Mer läsning

http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Sverige/2012/1/Anrell-backar—och-leds-runt-manegen/

Artikel om Lasse Anrells ridtur på Hufvudsta – bra gjort att ställa upp ändå måste jag säga.

Mer ridrelaterat:
http://iarelisa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html

Har funderat lite över blogginlägget ovan och tycker att hon har rätt i mycket, just att ridsporten är mycket tuffare än vad ”oinvigda” kanske tror. Däremot tycker jag att hon trycker ganska mycket på ”makt-och vålds”-faktorn (för att visa ännu mer hur ”tuffa” vi ryttare är?). Jag håller med om att man ibland måste ta till ”hårdhandskarna” med hästar (vill inte gärna bli översprungen av ett halvt ton), men att det är någon form av ”maktutövande” vi sysslar med håller jag inte med om. Snarare skulle jag säga att man tränar sig i att ha en rak och direkt kommunikation! Och ja – i den kommunikationen ingår att hästen ser oss som sin ledare – för annars blir det farligt att hålla på med så stora djur. Jag tror inte att vi får en ”kick” av att bestämma över hästarna, men däremot kan jag få en kick i ridningen t.ex. av att kunna ”behärska” hästen – men det handlar inte bara om att behärska hästen och ha den lydig, utan lika mycket om att kunna behärska sin egen kropp och använda den för att kommunicera små signaler till ett så stort djur. Det är fascinerande.

Sedan reflekterar jag lite över ”stallvärlden” – typ att där kan vi vara  oss själva och inte behöva bry oss om utseende och det andra könet osv, utan där uppskattas vi för vårt kunnande (kortfattat). Stämmer det? Till viss del, ja. Men jag tror att stallklimatet kanske till och med är värre än på andra ställen ibalnd (fast vad vet jag om det som bara är i stallet jämt) – men med det menar jag att det är mycket skitsnack och avundsjuka inblandat. Utseendet har visst betydelse (kanske mer nuförtiden) – vem vill inte ha snyggaste stövlarna och ridbyxorna, eller för den delen dyraste hästen/lastbilen? Och jag kan uppleva att man visserligen blir uppskattad om man är duktig, men på samma sätt kan jag tycka att om man inte rider tillräckligt bra så duger man inte heller som person. Eller är det bara jag som har känt så?? Det kanske är jag som identifierar mig för mycket med mitt jobb. Jag menar i alla fall att det kan vara ganska höga krav i stallet och ofta hård konkurrens. Kommentera gärna (jag vet att ni är många som läser men ni är ganska tysta av er!!). Läs gärna blogginlägget ovan först – det är ganska långt dock…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*