Jag får faktiskt nypa mig i armen lite när jag inser att jag har två hästar idag som i princip ”borde” kunna gå Lilla Rundan (MsvA, St Georges och Int1). Anea har ju startat i dessa klasser med mig redan, och Harry har gjort det med tidigare ryttare. Jag känner mig absolut inte säker på att han och jag fixar det ihop, det beror väl på hur vi kommer överens på tävlingsbanan, men oavsett det, så har jag en riktigt fin häst att träna på och det är inte heller fy skam. Jag har ridit ganska mycket ”dåliga” och svåra hästar i mina dagar, så jag är oerhört tacksam över bra hästmaterial i min ägo. För mig är det ju en jättebra möjlighet att utvecklas ännu mer när jag har två välutbildade hästar som dessutom är väldigt olika att rida.
Den gemensamma nämnaren är jag tycker båda kräver att man är lite teknisk och ”smart” när man rider. Anea kan bli spänd och har svårt att jobba ärligt genom ryggen och med spänst. Det är något jag har fått ”lära” henne. Harry har spänsten naturligt, vilket såklart är att stort plus. Han är å andra sidan lite långsam, både i reaktioner och i sitt rörelsemönster. Han rör sig mycket större och är mer fysisk att rida pga det. Jag kan inte rida honom först och rida Anea direkt efter, för då tycker jag att hon känns liten och att hon inte går framåt, och det blir orättvist mot henne.
Fördelen med Anea är att hon är ganska ”lättmanövrerad” (numera) och har en väldigt hög arbetsmoral. Fördelen med Harry är att han har bättre gångarter och mer uttryck. Ridtekniskt måste jag rama in Anea väldigt mycket, och ibland kanske jag hjälper henne lite ”för mycket”. Med Harry börjar jag ana att man måste låta honom vara mer ifred och ”åka häst”, vilket jag inte är van vid. Sedan är det i och för sig viktigt att han låter mig inverka (vilket han inte alltid gör), men jag tror i alla fall att han behöver vara mer ”fri” än Anea, som istället behöver mer ”stöd”. Anea kan bli lite stark och Harry kan bli lite ”tom”. Jag måste jobba med dem utifrån deras olika lägen där de trivs bäst, och samtidigt jobba med att stärka deras olika svagheter på helt olika sätt. Det är så himla roligt att få ha de här två hästarna parallellt! Jag får nog säga att jag har Anea att tacka för väldigt mycket. Hon har inte varit någon lätt nöt att knäcka, men jag tror att jag har lärt mig sjukt mycket med henne!
Inga svar