Jakten på avmaskningsmedel – eller, ”det var bättre förr”

Idag har jag efter mycket om och med fått tag i avmaskingsmedel. Det har känts ungefär lika knepigt som att få tag i knark (vad vet jag om det kan man undra då), eller – det kanske är lättare??

Förut kunde vem som helst köpa avmaskningsmedel på apoteket, men nuförtiden är avmaskningsmedlet receptbelagt. Anledningen till detta är att vi hästägare har ”missbrukat” avmaskningsmedel och det gör att parasiterna kan bli resistenta och medlet tappar sin verkan. Nu har vi ju stora och bra nya hagar så det bör inte vara något högt parasittryck, men pga att jag har sett flera hästar med styngflugelarvs-ägg (konstigt ord?) på benen så tänkte jag att det inte är värt att chansa.

För mer än en månad sedan bad jag veterinären skriva ut ett recept till mig. Nuförtiden får man ju inte receptet i handen utan det ska ringas in till apoteket. Vilket han såklart glömde. Jag ringde och påminde och han lovade, jag åkte till apoteket men där fanns inget recept. Jag ringde distriktsveterinären, som lovade att skriva ut recept. Jättebra, tänkte jag, men nu ville jag inte åka till apoteket i onödan den här gången så jag ringde apoteket för att kolla om receptet fanns där.

Men – nuförtiden så är ju alla apotek olika kedjor, och efter x antal samtal, tid i telefonkö samt diskussion med någon som bara hänvisar en vidare så insåg jag att det är omöjligt att få bra service från apoteket (tack för den valfriheten – vem bryr sig om vilket apotek man går till bara man får sin ipren eller vad man ska ha???!!!). När jag väl kommit till rätt apotekskedja så fanns givetvis inget recept där. Otippat??

Till slut lyckades jag få en TREDJE veterinär att skriva ut ett recept, och till och med ringa in det till rätt apotek! Ni ska inte tro att avmaskningsmedlet är ett elektroniskt recept som annan medicin som man kan hämta var som helst – utan det är endast ETT fysiskt apotek som får in det här receptet.

Så idag skulle jag äntligen hämta det. Och då åker jag såklart till fel apotek i Upplands Väsby (det var mitt eget fel). Receptet låg i Vallentuna, och när jag väl kommer dit så hittar givetvis inte personalen mina grejer. Jag börjar verkligen misströsta här, men efter ca 10 minuter så kommer mina 10 sprutor. Jag beställde 10 för att det brukar komma EN stor låda då. Givetvis får jag 1o enskilt förpackade sprutor, och givetvis MÅSTE apotekaren sätta en sån där klisterlapp på VARJE SPRUTA! Jag blir helt galen. Det finns ju heller inga människor som är så långsamma som apotekare, ingår det i utbildningen? (FÖRLÅT JENNY A – du är säkert ett undantag).

Nu ska jag bara komma ihåg att avmaska i morgon. God natt!

Mer om avmaskning:
http://www.veterinaren.nu/artiklar/hast/avmaskning/avmaskning-hast/225

2 svar på ”Jakten på avmaskningsmedel – eller, ”det var bättre förr”

  1. På apoteket Scheele, vid centralen typ, jobbar den segaste apotekspersonalen, jag har suttit där så många gånger och så länge och väntat på butta och metacam. Ser hur de står och småpratar och pausar medan de förbereder medicinerna. Det är helt sanslöst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*