Jag tycker det känns lite skönt att runda av och sammanfatta saker och ting när året är slut, och även att sätta nya mål inför nästa år. För första gången i mitt liv är jag dock inte sugen på att sätta några nya mål uppriktigt sagt. Jag har jobbat sjukt hårt mot nya mål (och stora sådana) ända sedan jag var 14 (?) eller något sådant, och nu har jag klarat av alla med råge och känner mig både stolt och nöjd, men också lite ”trött”. Samtidigt som det är ganska skönt att inte ha ”piskan på ryggen” så blir jag faktiskt förvirrad av känslan av att inte ha massa storslagna planer. Det är lite tomt, och det känns som om jag väntar på att det ska hända något ”stort” men jag vet inte ens vad det skulle kunna vara. Därför tänker jag helt enkelt se vad som händer. Det har aldrig hänt förut, så vi får se hur länge känslan håller i sig men årets (helt nya) strategi är inga konkreta mål alls! På ett sätt förvirrande, på ett sätt befriande.
Ska dock bli intressant att se vad 2017 har att bjuda på (särskilt om jag försöker låta bli att styra över det) men oavsett vad så hoppas jag att det blir ett bra år på hästfronten. Började för övrigt toppen med en superhalt Diza på nyårsdagen – dock bara en hovböld, men ändå. Andra hovbölden inom en vecka (Iffi har också haft en), men hovbölder är i alla fall inget ”farligt”, bara förargligt. Det var ju för all del bra tajming med tanke på att det inte är så mycket lektioner nu, så inget att deppa över direkt!
Ett mål skulle ju kunna vara att få in höger armbåge… 😉
Inga svar