Helgen

Att vila på helgen händer inte så ofta. Den här helgen har jag haft det mesta i stallet själv (utom insläppet igår), ett dagläger samt att jag har tävlat. Därför tänker jag ta en lugn måndag och inte rida ens (tror jag…). Kommer lägga lite kontorstid istället och ev åka iväg på några ärenden.

Daglägret i lördags gick bra. Den här gången fick alla rida två olika hästar med fokus på hur man hittar knapparna på respektive häst, och att ”komma till ridning”, vilket jag tycker de gjorde bra! Jag har haft hjälp med mat i helgen av Torbjörns mamma och det var rätt skönt att slippa det momentet. Dessutom blev vi bortskämda med middag både fredag och lördag, lyxigt!

Igår tävlade jag i Södertälje, en nationell St Georges. Första starten för året känns alltid lite rostig tycker jag, så även denna gång. Hon var rätt fin på framridningen, men spänd som en fiolsträng på banan. Och tyvärr är inte det helt ovanligt. Jag tycker ändå att jag själv red så bra jag kunde, jag blev inte spänd själv utan försökte verkligen inverka ändå och rida utifrån förutsättningarna.

Jag hade inga superförväntningar, utan tänkte att runt 63% är ok för att vara första starten. Vi hamnade på 62,67% så det var ju inte långt ifrån. Men jag börjar känna mig lite trött på att hon ofta blir så spänd. På framridningen är hon alltid lugn och inte ett dugg tittig, men ofta blir det spänt på banan. Jag tror inte det hänger så mycket på mig just nu, för jag är inte nervös längre och jag har en mycket bättre inställning när det blir problem. Nu försökte jag tänka att jag ska galoppera in och inte låta henne spänna sig, men jag kom en halv långsida och sedan slog hon på en tvärnit vid domaren och jag fick skritta förbi och göra halter… (innan startsignal alltså). Jag kan inte heller säga att jag ser ett mönster, ibland är hon bra ute, ibland bra inne… Men jag TROR att det är som värst när domarna sitter nere i ridhuset, vilket de gjorde nu, och även min senaste start i Eskilstuna där hon också var spänd. Tyvärr kan man ju inte undvika den situationen.

Jag tänker naturligtvis inte kasta in handduken efter en halvdålig start på säsongen. Förra året startade vi med den här procenten i MsvB5 och slutade med att starta Intermediere, så man vet ju inte hur utvecklingen blir det här året. Det grämer mig dock att hon blivit så pass mycket finare i träningen men det blir kort och spänt på banan. Nu har jag funderat ett varv till och det är frågan om jag ska våga testa med träns nästa gång. I förrgår red jag på träns och jag tror jag klarar det tekniska hyfsat även på träns. Den största skillnaden är dock formen, hon tar mjukare kontakt och jag får mer ”tag” på henne. Tidigare har jag resonerat att om hon blir stark på banan så måste jag ha kandaret. Nu undrar jag om det inte är kandaret som gör henne stark? Så kändes det i alla fall igår. Halvhalterna går inte igenom utan hon kryper hellre in med nosen och blir lång bakom sadeln (= även spänd i ryggen). Med tränset håller hon fortfarande halsen i ett bättre läge. Jag har faktiskt ”råd” att chansa och göra en start på träns och se hur det går. Om det inte funkar alls får jag väl utgå. Jag måste i alla fall prova, för om hon nu trivs bättre med det så kanske en hel del spänningar släpper. Nu är det ju trots allt tillåtet att rida på träns i alla klasser, så det vore ju dumt att inte testa. Det får helt enkelt bli nästa grej att gå vidare med.
DSC_2076

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*