Lägga till eller ta bort? / Veckans övning

Efter helgens kurs fick jag mig återigen en funderare över utlärning och ridsystem. Det känns ofta som att reaktionerna kring en kurs är typ såhär: ”Lärorikt, inspirerande, mycket nya intryck, jättesvårt, känner sig som nybörjare igen…” Det första är ju kul – det verkar som om de flesta får bra tips och nya infallsvinklar på sin ridning, som jag hoppas man kan ta med sig.

Men jag undrar: skiljer sig ridningen åt SÅ mycket mellan ridskola och här? Det var ett tag sedan jag var på en ridskola, det kanske är dags för ett studiebesök…

Ja, mina hästar är känsligare (det är ju meningen) och kanske också med mer ”gång” än den traditionella ridskolehästen. Det gör dem inte mer ”lättridna” för normalryttaren, utan kanske tvärtom. Personligen vill jag att en häst ska vara snabb för hjälperna, känslig för vikt/säte och lätt att ”ändra på”. Det gör ju att om man är van vid en ridskolehäst som kanske är lite ”avtrubbad” och mer stadig i sig själv så kan man få ganska kraftiga reaktioner på mina hästar, om man t.ex. gör för kraftiga hjälper, vinglar eller klämmer med benen (vilket 90% av alla ryttare gör)…  Vissa klämmer för att man är van vid tröga hästar och vissa klämmer för att hålla balansen. Eftersom hästarna är känsligare så blir det en del nya ”infallsvinklar” för ryttarna – vilket kanske gör att man känner sig som ”nybörjare” igen.

Det som skrämmer mig lite är ändå att det verkar vara stor skillnad i hur man lär ut ridning. Ja, jag fattar att en ridskolehäst inte ska springa iväg så fort man lägger på benen, det vore ju svårt med nybörjarlektionerna. Men jag tror ändå att man även på en ridskola kan poängtera vikten av att rida med signaler istället för kraft, att man ändå kunde lära ut en mer ”känslig” ridning? Eller går inte det?

Det är inte meningen att ”hänga ut” vare sig någon specifik ridskola eller ryttare, utan det här är något som jag ser hela tiden.

Det är såklart också lätt att hamna i ”fällan” när man rider en gång i veckan – man vill ha ut mesta möjliga av sitt ridpass och hästen måste gå på tygeln NU, och så fixar man lite här och där och i bästa fall ”knixar” man till hästen, men jag tror inte alltid det ges tid för att verkligen gå igenom hur hjälperna fungerar – varför vi gör vissa saker – renodling av hjälperna istället för att göra ”allt på en gång” och ge motstridiga signaler.

Ofta är det så att man som ryttare vill så mycket att man gör för mycket! Våga vänta ut resultatet lite, gör en sak i taget. Om du ber hästen om något och det inte fungerar – be igen (kanske lite tydligare) – här ger många ofta upp lite och provar en ny metod, vilket inte blir så konsekvent alltid. Ha lite is i magen och kolla hjälperna var och en för sig innan ni sätter ihop allt, det blir lätt rörigt annars! Jag tror veckans övning blir renodling av hjälperna.

Om man sorterar ridningen lite – kollar gas/broms för sig, så är det lätare att analysera vad som inte fungerar, istället för att allt bara blir förvirrande. Det ÄR svårt att rida – men gör det inte svårare än vad det är!

(Ytterligare ett exempel jag hörde var en elev som sa att på deras ridskola jobbade de mycket med rakrikting och att stärka den svaga sidan på hästen… ryttaren var på LB-nivå och då tycker jag att man ska hitta grundsits/balans/avslappnad häst – inte krångla till det med massa termer och göra det SVÅRT för eleverna. Rakriktning kommer in sent på utbildningsskalan, och är avancerat! Självklart kan man jobba hästen i balans och försöka få dem att jobba liksidigt i mesta möjliga mån, men krångla inte till det för eleverna!!! – Ett sidospår…)

Tillbaka till att göra för mycket – ibland om saker inte fungerar så måste man TA BORT hjälper, GÖRA MINDRE – inte MER! T.ex. en häst som hela tiden drar utåt i volten – då är det lätt att som instruktör hojta om ”mer ytterskänkel” – men ibland så kanske ryttaren ska använda mindre innerskänkel?? Det är ganska vanligt att man använder massor av innerskänkel (för det har man lärt sig) och så trycker man ut hästen ur volten. Ja, det kan krävas mer ytterskänkel – men ibland kanske det bara krävdes mindre innerskänkel… Eller: hästen springer och ryttaren lutar sig bakåt. Då hjälper det kanske inte att bromsa med tygeln – för ryttaren sitter själv och ”skjuter på” med höften när den lutar sig bakåt. Analysera mera – orsak och verkan! Inte alltid så lätt som ryttare, men jag tror många instruktörer ska tänka ett steg till och inte bara korrigera det de ser för stunden.

Oj vad långt det blev… Eldar upp mig lite över det här känner jag. Kommentera gärna – känner ni igen det här?

Härlig vinter!

Jag längtar till våren, men så som det är nu med lagom mycket snö och flera soliga dagar så kan man ändå inte klaga. Linn och jag tog en ridtur ute på åkern igår med Anea och Quickan, bra effektiv träning för dem att pulsa – ”mycket” träning på kort tid – man får passa så man inte rider för länge i djup snö! Quickan är lite svårfångad på bild, hon vill inte stå still riktigt…


Dagens träningar

Idag har Nina Bengtsson varit här och hållit träningar för oss.
Jag har ridit Anea, Caprice och Obi.

Anea kändes bra idag, framförallt traven. Galoppjobbet var bra, men jag skulle vilja ha mer tryck i galoppen och att hon tog ut galoppsprången mer. Får jobba på det. Fick dock till flera byten som var bra, även åt vänster. Nina gillade henne i varje fall, och jag kände att det var en bra och positiv träning som gjorde både mig och hästen mer avslappnade.

Caprice galopperade fint, även i förvänd. Traven ok men skulle behöva komma igång mer genom ryggen. Jobbat ganska mycket sidvärts med henne för att få igång bakbenen mer.

Obi var riktigt duktig, han fick göra stora piruetter, skolor och byten. I bytena blev han lite överladdad och ville gärna förekomma, men när han väntar och håller sig på hjälperna så blev flera byten riktigt bra. Lyckades även få till riktigt bra trav i slutet, samt trampa honom lite. Han är verkligen positiv att jobba med, ju mer man kräver desto bättre!

Linn och Lotta red med också, och även Braitons medryttare Annika.Braiton såg riktigt fin och avspänd ut, roligt! Kände mig riktigt stolt! 🙂

Utrustningskoll

Idag har jag börjat med att gå igenom hästarnas utrustning lite mer ingående. Det gäller att regelbundet kontrollera att framförallt sadlarna passar – hästarna ändrar sig ju ofta en del i kroppen, och sadlarna ändrar också form och måste stoppas om med jämna mellanrum. Men man kanske glömmer att även tränsen ändrar sig och töjer sig – kanske måste man göra fler hål t.ex. Betten måste man också kontrollera, slitna bett kan bli vassa i hålet där bettringen går igenom mundelen.

Nu har jag ambitionen att gå igenom alla hästarnas saker och laga/komplettera och ev byta/prova lite andra bett.

Jag har också en ”Impression pad” (läs mer här: http://www.lollosridsport.se/impressionpad.htm)

Man har den under sadeln och det ger ett ”avtryck” där man kan se ungefär hur sadeln ligger. Ej säker på hur tillförlitligt det är, men om sadeln ligger mycket och klämmer så blir det ett tydligare avtryck där – kan ge en viss fingervisning i varje fall! Funderar dock lite över hur ojämnt avtryck det blir med t.ex. en väldigt sned ryttare?

Braiton har fått ny sadel som verkar ligga mycket bättre, och idag har jag även introducerat ett kandar. Det är möjligt att han har haft det med sin ägare förut men jag har inte provat det. Det var lite blandat resultat. Stundtals kändes han jättefin och blev lättare att ”komma åt” och samla, men det gäller verkligen att rida fram till ett stöd på handen, annars blev det väldigt ojämn kontakt. Att rida på kandar är en konst! Han var lite gapig och orolig i munnen till en början, men det blev bättre och bättre. Kan vara bra att variera med i varje fall!

(vet inte vad som hände med typsnittet här, orkar inte klura på det nu.. gonatt!)