Efter att jag kom hem från Tyskland hade jag ett ”mellan-år” där jag gjorde lite olika saker. Jag bestämde mig redan i högstadiet för att jag ville gå hippologen, och då krävdes 12 månaders praktik innan man kunde söka. Jag var ju inte ett helt år i Tyskland, så det krävdes lite mer tid innan hippologen kunde vara aktuellt.
Jag flyttade hem till Sverige igen till sommaren, och under den sommaren och hösten bodde jag hemma hos mina föräldrar (för första gången ”på riktigt” på fyra år, eftersom jag bodde på internat i gymnasiet). Jag var tvungen att hålla igång ”hästeriet” OCH tjäna lite pengar. I gymnasiet hade jag haft praktik två veckor hos Nina Bengtsson på Lejondal, så jag kontaktade henne. Så jag var hos henne mån, tis, ons och tors till lunch. Sedan jobbade jag tors kväll, fre, lör (ibland sön…) på en restaurang på Dalarö där jag hade jobbat några somrar tidigare. (Det jobbet fick jag via en kontakt på mitt extraknäck jag hade under gymnasiet – det ena leder till det andra.)
Kan ju tillägga att jag bodde i Skogås då, och inte hade bil. Så jag åkte ca 2 timmar kommunalt (dörr – dörr då) till Nina i Kungsängen. Till Dalarö tog det väl en timme åt andra hållet. (På den här tiden fungerade lokaltrafiken som den skulle!)
Sådär höll jag på några månader. I november tog jag dock ett uppehåll från hästarna på FEM VECKOR (!) – längsta någonsin. Då åkte jag till Australien och pluggade engelska. Anledningen var egentligen bara att komma iväg dit utan rese-sällskap. Det kändes bra att ha något ”syfte” med resan på något sätt.
Madonna och jag
Javisstja. För att gå hippologen måste man kunna hoppa också. Jag hittade en nystartad ridskola i Bro där jag kunde ta hopplektioner (Fast hur tog jag mig dit? Hade ju fortfarande inte bil…) Nåväl, via lektionsridningen fick jag jobberbjudande där, så våren efter min Australien-tripp så jobbade jag som hästskötare på Mälardalens Ridskola. Jag flyttade till Stigsbergs gård, där ridskolan höll till. Där fick jag bl.a. hjälpa till med inridning av unghäst, visning på 3-årstest och både rida mer dressyr, samt hoppa. Jag trodde i min enfald att jag bara skulle hoppa några hinder, få mitt ridintyg och sedan söka hippologen. Som tur var så var jag ute i god tid. Hon som skulle godkänna min hoppförmåga såg ju att jag inte hade hoppat på 100 år (och för all del, aldrig TRÄNAT hoppning, bara tagit mig över hinder). Så det var bara till att börja ta lektioner.
Jag fick låna en av ridskolans hästar, Madonna, som jag hoppade med. Tyvärr kanske inte alltid så pålitlig – om man inte la henne helt rätt så stannade hon. Och hur skulle jag kunna göra det med min orutin? Jag ramlade av typ tre gånger per lektion, alltid över halsen och på andra sidan av hindret. Jag hjälpte en granne lite med hennes hopphästar också, så jag tog verkligen alla tillfällen att träna. Till slut fick jag ett godkänt intyg i alla fall, så att jag kunde söka hippologen.
Under den här tiden hann jag även göra min första start i en riktig dressyrtävling. Jag red en annan lektionshäst, Nicke. Vi startade LA6 en eller två gånger tror jag. Jag minns inte hur det gick, och resultaten finns nog inte ens i något datasystem så det räknas nog som preskriberat. 😉
Fortsättning följer…
Jag och Nicke på dressyrtävling
Inga svar