Nya tag

Nu börjar det kännas lite lättare att ta tag i saker igen när ljuset är tillbaka. Den här vintern tog knäcken på mig lite. Den kändes lång och seg och jag har haft svårt att motivera mig (det är alltid svårare på vintern, och det är det nog för de flesta?). Tyvärr har jag också känt mig rätt stressad och det där i kombination blir inte bra. I mitt fall leder det gärna till att jag äter mer (och framförallt sämre) och inte f*n orkar man träna vintertid heller. På det stora hela tycker jag att det är svårt att hinna / orka träna utöver ridningen, men nu känner jag att jag måste. Och faktiskt känner jag lite sug efter det till och med. Hoppas det håller i sig…

Ridningen är ju bra träning i sig, och det är ju inte så att jag inte rör på mig. Men kruxet är att jag gör samma rörelser hela tiden, och ridningen är dessutom ganska statisk. Min analys är att jag är stark på vissa ställen, men rätt svag på andra. Dessutom blir man trött i de ”starka” musklerna som aldrig får vila! Och på senare tid har jag känt mig mer sned i ridningen (men det kan också vara en ökad medvetenhet). Hur som helst så måste jag nog försöka ta itu med det här nu!

Två dagar i rad har jag faktiskt orkat cykla (hemma), och det är supertråkigt. Jag tror dock att jag behöver få upp pulsen lite och få igång kroppen mer. Dessutom måste jag nog erkänna att jag skulle behöva tappa något kg… Inte för att jag vet vad jag väger (har inte vägt mig sedan jag var 20 och det kommer aldrig hända igen), men det är en känsla jag har bara. Som sagt – den här vintern var inte alls bra för mig.

Sedan har jag bokat en tid för en sitsanalys på onsdag. Jag hoppas att jag kan få tips på bra övningar att göra avsuttet, och kanske någon idé om var jag egentligen är sned. Jag har nämligen inte listat ut mer än att jag är sämre i höger varv (och det är ju bra på ett sätt för det var vänster förr i världen). Jag lovar att berätta efteråt hur det gick!

Det sista att ta itu med nu är att jag skulle behöva ha någon form av mental coach / bollplank också. Nu vet jag att när Torbjörn läser det så tycker han att sådant bara är galenskap. Men jag känner verkligen att jag behöver bli starkare både i kroppen och hjärnan om jag ska orka driva hästföretag i flera år till. Plus att det skulle skona honom en hel del för då behöver inte han lyssna på exakt alla mina problem varje kväll. 😉
Men hur får man hjälp med hjärnan om man inte vill gå i ren terapi? Är det någon som har ett bra förslag så får ni gärna tipsa mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*