men övning ger färdighet! 😉
Inga svar