Att försöka bli en bättre ryttare är en ständigt pågående process, som aldrig tar slut. Det är förmodligen det som gör ridning beroendeframkallande. Konstigt nog kan man fila på detaljer i all evighet, saker som knappt syns för den som står på marken, och i synnerhet inte om man inte kan så mycket om hästar. Ibland kan man dock uppleva att det går mer bakåt än framåt, men jag tror det delvis är en del av inlärningsprocessen. Jag tycker ofta att jag har blivit bättre efter en ”down”-period – men ofta känns det jättejobbigt när man är mitt i en svacka. Det gäller att lära sig hantera när det går sämre, och försöka lära sig något av det istället för att ge upp eller bli ledsen.

Hur kan man göra för att utvecklas som ryttare då? Det beror naturligtvis på vad du har för utgångsläge. Ofta kan man tycka att skaffa egen häst är det enda alternativet till slut, men då gäller det att ha rätt häst, bra tränare, och en bra grund att stå på först tycker jag. Det man lätt glömmer i ivern att skaffa häst är att hästen kanske skadar sig och är sjukskriven ett halvår i värsta fall – och du kommer inte få rida alls på väldigt länge. Den faktorn har man ju eliminerat som lektionsryttare. Men vill du utvecklas tillsammans med en häst, som ett ekipage, och kanske komma ut och tävla så är egen häst oftast det bästa, eller en medryttarhäst som du kan få träna med. (Det är dock få förunnat, ska tilläggas – ofta vill man ha en medryttare som rider ut / gör lättare jobb, så hittar man en att träna mer seriöst med har man kanske lite tur).

Den som inte har tid eller möjlighet att ha egen häst kan som sagt vara medryttare, eller rida på ridskola (eller hos mig!). Om man rider en gång i veckan vågar jag påstå att man kanske kommer till en viss nivå men att det är svårt att komma vidare. Vill du utvecklas mera så bör du nog rida minst två dagar i veckan, men helst mer. Jag tror nämligen inte man hinner få in ridningen i kroppen (”ryggmärgen”) tillräckligt annars. Ridning handlar till stor del om att automatisera vissa rörelser, så att man inte behöver tänka hela tiden när man rider. Rider man endast en dag i veckan kan det kanske bli svårt att ”komma in” i ridningen ordentligt.

Men! Försök att hitta lite andra vägar om du kan. Läs böcker. Titta på bra ridning. Gå på clinics. Skaffa inspiration, och förståelse! Att se bra ridning kan göra mycket, försök ”överföra” det du ser till hur du tror att det ska kännas. Ridning handlar så oerhört mycket om känsla. Och det är något som är väldigt svårt att förmedla. Ofta kan jag tycka det är något vissa ryttare saknar, det blir för mekaniskt och tekniskt, man drar i en tygel här och sparkar lite där, för att man har fått en viss instruktion, men försök hitta din egen känsla på hästen. Lyssna på hästen, vad får du för svar när du ger en hjälp? Tänk att alla hjälper du ger ska göra att hästen blir mjukare, mer lyhörd och mer lättriden. Försök att släppa dina egna spänningar. Det är ju ingen slump att man jämför ridning med dans, och det blir ingen bra dans om man dansar med stela ben och spikraka armar! Tänk att sitsen är till för ett syfte, inte bara för att det ska vara snyggt. Lär dig känna din egen kropp, och träna kroppskontroll – det har du garanterat igen på hästryggen!

Och en sak till – om du har möjlighet – rid många olika hästar. Det är fördelen med att vara lektionsryttare. Om du bara rider en och samma häst år efter år så lär du dig hur just den ska kännas, men det kan vara svårt att ”ställa om” till en ny häst. Även den som har en egen häst mår bra av att rida andras ibland – byt hästar nån gång då och då t.ex! Eller åk på en kurs någon annanstans. Att rida olika typer av hästar är oerhört nyttigt och övar upp känslan! Jag lär mig själv saker av mina lektionshästar som jag ta med mig när jag rider Anea, som ändå är min tävlingshäst och mer utbildad än de andra. Men man kan plocka med sig en liten lärdom från varje häst!
Att rida utomhus är också ett bra sätt att få en bra känsla tycker jag, hästarna bjuder ofta bättre framåt och ryttarna släpper lite på sina krav och spänningar.