Man kan rida av väldigt många olika anledningar. Vissa gör det för att koppla av, för att det är roligare än att jogga eller för att man vill utvecklas och utmanas hela tiden. För mig handlar ridningen mycket om att träna, utvecklas och att ständigt försöka bli bättre.
Att tävla är ett sätt för mig att kunna mäta min utveckling och ha något att jobba mot. Jag måste erkänna att jag inte är lika noggrann med hörnpasseringar och halvhalter när jag inte har en tävling i sikte. 😉 För mig är tävlandet ett sätt att hålla mig själv sporrad och att komma vidare helt enkelt. Däremot har jag aldrig strävat efter ett liv som tävlingsryttare på heltid, jag tror det skulle bli ”för mycket”.
Jag har faktiskt ett stort behov av den andra delen av ridningen också – den som är mer kravlös. Kanske är det så att jag har höga prestationskrav, och om jag skulle tävla ”hela tiden” skulle det nog kunna gå i baklås. Jag behöver pauser, och med det menar jag t.ex. att bara rida ute och ha mer tid att känna efter utan press. Därmed inte sagt att jag rider på halvlånga tyglar i slängtrav i skogen, utan jag jobbar ju hästarna ute, men det blir ett miljöombyte och det är bra för både mig och hästen.
Nu i sommar har jag knappt satt foten i ridhuset (förutom när jag har undervisat). Jag har ridit ute på nästan alla hästar, alla pass. Det har fått bli som någon slags ”semester” för mig. Anea har tagit det lugnt i nästan en månad, fast det har varit blandat bete / longering / uteritter / promenader. Hon har dock börjat få en liten trivselmage… 🙂 Nu hoppas jag att jag ändå kan komma igång med henne relativt fort igen, men det känns ju alltid lite rostigt att sätta igång igen. Jag kan inte ha samma krav på samling t.ex. Jag kände dock att vi både behövde en paus. Vi har inte tävlat supermycket, men vi har verkligen klivit upp ett snäpp, både i utvecklingen men även i resultaten. Jag kände faktiskt att jag blev lite ”mätt” och behövde smälta det. Nu börjar jag dock bli lite sugen på att rida ordentligt igen, trimma och träna, och komma igång!
Det jag vill ha sagt är nog att en paus kan vara nyttig ibland, för att hitta suget igen. Och för mig är båda de här sidorna av ridningen viktiga för mig. Att bara rida inom fyra väggar blir jag trött på efter ett tag. Men att vara ”skogsmulle” på heltid skulle inte vara tillräckligt utmanande och motiverande. Tur att man kan kombinera det bästa av ”två världar”!
Vem blir inte glad över en galopp ute? Nu tänker jag ta slutet av sommaren / början av hösten till att stärka Aneas galopp mer ute, och förhoppningsvis gynnar det sedan mina piruetter och bytesserier.
Inga svar