Om mina hästar var människor

Jag skrev ett inlägg med samma rubrik för flera år sedan (ligger längst ner i detta inlägg). Nu har jag andra hästar än vad jag hade då, så jag tänkte skriva ett nytt på samma tema.

Jag tycker att hästarna har väldigt olika personlighetsdrag och ibland är det roligt att fundera på hur de hade varit som människor… Jag tänker mig att mina hästar är en skolklass.

Anea är den enda som är kvar från när jag skrev det här för första gången. Då tänkte jag att hon var den där tuffa ledar-tjejen i klassen som alla svansar efter. Nu har det gått några år sedan dess så jag skulle nog säga att Anea faktiskt har gått från elev till lärare vid det här laget. Anea är den som är äldst och klokast så nu har jag uppgraderat henne till klassföreståndare.

Hennes smörigaste elev är Grodan. Hon är en sådan elev som ställer sig in hos läraren, har ganska bra betyg och dessutom är hon extremt söt (typ lösögonfransar och lockigt hår). Hon går säkert i högklackat till skolan också. Grodan är sannolikt ganska poppis bland killarna, men hon är också en sådan som är dryg och rätt taskig mot sina klasskompisar så fort läraren vänder ryggen till.

Bäst i klassen är Rocky. Han är dock inte en naturbegåvning utan han pluggar extra och är väldigt flitig. Han är en sådan som alltid kommer i tid, lämnar in sina uppgifter när man ska, räcker upp handen och väntar på sin tur. Trots att han är så duktig så märks han inte så mycket eftersom han är lite blyg.

Cesar är motsatsen. Han är en sådan som är född både snygg och begåvad – och dessutom vet om det. Han har ett bra självförtroende och anstränger sig inte något nämnvärt för han får uppmärksamhet – och tjejer – ändå. Han behöver inte ens vara hel och ren – efter ett rejält lerbad (vilket han gärna tar) så är han snygg ändå…

Don Mistral är den lite jobbiga eleven som egentligen är ganska smart men skiter i det. Han har kepsen bak och fram – även i klassrummet – och han gillar att retas med de andra så fort han får chansen. Han snor gärna folks jackor (när de har dem på sig) och beter sig ofta ganska ohyfsat. Ändå kommer han undan med det eftersom han är så charmig och vet hur man snackar.

Caribo är en sådan som är ”född gammal”. Han är klok och påläst och alla vill vara med honom när det är grupparbete för då kan man få höga betyg eftersom han kommer göra hela jobbet. Antagligen tar han hand om sin gamla farmor efter skolan och jobbar extra som volontär också.

Qurre alltså.. Mest intresserad av mat. Hade han varit en människa hade han varit jättetjock eftersom man blir det om man snor andras mat hela dagarna eller sitter och äter smågodis på lektionerna. De flesta människor uppför sig dock inte som Qurre brukar göra, men det hade varit rätt kul om det var så. 🙂

På väg till en klassfest

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*