Jag gillar verkligen inte att behöva ändra mina planer eller tänka om gällande mina mål, men när det gäller hästar så måste man ju bara acceptera att det inte alltid går att köra ”raka spåret”. Tanken var att debutera MsvB med Caramelle idag, men jag strök mig. Dels har jag fått nackspärr och är inte riktigt i mitt livs form själv, och dels tycker jag inte att hon känns redo. Det hade säkert gått att ”ta sig runt” men jag känner lite att jag nästan får tvinga henne att ta i, och så vill inte jag rida. I så fall är det bättre att hon får stärka sig lite till och så får jag sikta på detta i vår istället.
Tyvärr är ju säsongen kort och tillfällena inte så många, men det ska kännas kul att tävla, och jag vill inte pusha henne för hårt. Vi får väl se om det känns bättre i vår, men det hoppas jag. Jag blir såklart lite besviken, för jag hade velat ”bli klar”, men när jag tittade på mina nedskriva mål för året hade jag faktiskt bara tänkt starta MsvC. Att starta MsvB är en bonus som jag nog tänkte kunde vara rimlig eftersom hon kvalade direkt och med placering i båda starterna. Men uppenbarligen hade jag inte satt det målet i vintras och då känns det något bättre. Och Anea har ju presterat långt över förväntan i år, så det känns bra.
Det kanske är lite knäppt att vara så ”mål-fixerad”, men det är mitt sätt att komma vidare. Sätter jag inte upp sådana här mål för mig själv har jag svårt att hålla motivationen. MEN det är ju också viktigt att inte totalt tappa sugen när man inte lyckas med det man har tänkt sig. För ibland tar det lite längre tid, och ibland får man tänka om. Nu när beslutet är fattat känns det ändå skönt, för jag är väldigt trött och nu fick jag en ledig eftermiddag som jag verkligen behöver.
Vi får ta nya tag till våren!
Inga svar