Som jag skrev igår tyckte jag inte att mitt pass med Anea var så upplyftande. Lite på den nivån att jag ältar det när jag borde sova…(!) Då har man kanske lite för lite ”riktiga” problem? Hur som helst. Mycket nära att ta ett pass i ridhuset idag igen bara för det, men höll mig duktigt nog till planen att rida ut ändå. Vi ska träna två gånger den här veckan och det blir inte bättre av att tjata.
Äntligen fick jag sol och snö, som jag har längtat! Höll dock på att ångra mig och gå hem när vi skrittade över åkrarna i en förfärlig snålblåst och med iskalla händer. Det blev dock mindre blåsigt när jag red mot vändplan, och inne i ”skogen” var det hur fint som helst. Red fram och tillbaka där några vändor och började med trav – skritt och sedan galoppfattningar. Till slut var galoppen SÅ mycket bättre än igår så jag kunde lägga in byten, och serier. Raka och med bjudning istället för krokigt och på bogarna (som igår).
Det som är bra med att vara ute (förutom miljöombytet och att det ”avdramatiserar” dressyr-träningen lite) är att det är så himla bra för rakriktningen. Även om jag känner att det svajar i ridhuset så är det extremt tydligt när man rider på en väg utan väggar. Fick in den bogen som jag brukar tappa ut och plötsligt hade jag bra sug framåt på båda sidorna och kunde sitta mitt över hästen. Väldigt skönt! Hoppas vi kan hålla kvar känslan på morgondagens träning.
Inga svar