Nöjd

Är fortfarande himla glad över igår. Har verkligen kämpat med den här hästen och tänkt ge upp hundra gånger om. Ni som har hängt med ett tag vet vad jag pratar om.. Trodde väl egentligen inte att hon ens skulle gå mer än LA när jag började med henne, men med en tjurskallig ryttare i sadeln på en häst med stort hjärta så har vi kommit längre än så! Det roligaste var faktiskt kommentarerna (och betygen i slutet!). Fatta hur det känns när det står ”stadig och säker” när man har en häst som har sprungit med huvudet rakt upp första året och som har bytt orent i ca två års tid. Kan inte tro att det är samma häst.

Anea 1:a i MsvB4

Har inte kommit ut på en enda tävling med Anea i år, förrän idag. Och det var värt att vänta på, för hon var riktigt fin och vi fick 69% och vann! Så himla roligt, jag är så glad. Som jag har kämpat med den hästen alltså. Det var en jämn och mjuk ritt och bytena satt som en smäck!

Zebra-täcke

I år lanserar Bucas flugtäcken med zebramönster. Inte riktigt min stil, men tanken är att hålla flugorna ännu mer borta med hjälp av mönstret. Det sägs att insekterna ska bli förvirrade av ränderna. Fast jag trodde att zebrans ränder var till för att förvirra lejon och rovdjur eftersom det blir svårt att urskilja en enskild zebra i en flock. Kanske är syftet både och, vad vet jag?

Hur som helst, täckena går bl.a. att köpa på Mustang i helgen. Det är för övrigt REA där tor-lör. 20% på allt och 50% på utvalda varor.

Träning hos Nina

Var iväg med Anea hos Nina idag. Nu har det svängt igen – åt det bättre hållet. Kan nog säga att jag ridit ett av mina bästa pass på henne idag. Enkla bytena var riktigt bra, mjuka och helt i balans, och med lite träning blev bytena i språnget också jättefina. Tror att hemligheten är en ny sadel faktiskt. Hon är mycket mjukare i ryggen och jag sitter bättre, det är lättare att böja och även att reglera henne. Kan omöjligt vara en slump. OM det är sadeln är det helt klart värt 24.000 spänn. För en begagnad sadel… Det är inte klokt alltså.

Det positiva med hästvärlden

Förra veckan skrev jag hur underligt hästmänniskor kan bete sig, men nu tänker jag själv ta ”oss” lite i försvar. Det finns ju faktiskt massa fantastiska människor i hästbranschen också, som man inte ska glömma bort. Hästarna kan ju ibland ta fram det sämsta ur folk, men man får även träna andra egenskaper med hästarna, såsom ledarförmåga, att lära sig fatta snabba beslut, att bita ihop och jobba på utan att gnälla… Man blir ganska härdad med andra ord. Hästmänniskor är också för det mesta pålitliga, för man vet att om man bara struntar i saker så är det kanske en häst som får lida för det.

Nu har jag ju mest varit i stallmiljöer på mina jobb och mina utbildningar, så jag har inte så mycket att jämföra med, men de flesta vänner jag har idag har jag träffat genom hästarna på ett eller annat sätt. Många av dem kanske man inte träffar regelbundet, men de finns ändå ”där”, och kanske hade man inte haft samma starka band om man inte haft det gemensamma intresset en gång i tiden. Alla håller kanske inte på med hästar längre (eller i varje fall inte i samma omfattning), men ”en gång hästtjej – alltid hästtjej” (eller kille för all del).

Bilden är från bröllopet jag var på för några veckor sedan. Det här är mina kompisar från gymnasietiden, och även om vi inte hörs alltför ofta så hänger vi ändå ihop fortfarande. Det är häftigt tycker jag! Jag har känt dem sedan jag var 17, och bruden lärde jag känna i stallet när jag var 13 eller nåt sånt.

Helgen

I helgen har jag haft en programridningskurs med träning av delar ur program på lördagen och sedan rida upp ett program med bedömning på söndagen. Verkar vara ett vinnande koncept! Ska se om jag kan få till någon mer sådan kurs i höst kanske.

Jättenöjd med hästarna just nu, framförallt har Calle varit himla fin i veckan med mer egen motor, och Cicooria måste gjort sitt bästa pass någonsin idag på lektion. Hon börjar se riktigt häftig ut nu när hon orkar mer!

Grönbete

Idag släppte vi hästarna i sommarhagarna för första gången. Valackarna käkade gräs direkt och var ganska tråkiga, men stona hade ett riktigt glädje-röj. Mer bilder kommer. Tur att man inte är en ängslig dressyrtant… Men, kan väl inte påstå att Anea hade mycket energi kvar för ridning efteråt!