Nu kommer jag lägga lite extra krut på övergångar och halvhalter en period (om jag klarar att hålla mig till en plan). Jag tror nämligen att det behövs. Det är lätt att slänga ur sig ”ta en halvhalt” när man instruerar, men det gäller att följa upp det också. Ibland vet inte ryttarna riktigt hur det ska utföras, ofta kommer hästarna undan, och ryttarna är inte tillräckligt konsekventa. Det är då det är lätt att hamna i dragkamp med hästen.
Idag har vi jobbat med halter, skritt / trav-övergångar och slutligen halvhalter på långsidorna. I det här jobbet är det viktigt att känna vad hästen gör med kroppen. Ofta kan man känna att de blir spända, går mot handen och tappar eftergiften, och så korrigerar man det framifrån. Ofta hänger det här ihop med att hästen skjuter ut en bog, sätter in ett bakben eller går emot skänkeln. Därför har vi fokuserat idag på att rätta till snedheter för att få bättre övergångar, och jag tycker det fungerade bra.
Man får anpassa sig lite till olika hästar i hur man tänker i övergångarna. En häst kanske försvarar sig med hög nacke, då får man jobba med en rundare form i övergångarna, medan den hästen som vill ”dyka” får man nästan tänka ”över tygeln” med. (Ibland kanske en och samma häst använder sig av båda strategierna, då får man vara vaken som ryttare och anpassa sig!) En del hästar behöver mer tid och långsammare övergångar, samt lite fler steg i halvhalten. Ofta är det hästar som blir lite snabba eller spända. En häst som tappar bjudning eller blir långsam får man istället göra kvickare övergångar med, och lite färre steg i halvhalten. Man kan peta lite med ett spö på bakbenen också för att få dem kvickare. Ibland kan det hjälpa att tänka svag öppna i en övergång eller halvhalt för att få hjälp att behålla formen, och att undvika att hamna i dragkamp.
Målet är förstås att det ska räcka med att räta upp sig och få mer vikt på bakbenen, men det är kanske inte så enkelt så fort man sitter upp. Därför kan det var bra att bena upp det lite tydligare för sig själv med hjälp av halter och övergångar. Om man är noggrann med det här så fort man sitter upp så blir alla andra moment också lättare – det här är A och O. De flesta vet det, men ändå är det lätt att glömma. Därför kommer jag tjata extra om det en period!
Dagens guldstjärna till Diza, som har haft svårt med mjuka övergångar. Idag har hon varit väldigt lydig och lyssnat fint på lektionen! På bilden här tycker jag hon kommer fint inunder sig med inner bak och bär sig bra, men det orkar hon än så länge bara korta bitar.
Ett svar
”Det är lätt att slänga ur sig ”ta en halvhalt” när man instruerar, men det gäller att följa upp det också. Ibland vet inte ryttarna riktigt hur det ska utföras,”
Mind-reading… Skrev just om detta själv, fast ur elev-perspektiv. Det är så himla lätt att få en instruktion, och så sitter man där och försöker och försöker efter bästa förmåga och blir bara ombedd att ”göra om”, fast det inte är antalet repetitioner problemet ligger i. Själv rider jag väl på LA-nivå, men fick för ett halvår sedan klart för mig att jag faktiskt inte vet hur det ska kännas när man gör en halvhalt och hur man genom hjälpgivning uppnår känslan.
Väldigt insiktsfullt inlägg av dig!