Täckes-lagning

Mina hästar roar sig tyvärr rätt mycket i hagen, i synnerhet valackarna. Det är en hel del revor och trasiga täcken såhär års. Ibland blir jag tokig på dem, men samtidigt så tycker jag att hästar ska gå i grupp i den mån det går.

Nu har jag i alla fall skickat ett  gäng med täcken på lagning idag. Horse & Hound ligger 10 minuter härifrån, och där kan man både få lagat, tvättat och impregnerat. Ett tips till er andra om ni behöver fixa något! Jag vill verkligen inte slänga och köpa nytt i onödan. Det kostar en del att laga, men inte lika mycket som nya täcken, och det är bättre för miljön. Jag har dock kommit fram till att billiga täcken oftast håller sämre, så köper jag nytt kommer jag fortsättningsvis försöka ta slitstarka tyger även om de är dyrare. Det blir billigare i längden att ha saker som håller!

Helgen

Den här helgen har det inte varit någon kurs, utan bara strö-lektioner. I fredags hade jag ett helt gäng med privatlektioner plus att jag red några hästar. Nina var här på lunchen och då red jag Grodan och Gloria. (Jag brukar ta riktig lunch men jag hann inte, dock tar jag alltid med något till stallet när det blir såhär). Grodan gjorde några riktigt fina byten, men de bästa gjorde hon dock på egen hand och inte på hjälpen. Än så länge är jag glad även för det, att hon tar egna initiativ och gör rätt (fast jag inte ber om det) känns ju ändå betydligt bättre än att hon inte förstår.

På lördagen hade jag också några privatlektioner och morgonpasset i stallet (alltså släppa ut, mocka åt mina och fixa foder etc). Det var mindre kul eftersom snön började smälta och man fick i princip vada genom slask och vatten blandat med is.. Kunde inte snön bara ha fått ligga kvar? (Det blir ändå inte vår på ett tag tänker jag.)

Igår hade Carolina Marjakangas en till kurs här med fokus på sitsen. (Har skrivit om den förra kursen i ett annat inlägg.) Jag själv åkte iväg och dömde en Stockholms-cup i Upplands Bro. Det var riktigt duktiga deltagare och stadiga ritter! Jag hade tänkt rida på eftermiddagen, men det blev tömkörning / longering istället. Jag känner mig väldigt trött just nu. Vet inte om det är förkylning på g eller bara att jag har jobbat mycket. Tyvärr har jag börjat bli vårtrött på gamla dar, jag tror att jag orkar kämpa mig genom mörkret och vintern till ungefär nu, sedan ger kroppen upp lite. Och det är rätt störande eftersom känslan när vintern är på väg bort är att man VILL en massa, och det är så tråkigt att inte riktigt orka det man vill. Den här veckan ska jag i alla fall försöka ta det lite lugnt (?). Lugnare åtminstone..
Och Anea växer runt magen (ska ta någon bild när jag kommer ihåg). Fölning beräknad 22 maj.

År två: Antuna

Här kommer fortsättningen på tillbakablickar. Förra inlägget handlade om mitt första år när jag hade hästarna på Helmer Ridcenter i Strängnäs. Planen var hela tiden att försöka hitta något stall närmare Stockholm, dels för att jag är härifrån,och dels för att det finns ett större kundunderlag här. Jag är ursprungligen från södra sidan av stan, men jag hade en känsla av att det skulle finnas en större kundkrets norr om stan, så det var i dessa trakter jag letade. Jag tittade även på priserna och tyckte att det verkade som om det var lite dyrare att både rida på ridskola, samt ha hästen inackorderad, på norrsidan. Och eftersom jag ville kunna ta lite mer betalt så tyckte jag att det var en bra strategi att försöka hamna här.
Undervisning sommartid på utebanan, och på vintern i ridhuset – som var jättefint

Kruxet var att det var skitsvårt att hitta ett bra stall! Det var antingen fel läge, fel storlek, inget ridhus, för dyrt… osv. Jag träffade Torbjörn ca ett år innan jag startade företaget, och vi började gemensamt titta på egen gård som ett alternativ. Jag hade dock inte fattat att vi letade på allvar, jag trodde att det var ett söndagsnöje att gå på visning typ. Nu var vi inte på så många ställen faktiskt, utan vi hittade Wreta i Vallentuna rätt fort. Jag trodde fortfarande att det var lite på skoj, men då hade jag inte riktigt fattat än att Torbjörn aldrig gör något ”på skoj”… Vi bestämde att vi skulle satsa och köpa en egen gård, trots att vi inte ens hade bott ihop innan.
Anea på bild ett, och Caprice på bild två. Hon skadade sig och fick stå på boxvila ett halvår…

Det kluriga var att ha hästarna någonstans under tiden som vi byggde stall och ridhus – den lilla detaljen saknades nämligen. Men jag hade en sådan tur att jag i samma veva fick möjligheten att hyra in hästarna på en anläggning som just hade startat upp i Upplands Väsby, nämligen Antuna gård. Då drevs det av ett företag som hette ID Horses, och som inte är kvar där längre. Det var många boxar att fylla för dem, så jag tror att de var rätt glada att hyra ut flera till en person. Vi avtalade att jag fick ha ett begränsat antal lektioner under veckorna, men att andra fick rida samtidigt. Det var en nödlösning för att få det praktiska att fungera medan vi byggde. Det som var superbra var att det var tillräckligt nära mellan Antuna och Wreta så att jag kunde åka varje dag. Det var också bra att det var full service, så jag behövde inte passa något annat mer än mina lektioner egentligen, vilket underlättade för att kunna få bygget här att fungera. Däremot fick jag ju betala därefter… Verksamheten gick väl på ett ungefär plus/minus noll då, eftersom det blev dyrt att ha den uppstallningskostnaden.

Helena och Maritza

För att ha råd med mina egna utgifter så fick jag ta ett extra jobb (!) som städerska under tiden. Jag hade turen att ha en gammal kontakt (via hästarna) som hade en städfirma. Jag kunde lägga timmarna ganska fritt under veckan, så det gick att pussla ihop hästverksamheten med att städa och att bygga upp gården. Här börjar jag återigen känna att jag inte kan ha varit riktigt klok? Men med ett tydligt målframför ögonen så var det bara att jobba på.

Wirja på kurs

Tiden på Antuna var ganska turbulent. De som drev anläggningen var trevliga och ville väl, men hade nog inte anat att hästfolk inte är riktigt kloka. Redan innan jag kom dit hade några av de andra inackorderingarna tydligt motsatt sig att jag skulle få hålla mina lektioner (ca 6 st i veckan…) så jag kände mig inte direkt välkommen. Några verkade medvetet rida i vägen för mina elever för att störa. Många hälsade inte på mig överhuvudtaget. Ett stallmöte vid ett tillfälle ägnade ungefär en halvtimme åt att beklaga sig över min hemska verksamhet och jag hade inte möjlighet att ”försvara” mig eftersom de som drev anläggningen inte själva tog parti i frågan utan ”lät alla komma till tals” (märkligt ledarskap enligt mig). Jag var säker på att jag då skulle bli uppsagd men så blev det dock inte. Men, jag har aldrig känt mig så illa omtyckt någonstans, någon gång. Det var en stor stress att försöka sköta sitt företag under de förutsättningarna, och att kunna hålla en bra kvalitet på undervisningen och vara professionell mot mina kunder. Ibland var det trångt i ridhuset och vi kunde bara rida på en volt hela lektionen. Dessutom fanns det inget ridhus till en början, utan det byggdes under tiden. Det blev klart precis en vecka innan första snön kom…
En häst jag precis hade köpt skadade sig dessutom i boxen och slet av en sena, och det fanns inte mycket kapital att ta av för att lösa det problemet. Jag lyckades dock köpa en gammal häst till en billig peng för att klara situationen. Jag kan sammanfatta det året med ett ord: STRESS.

Anea och  Elisabeth på väg in från hagen. Tåget gick precis utanför hagar och ridhus

Vill dock poängtera att det var andra inackorderingar som var besvärliga mot mig, inte de jag hyrde av. Jag tror att ID Horses gjorde så gott de kunde, men de hade nog inte riktigt insikt i hur hästmänniskor i grupp kan uppföra sig. Som tur var hade de en bra stallchef, annars hade det inte fungerat alls.

Även om det här året var väldigt jobbigt och påfrestande så var det såklart en bra, tillfällig lösning. Jag lyckades hålla igång verksamheten under tiden som vi byggde här hemma, och det fungerade eftersom jag visste att det var en begränsad period. Själva byggprocessen här är en annan historia förstås, den tar vi i ett annat inlägg!
Nogge

Prova nytt

Idag har jag och Grodan varit på road trip till Karin Öljemark i Enköping. Jag var där själv ett par gånger förra året för hjälp med coachning och lite mental träning. Det behövs fortfarande, men tänkte att det nog går att kombinera med att rida samtidigt. Jag har tränat i många år för Nina, men tycker att det är bra att komplettera med en till tränare som har andra ögon och förklarar på ett annat sätt.

Nu var ju detta första gången, så det blev mycket fokus på grunderna såklart, och främst formen, samt min inverkan. Det var just det jag ville ha hjälp med, och jag tycker att hon gav mig bra tips på några saker som jag har haft på känn men inte kunnat sätta fingret på. En extremt enkel sak var att korta mina stigläder ett hål så blev jag stadigare för att jag fick bättre stöd och balans från foten och upp. Något som jag ofta gör med mina elever, men tydligen svårt att förstå när det kommer till en själv. 😉

Jag kan inte riktigt gå in på detalj vad jag fick med mig, det var mycket liknelser och mest att jag ska hitta rätt rörelsemönster i mig och rätt balans i Grodan. Karin verkade nöjd med skritten och galoppen i grunden, men traven är hennes svaga punkt och där hon behöver mest ”hjälp” att hitta rätt. Hon var som en symaskin när hon kom, och det är bättre,men steget behöver fortfarande bli både längre och luftigare, och mer ”genom manken”.

Det var mycket att ta in, som alltid med en ny tränare. Dessutom en bra bit att åka i rätt dåligt väder, så nu  är jag helt slut. Grodan är i alla fall exemplarisk att åka med, står snällt och lastar sig själv – bokstavligt talat! Jag hann nätt och jämnt få på transportskydden så smet hon in själv i släpet när vi skulle hem… Snart kan jag nog lasta henne lös. 😉

Helgkurs

Den här helgen har jag haft en tvådagarskurs med några av mina fasta elever.  Jag hade tänkt dokumentera hela kursen med kameran men det enda jag hann ta bilder på var maten… 😉

Kursens tema var hästarnas förutsättningar och form. Det blev lite improvisation från min sida, men jag tyckte det blev bra. Vi pratade bl.a. om hur man lägger upp ridpasset utifrån hästen, med tanke på att hästar är olika och behöver arbetas i t.ex. olika form utifrån sin exteriör och sina gångarter. Eleverna fick själva analysera sina hästar utifrån detta, och även titta på varandra. Ett pass reds två och två men även under grupplektionerna så fick de chansen att se på varandra och titta bl.a. på hur balansen i hästen blir annorlunda vid en högre eller lägre form eller ett annat tempo.

Vi passade också på att bedöma hästarnas exteriör på stallgången, för att få en bättre förståelse för varför hästarna känns  olika, deras svaga / starka sidor etc. Det var en rolig kurs tycker jag! Jag tror kanske att det här med exteriören är något vi kan titta mer på under något av vårens teoripass.

Längre kurser under våren där jag fortfarande har plats kvar:

30-31 mars  Två platser kvar
Tvådagarskurs med fyra ridpass, kost och logi.
Samling 13.00 lördag, avslut ca 14.00 söndag.
3500 kr

12-14 april  En plats kvar
Tredagarskurs med ridning och yoga.
Fokus på ryttarens sits, följsamhet och kroppsmedvetenhet.
Fredag: samling 14.00. Därefter ett ridpass samt ett lugnare yogapass innan kvällens middag.
Lördag: sisträning på lina på fm. Em: ett något mer fysiskt yogapass följt av ett ridpass.
Söndag: kort yogapass som uppvärmning innan frukost, därefter ridning. Avslutning med lunch (slut ca 13.30)
Kost, logi, ridning och yoga.
4900 kr
Viktigt med fikapaus så att alla orkar rida. 🙂
Här har vi en trött häst som verkligen hade behövt lite kaffe för att orka gå till jobbet… 😉

Lördagens middag: råraka (egen potatis), rödbetsrisotto (egna rödbetor) och lingonparfait. Det blev i princip samma mat som på nyår, men det var ju så himla gott!
Återanvände delar av nyårsdukningen också.  Det hade snöat lite på natten kan man säga. Fick skotta mig in i stallet. Tur att Torbjörn var hemma och kunde ploga (det tog några timmar).
Efter två ridpass på söndag förmiddag avslutade vi med lunch. Min man odlar numera året runt! Inte gurka och tomat, men alla blad i salladen är odlade hemma. Det växer så det knakar, så vi måste nog hets-äta sallad nu ett tag framöver.

Träning för Nina

Igår kom Nina hit och hjälpte mig Med Gloria och Grodan. Jag har ridit Mariannes häst Gloria ganska mycket en tid, för att hjälpa till att bygga upp henne rätt samt förbättra bytena. Det är huvudfokuset nu. Hon byter rent men blir gärna stark och sticker iväg efter, samt att bytena behöver bli i  en bättre balans. Nina är väldigt bra på just bytesträning, så igår fokuserade vi mest på det. Gloria känns väldigt fin just nu, så vi hoppas på att bytena blir bättre snart, för ”allt annat” tror jag att hon har ganska lätt för med mer styrka.

Grodan fick också öva lite byten, och hon förstår vad som förväntas men sticker gärna iväg. Nu fick jag ändå lite bättre känsla för hur jag ska få till det, och jag tänker fokusera på detta även med henne en period. Traven igår var väl lite struttig eftersom hon blev något spänd efter bytena, men hennes lägsta nivå är ändå högre, även om hon fortfarande känns ganska ”grön”. Nöjd med hjälpen och Nina verkade tycka att vi har ”gjort läxan”, men jag känner att jag har massor att jobba med. Nu har jag dock en plan vilket gör det lite lättare. Lite sur är jag däremot på min kropp, jag är väldigt trött i ländryggen och tycker att jag sitter som en kratta, men jag får jobba på även med det…

Ett klipp på Gloria från ett par veckor tillbaka: