Ryttarens sits är viktig för kommunikationen mellan ryttare och häst. Det är allmänt känt att ryttares snedhet kan påverka resultatet i ridningen och i värsta fall leda till skador hos hästar och ryttare. Oliksidighet hos hästar är ett välkänt fenomen och det har även visat sig att många ryttare har ryggproblem av olika slag. Hittills finns det väldigt få vetenskapliga studier om anatomisk och funktionell snedhet hos ryttare och det beror troligtvis på svårigheterna att genomföra mätningar under kontrollerade former.
En studie genomfördes i England där syftet var att undersöka rörelsemönster och eventuell snedhet hos en grupp amatörryttare.
I studien deltog 17 kvinnliga ryttare mellan 16 och 50 år med tävlingserfarenhet som varierade mellan lokal nivå och högre klasser i dressyr. Ryttarna red sina egna hästar i skritt, trav nedsittning och vänster och höger galopp. Markörer placerades på både ryttare och hästar. Ekipagen spelades in med två olika videokameror när de red en 5 m rak bana, den ena från sidan och den andra från taket. Ryttarnas benlängd mättes också eftersom olika längd anses kunna bidra till snedhet.
Vinkeln mellan linjen från ryttarens ena axeln till den andra jämfördes med en linje från hästens nos till svans varje gång hästens ben rörde vid marken under en gångartscykel (när hästen har satt ner alla benen i marken en gång) i varje gångart.Resultatet visade att alla ryttare roterade till vänster och uppvisade större rörelser i höger axel i alla gångarter utom i höger galopp.
Det fanns en oliksidighet i ryttarnas position och rörelser.
Alla ryttare i studien hade kortare högerben jämfört med det vänstra men det påverkade inte skuldrornas placering med undantag för i höger galopp. Ju kortare högerben, desto mer påverkades rörelserna i ryttarens vänstra axel.
I höger galopp hade ryttarna i studien ett ”kaotiskt rörelsemönster” där de höjde den vänstra axeln vid ett moment och den högra axeln i ett annat moment i rörelsen. Ryttarna rörde vänster axel mer än den högra jämfört i galoppen vilket skiljde sig från när ryttarna red i skritt och trav. Det kan anses troligt att ryttarnas okontrollerade rörelser i höger galopp störde deras balans och därmed samspelet med hästen.
Slutsatsen från den här studien är att snedhet hos ryttare existerar och är möjlig att mäta objektivt. Författaren föreslår att den här metoden skulle kunna användas i utbildning av tränare och därmed bidra till bättre prestationer och till att öka hästars välbefinnande. Förbättrad bålstabilitet hos ryttare och träningsprogram som exempelvis Pilates skulle kunna användas för att minska oliksidigheten hos ryttare.
HC kommentarer: Studien är intressant och ger preliminära data om oliksidighet hos ryttare, men än så länge finns inga tydliga samband mellan dessa mätningar och prestationer eller hästars välbefinnande.
Source
D. Symes & R. Ellis. 2009. `A preliminary study into rider asymmetry within equitation´. The Veterinary journal 181 (2009) 34-37.
Etiketter:
Inga svar