En bra hand hänger ihop med en bra balans och en följsam sits, där handen är oberoende, dvs att ryttaren inte balanserar i tygeln. Det går alltså inte ”enbart” att träna handen utan allt hänger ihop, men i detta inlägg är fokus på handen och en korrekt handställning.

Vad är en bra hand? Handen ska vara mjuk och följsam mot hästens mun, och vara en förlängning av tygeln. Tänk dig att du ska ha en linje från hästens mun, genom tygeln och till din armbåge. Det är viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig.
Ett vanligt problem är en för låg och nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma. 

Jag anser att händernas placering i höjd är lite beroende av vilken form hästen går i. Man kan alltså behöva höja eller sänka handen en aning på olika hästar eller vid olika tillfällen. Handens placering är inte ”statisk”!

Händerna ska hållas med ca en handsbredd mellan och handen ska vara lätt omvriden. Armbågarna ska vara mjukt böjda och hållas intill kroppen utan att klämma. Omkullagda händer gör det svårt att vara mjuk och följsam i handen, likaså om handleden blir för rak eller vrids ”utåt”.

Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet.
Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Tygeltagen blir då stora och okänsliga och det är svårt att få till ”finliret”.

Det är också viktigt att handen är stängd. Du ska inte hålla krampaktigt i tygeln, men det är väldigt vanligt att ryttaren vill öppna fingrarna och släpper lite på kontakten, speciellt när man försöker mjukna eller ge eftergift. Problemet är att du blir mer stel och stum med en öppen hand. Ofta kan det vara handleden / armen, eller kanske till och med axlarna vi behöver slappna av i, för att få en mjukare hand!

Vi har alla hört att vi ska ha en stilla hand, men precis som med allt annat i ridningen, så kan du inte vara helt stilla på något som rör sig. Om du försöker vara alltför stilla så är det lätt att bli stum. Försök snarare att få en följsam hand som är stilla i förhållande till hästens mun.

I skritt behöver hästen kunna pendla med hals och huvud för att röra sig rätt genom ryggen och kroppen. I skritt behöver du som ryttare följa med i denna rörelse med din hand. Om du försöker ha en alltför stilla hand i skritt så blockerar du hästens rörelser och ofta resulterar det i dålig bjudning, varpå ryttaren driver på desto mer med skänkeln, och då skickar dubbla signaler. Rörelsen i hals och huvud blir större i ökad skritt än i samlad skritt.
I trav och galopp är hästens huvud mer stilla och då ska vi även hålla handen mer stabil!
Viktigt att tänka lite extra på handen i lättridningen – här vill många ryttare ta med sig handen upp när man reser sig upp ur sadeln. Detta beror på en stel armbåge / dålig balans. Din hand ska vara stabil även i lättridningen och då behöver du snarare öppna och stänga din armbågsled när du ställer dig upp respektive sätter dig ner. Tänk lite extra på detta vid nästa ridpass!

Håll utkik efter nästa inlägg, där tänkte jag komma med ett bra knep för en bättre handställning!

Att korta tyglarna på rätt sätt verkar tyvärr vara ett moment som många har missat att lära sig. Här kommer en redigerad repris på ett gammalt inlägg från 2015.

Att korta tyglarna på ett bra sätt är grundläggande, men många hästar blir spända i detta moment. Jag tror att det delvis beror på att ryttaren själv spänner sig och ”förutsätter” att det ska bli ”problem” – istället för att man utgår ifrån att hästen ska kunna vara mjuk från början.
Det är lätt att bli för fokuserad på att ”hästen ska gå på tygeln” och så vill ryttaren ”få ner huvudet”, istället för att bara ta en jämn och bra kontakt med munnen.

Det krävs dock att man har hästen i bjudning innan man tar tygeln, och att man själv håller sig avspänd. Sedan tror jag att många tar ”för lång” tid på sig och fixar och trixar, istället för att bara korta upp tygeln och fortsätta rida. Här tappar många hästar bjudning och börjar gå med handbromsen i, för att ryttaren blir stel och stum.

En anledning till varför det tar lång tid är för att jag har upptäckt att flera försöker korta tygeln genom att flytta fram handen och ”fiska” efter tygeln en bit i taget. När man kortar tygeln korrekt så håller man båda tyglarna i ena handen medan man kortar en tygel i taget. Alltså om du ska korta höger tygel så tar du både höger och vänster tygel med vänster hand en kort stund, så att du sedan kan korta höger tygel utan att tyglarna glappar.

Om man inte förstår den här beskrivningen får man fråga mig så visar jag! Jag trodde att detta är något man lärde sig som nybörjare – och därför har jag inte ens tänkt på att man behöver gå igenom det, men det verkar som om flera inte har fått lära sig rätt från början. Tyvärr är det så med många saker.

Ett annat vanligt fel är att ryttaren börjar med att korta upp och fokusera på innertygeln, vilket lätt resulterar i hästar som blir förböjda, släpper yttertygeln och spänner sig. Prova nästa gång du rider att istället fokusera på att få en mjuk kontakt på yttertygeln och se om det gör skillnad!

Jag kommer att skriva ett eller två inlägg till om ryttarens hand – håll utkik och hoppas att detta kan vara till hjälp!