Brutet ben, vecka tre

Ni är säkert inte intresserade, men ni får en rapport ändå. Mest för att jag gillar att räkna ner! Första nedräkningen är tills gipset ska bort. Det datumet är satt 7 oktober. Dagarna går ju rätt fort trots allt, så snart är vi väl där?

Förra onsdagen togs stygnen bort, och benet röntgades igen. Det var tuffaste dagen hittills. Jag var jättenervös över att det skulle vara något fel. Gipset har skavt och tryckt och foten somnar ibland och det pirrar i benet – om man inte vet vad man ska vänta sig är det lätt att tro att det är farligt (även om min logiska hjärna fattar att det är pga dålig cirkulation mellan varven). Dock måste jag tillägga att det egentligen inte har gjort särskilt ont inuti benet, utan det är gipset som trycker och stör!

Natten innan sov jag jättedåligt och var svintrött pga det, vilket också gjorde mig stressad. Grät på morgonen och tänkte att det var kört, antagligen skulle benet behöva amputeras nu… Taxin som jag hade beställt var sen, på den nivån att Torbjörn fick köra mig till Lindholmen för att möta upp taxin där! Inte okej alls. Jag har rätt till sjuktaxi nu och hade beställt dagen innan, med tidsmarginal, och ändå blev det så. Man vill ju inte komma för sent till sjukhuset…

Väl framme så gick allt bra, trots allt. Ingen amputation var aktuell. 😉 Stygnen såg fina ut och jag fick ett nytt gips. Eftersom jag fick välja färg tänkte jag att jag i alla fall kunde ta en rolig färg – se bild. Röntgen var också bra! Om allt sitter som det ska efter två veckor ska det tydligen ha hunnit börja bli ”segt” redan, och värsta faran är över. Så himla skönt!

Jag har fortfarande varit trött och samtidigt sovit dåligt på natten, men jag ska försöka vända dygnet mer rätt nu och har börjat ställa klockan. I fredags natt låg jag vaken från klockan ett och kunde inte somna om! Inte så kul inför att döma en tävling. Lördag – söndag sov jag dock hela natten, utan avbrott. Äntligen. Har helt slutat med smärtstillande också, det behövs inte. I början vågade jag inte vara utan, men jag har inte tagit några mängder precis. Däremot äter jag kanske lite väl mycket choklad… Det är säkert också bra för läkningen! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*