Jag har inte planerat klart påsken ännu, men ett dagläger den 22 april är i alla fall spikat. Jag släpper det datumet här nu först – så får ni som läser bloggen förtur att boka en plats innan jag lägger ut den på FB och hemsidan. 2 ridpass, fika och lunch, 1600 kr.
Det går att önska egna bokningar / privatlektioner också. Maila förslag!
Dags för ett till inlägg med tillbakablickar från mina tio år som egenföretagare. Det förra inlägget finns här.
Det är många elever som har varit med mig från tiden på Antuna, och några träffade jag till och med första gången redan i Strängnäs! Flera av er har säkert minnen från första tiden här på Wreta, men för er som kommit in på senare tid kommer här ett inlägg med bilder från byggprocessen.
Jag och Torbjörn inspekterar betesmarkerna innan vi flyttade hit.
Sista påskriften innan vi flyttade in på riktigt. Bankmannen ser nöjd ut med att ha blivit av med rucklet. 😉
När vi flyttade hit fanns det bostadshus och flera ekonomibyggnader – allt i ett relativt dåligt skick / med renoveringsbehov. Vi jobbar fortfarande på det… (för resten av våra liv!). Stall och ridhus har vi byggt själva, samt alla hagar förutom sommarbeteshagarna där det tidigare har gått kor.
Här står det nu stall och ridhus. Och sorgligt nog lite färre träd.
Torbjörn mäter om det ska få plats ett ridhus här.
Stallet är ett ”skal” som vi köpte och inredde själva. Vi hade hjälp att resa stommar och sätta upp utsidan, men boxar etc har vi i princip gjort själva med hjälp av familjemedlemmar. Jag har planerat planlösningen i stallet, och är faktiskt nöjd med det än idag. Jag tycker att stallet är lättjobbat och har allt som behövs. Det enda jag saknar är lite mer förvaringsutrymmen, där var jag lite snål. Tänkte inte på hur skrymmande hästtäcken kan vara…
Första spadtagen mot grunden till stallet.
Isolering av stallväggarna. Jättekul jobb.
Blivande boxar
Stommen till ridhuset köpte vi från Borga. Från början tänkte jag att ett plåtridhus borde funka (trodde inte att vi skulle ha råd med trä), men som tur var tänkte vi om. Det var inte så farligt dyrt med lösvirke och träfasad, och det blir ju betydligt trevligare klimat med trä. Fönstren längs med långsidorna köpte vi begagnade, så det blev inte heller farligt dyrt, och det gör ju enorm skillnad för känslan när man kan se ut! Sargen har vi byggt själva, och ridhusspegeln har vi också gjort själva – det är ett stort spegelglas som vi har beställt och bara limmat upp på en träskiva – betydligt billigare än att köpa ”ridhusspeglar”. Men en bra spegel var ett absolut krav från min sida – man klarar sig inte utan den när man ska rida mycket själv!
Ridhusbygge
Överhuvudtaget är mycket gjort på egen hand (med hjälp av familjemedlemmar) för att hålla kostnaderna nere. Vi kunde köpa gården för att den var i rätt dåligt skick (och ingen annan ville ha den?), därför var den förhållandevis billig. Både jag och Torbjörn hade varsin lägenhet att sälja, där vi fick ut en liten vinst som vi kunde ha som kontantinsats. Vi behövde dock låna mer pengar för att bygga ut företaget, och den första banken sa nej. Vi gick till en mindre, lokal bank och då fick vi ja, trots att vi hade såpass liten egen insats. Jag tror att vi verkade pålitliga för att vi hade en tydlig affärsplan och ett redan befintligt företag som ändå kunde visa en viss försäljning. Hade vi börjat helt från noll hade det kanske varit svårare.
Sargen påbörjad
Själva byggåret är som en dimma för mig. Torbjörn var knappt på sitt jobb, och han var jättestressad hela tiden. Bygglovet drog ut på tiden, så till slut fick vi åka dit för att i princip tvinga fram ett beslut (det visade sig att vår handläggare var sjukskriven…). Vi fick bygglov i februari och planen var att flytta hit hästarna i juli! Jag tror att jag hade sagt upp mig på Antuna redan innan vi hade börjat göra stallet här. Precis i sista stund så hade vi ändå ett par boxar klara, så att vi kunde ta hit de första hästarna – mina fem och tre inackorderingar. Stallet var långt ifrån klart, vi fick vattna hästarna ur hink och jag tror att jag släppte mina på bete direkt – men det var ändå en början!
iffi, Anea och Maritza – nyinflyttade
Verksamheten måste ju rulla, så några sommarkurser var redan planerade, och ridhusunderlaget var väl på plats en vecka innan första kursen. Sargen var inte klar förrän ganska lång tid efter, men det gick i alla fall att rida. I början av hösten red vi med bygglampor (det gick bara ett vara på en volt där lamporna fanns) eftersom vi inte hade hunnit få klart med el i ridhuset än. Även om det var väldigt provisoriskt så gick det att få det att funka ändå. Det var sjukt svettigt många gånger, men jag kan sakna den här tiden lite – man hade liksom en vision och ett mål och en väldig kämparglöd! Det var fantastiskt att se en egen anläggning byggas upp på en tom åker, en dröm som gick i uppfyllelse, något som jag aldrig ens hade trott var möjligt. Det gäller att påminna sig om det med jämna mellanrum!
Milstolpe: en egen skylt!
Den här veckan blir en kort vecka, jag har nämligen tänkt vara ledig (hör och häpna!) fre-sön. Då kommer även Grodan att få vila några dagar i rad. Normalt sett brukar hon få en vilodag på en vecka, men ibland tror jag att det kan vara bra med några dagars återhämtning. Nu har hon dessutom fått träna lite mer och på ett annat sätt, så det kan nog vara bra.
Den här veckan blir det dessutom två träningar borta. Igår var jag hos Karin igen, och hon verkade tycka att vi har gjort lite förbättringar – främst i galoppen. Det är ju också den lättaste gångarten på henne… I skritten måste jag själv se till att inte stressa på, och i traven gäller det att få längre steg och lugnare takt. Det blir bättre, men det är svårt – för henne är det lättare med lite kortare och snabbare steg.
Maria och Velle var också med den här gången (och han ska träna på att ta kortare steg!), så idag skrittade vi bara ut med båda hästarna i solen. Det kändes som en bra ”vilodag” efter att ha gått på ett lite tyngre och djupare underlag hos Karin.
Imorgon hade jag tänkt träna för Nina, men det blir på torsdag istället. Det passar egentligen rätt bra så att jag hinner känna lite själv på henne efter gårdagen, och dessutom ska hon skos imorgon (vilket jag hade glömt…). Sedan blir det som sagt tre vilodagar och sedan nya tag nästa vecka. Om underlaget håller sig ok ute ska jag försöka få in mer och lite längre uteritter framöver – jag tror att hon behöver det. I söndags var hon så pigg när jag skulle galoppera ute att jag trodde hon skulle försöka hitta på nåt galet. Det gjorde hon inte, men jag vill att hon ska vara koncentrerad ute och inte som ett popcorn!
Energin verkar aldrig ta slut, men man behöver lägga in vilopauser ändå…
En liten repetition kring takt och tempo.
Takt = antal steg per minut
Tempo = antal meter per minut
När vi rider så vill vi kunna ändra tempo utan att ändra takten. Dvs om du gör en ökning ska inte takten bli snabbare, och när du samlar hästen ska det inte gå långsammare. Det är viktigt att du som ryttare blir medveten om hästens takt. Jag tror att många missar det momentet, men det är först på utbildningsskalan och jag tänker på takten hela tiden när jag rider! Du behöver också bli medveten om olika hästars optimala takt. Vissa hästar vill ”springa fort” och behöver vänta på ryttaren, medan de hästar som är långsamma i steget behöver bli lite kvickare – men utan att man jagar på hästen för det. Takten och steglängden hänger oftast ihop – den snabba hästen tar lite kortare steg och tvärtom.
Öva på att känna in takten i de olika gångarterna så att du kan anpassa din sits till hästens rytm. Öva på att ändra tempo / steglängd med bibehållen takt, men prova gärna också att med flit öka och minska takten så att det kanske till och med blir en ”dålig” takt för hästen – bara för att öva dig i att känna skillnaden. Du kan ändra takten med din kropp – t.ex. rida lätt snabbare / långsammare, men även när du sitter ner kan du tänka på samma sätt. Du kan också prova att ändra lite på hur du använder skänkeln. En kvick skänkel ger impulsen att öka steg-frekvensen, medan en lugnare och stadigare skänkel signalerar längre steg. Jag använder alltså skänkeln på olika sätt om jag vill rida en ökning eller samla hästen!
Lycka till!
Nu har vi bestämt att vi kommer att fira 10-årsjubileum
för S.R. Häst-och ryttarutbildning den 17 augusti!
Det kommer att bli något i stil med vår 5-årsfest, alltså öppet hus på dagen och en fest på kvällen. Det kommer givetvis bli någon form av uppvisning med hästarna också. Jag återkommer med detaljer – det är ju ett bra tag kvar. Men boka datumet nu!
Lite bilder från vår 5-årsfest:
Hjälp. Det är bara tre månader kvar tills Anea ska ha en unge! Fölningen är beräknad till 22 maj. Jag är lite trög och har fortfarande inte fattat riktigt. Tänker också att det mesta borde lösa sig, men har ju insett att jag måste vara lite förberedd och att jag har några funderingar. Jag har ju noll erfarenhet av detta, men förhoppningsvis en gnutta sunt förnuft. Jag skulle dock behöva någon att fråga om råd när det kommer till dessa frågor, så om någon har bra koll och vill vara bollplank så får man gärna säga till.
Anea kommer föla hemma, vi har en fölbox så det känns självklart. Halva grejen är ju att vara med så mycket som möjligt! Jag utgår ifrån att hon och fölet går ensamma i början, men under sommaren vill jag att hon ska ha bete som vanligt. Där kommer problem nummer ett: måste hon gå ihop med annat sto med föl? Hon är ju van att gå med Grodan, men det kanske är dumt att ha Grodan ihop med Anea och fölet? Hur brukar man göra? Annars blir jag tvungen att skaffa beteskompisar åt både Anea och Grodan.
Sedan har jag nästa fundering: nämligen bästa sättet att vänja av fölet. Jag vill att den får gå på lösdrift med andra unghästar när det är dags. Är det rimligt att skicka iväg den stackaren pang bom, eller ska man skilja av dem hemma först? Det sistnämnda känns bättre i själen…
Dessutom behöver jag tips på bra lösdrift, gärna inom max en timme från mig. Vill kunna åka dit hyfsat lätt. Måste vara pålitliga människor så jag vill gärna gå på rekommendationer.
Sedan har jag förstås mina funderingar på när man kan börja rida försiktigt igen. Och om det alls är värt det.. Nu är Anea 18, och hon blir ju stående ett bra tag. Men hon har fungerat väldigt bra som lektionshäst, och kanske kan göra det ett par år till även om hon har haft föl. Hon har alltid varit frisk och det är ju dumt ur ett affärsmässigt perspektiv att inte försöka – eftersom min affärsidé är att sälja lektioner. Och jag själv tänkte inte skaffa ytterligare ett föl på en gång, det kommer räcka med ett.
Igår var jag hos Karin igen och tränade med Grodan. Hon tyckte att det var en förbättring sedan vi var där sist för två veckor sedan, så det var ju bra. Själv har jag mest känt att jag inte vet vad jag sysslar med – för att jag behöver ändra en massa saker och blir tvungen att verkligen fokusera på en sak i taget, vilket gör att det känns som om jag knappt kan svänga…
Det är stort fokus på grundridning och hitta en bra balans / form. Jag tycker att jag själv har svårare i ena varvet och behöver hjälp att hitta korrekt sits. Karin är väldigt noga med det och att hitta rätt inverkan – och att få mig att släppa lite på kontrollen och låta Grodan själv sköta jobbet. Det resulterar i en hel del ”missar” och fel, men jag måste låta henne vara ibland och inte korrigera allt hela tiden. När jag hittar rätt så känns det verkligen som om jag är på rätt väg, men det är svårt att inte halka tillbaka i gamla vanor. Egentligen har vi bara jobbat med gångarterna och takten (och mig) – inga rörelser eller så. Det känns dock bra att plocka isär ridningen i små delar och sedan hoppas jag att jag kan sätta ihop det på ett bättre sätt om ett tag.
För Grodans del handlar det mest om att få ut steglängden och halsen, släppa ut överlinjen och jobba mer med bukmuskulaturen. Det ser inte alls spännande ut men på den lilla filmen här så tycker jag i alla fall att hon är avspänd, taktmässig och söker en bra kontakt lite längre fram. Jag tror att det här blir ett bra komplement till Nina-träningarna. Jag behöver hitta mig själv lite i det här, jag har känt att något ”skaver” men inte riktigt kunnat bena ut vad – men jag tycker att Karin verkar pricka många rätt på det jag har känt som problem. Så, jag försöker jobba på nu med en långsiktig plan, och inte stressa upp mig kring att jag samtidigt känner att vi borde ha kommit längre vid det här laget. Jag vet ju dock att om jag slarvar med något i grunden så kommer det ändå ikapp.
Den här helgen har jag varit lite ledig. I fredags jobbade jag några timmar på förmiddagen bara, sedan åkte jag och Torbjörn till stan. Vi var på Wallmans på kvällen och sedan sov vi kvar på Haymarket (jag fick det här av honom i julklapp). En väldigt trevlig kväll! Wallmans var bättre än jag trodde. Jag hade förväntat mig lite sång mellan varven, men det var verkligen en show med bra kvalitet och även ett litet trollerinummer. Jag gillar trolleri (T tyckte att jag blev som ett barn), så det var uppskattat. 😉 Maten var också god – sex rätter (men inte så stora). Man satt väldigt trångt men vi hade ett par trevliga damer bredvid oss så det var bara roligt. Paret på andra sidan av oss var dock väldigt aviga, och gick innan det var slut (!). Jag tror dock inte det berodde på oss…
På lördagen var jag helt ledig och en kompis kom över på middag, plus att hon hjälpte mig att riva ner tapet i det sista hörnet som är kvar att tapetsera i stora rummet på ovanvåningen.
Igår var det stalltjänst och ett dagläger på schemat. Till er som undrar: det kommer fler kurser längre fram i vår, men jag vill inte planera allt i förväg eftersom det beror lite på om jag ska döma eller tävla också. Jag måste ha lite luft kvar i kalendern… Men jag fyller på vartefter.
Lite bilder från helgen:
Älskar inredningen på Haymarket. Även om man inte bor över så är baren värd ett besök. 20-talsinspirerat och en avslappnad stämning med goda drinkar!
Det har nog inte undgått någon att det just nu sprids en del smittor i Stockholms-området. Jag vill be er som kommer hit och rider att ha rena kläder, inklusive skor. Åk inte mellan stall samma dag i samma kläder och undvik generellt att klappa hästar ni inte känner ”i onödan”.
Ni kan ha koll på smittläget på SVA:s hemsida, där står nyheter på första sidan. Håll er uppdaterade.
Det är sällan jag tipsar om saker att shoppa, för jag shoppar överlag inte särskilt mycket, och det är inget jag heller vill uppmuntra till. Det konsumeras för mycket ändå i dagens samhälle tycker jag. Men om man väl har hittat något som verkligen är bra och fungerar, då är man faktiskt skyldig att tipsa tycker jag. Som jag skrev om täckena: bra kvalitet är värt att betala för, förhoppningsvis är det saker man har nytta av och som håller länge.
Här är fyra saker som har gjort min vinter lättare:
Muck boots. Här är en länk som beskriver stövlarna bra, men de finns att köpa lite överallt. Jag var skeptisk till dessa och antog att det var hård marknadsföring som var grejen, men jag är supernöjd! Med ett par bra strumpor har jag inte frusit en enda gång om tårna (det har inte varit jättekallt i vinter, men just fötterna kan må väldigt dåligt ändå när man har lektion), och de torkar superfort. Ofta blir man svettig och sedan kall om skorna är riktigt varma, men man blir inte svettig på det sättet för det känns som om de andas på något konstigt vis, trots att de är vattentäta. Dessutom väger de ”ingenting” så det känns som om man går i tofflor i stallet.
Back on track-vantar. Dessa går att köpa lite varstans, i hästbutiker bl.a. Jag har haft problem med att jag får eksem / svullna leder på vintern numera, pga fukt och kyla i kombination. Jag har försökt att byta och ha torra handskar hela tiden, men det är svårt med mitt jobb. De här tunna vantarna torkar snabbt och går att ha under en annan handske. De reflekterar den egna kroppsvärmen och håller händerna mycket varmare. Det låter som hokus-pokus, men även min svärmor som har artros i händerna har haft hjälp av dessa. Jag tror att mina händer har klarat vintern bättre tack vare dessa!
Alpacka-strumpor från Naturkompaniet. Slår varenda raggsocka jag har haft! Supermjuka och andas, och verkar klara att tvättas (i 30 grader dock). Älskar dem! Men däremot var den här hemsidan helt omöjlig att handla på när jag tänkte beställa fler, så nu är jag lite sur och gav upp…
Slutligen: Magnesium-tillskott och D-vitamin. D-vitamin har jag ätit två vintrar, och det verkar faktiskt ta udden av den värsta vintertröttheten. Sedan fick jag tips om magnesium mot trötta muskler, och det verkar faktiskt också hjälpa. Det har varit betydligt färre dagar där jag formligen har släpat mig hem upp för backen med tunga ben. Jag tror inte att det är inbillning. Prova om ni känner er trötta i kroppen! (Ska vara bra även om kramp, men det har jag inte så ofta så det vet jag inget om…)