SAS-kurs


Idag har jag haft dagläger med SAS Ridklubb, vilket var väldigt lyckat. Lite besvärligt att hålla lektion när det spöregnar på ett plåttak bara…

Första passet jobbade vi med serpentiner och övergångar, andra passet var fokus på skänkelvikningar.
Tips!
Det här är klassiska fel i skänkelvikningen:
* Ryttaren gör ”för mycket” – ger massa signaler på en gång och ska hjälpa till med hela kroppen. Viktigt att man försöker göra tydliga och enkla hjälper.
* Ryttaren glömmer ytterskänkeln och är för fokuserad på din sidförande innerskänkeln. Tänk på att om du ”tappar” yttersidan så blir hästen ofta förböjd eller sticker iväg med sin ytterbog och då blir det ändå ingen bra tvärning hur mycket du än kämpar med din sidförande skänkel. Dessutom är ytterskänkeln framåtdrivande, och i alla rörelser vill vi att hästen ”tänker framåt”!
* Ryttaren drar bak den sidförande skänkeln för att få mer effekt. Om du drar bak din skänkel gör det att du sannolikt viker dig i höften och förlorar kontakten med samma sidas sittben. Tänk istället att dina sittben ska förstärka effekten av skänkeln! Om hästen inte går åt sidan tycker jag det är bättre att förstärka med spöt bakom skänkeln istället för att flytta benet längre och längre bak (här har hästen dessutom färre känselnerver än vid sadelgjorden så det är ganska bortkastat). Man kan flytta skänkeln kanske någon/några centimeter, men vanligt är att ryttaren flyttar skänkeln en decimeter eller mer vilket bara gör att du får sämre balans. Viktigt att tänka på!

Nu är Soya hos oss igen också, så nu är 
det dags för Linn att ta upp ridningen
med henne igen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*