Vårkänslor!

Idag har det varit så himla skönt, och varmt till och med! Känns som vår, ingen mer snö nu, tack!
Känner mig mycket lugnare när dagarna blir längre, på vintern är jag alltid så stressad för det känns som om dan är slut vid fyra. Idag har jag varit riktigt seg och bara ridit två hästar på em, men gjort det grundligt och i lugn och ro = bra för själen! Obi gjorde några fantastiska travlägningar idag och Anea kändes allmänt bättre (men det var inte gratis). Har avslutat dagen med att åka och titta på mina sista ”skuggträningar” (idag med Siv Birgersson) – nu är jag klar!!

Nya kurser

Jag har lagt ut några nya kurser på hemsidan:

1 april 

Eftermiddagskurs med två ridpass och fika mellan.
Samling 13.00, avslut 16.30
1100 kr

28 april 
Dagläger med två ridpass, fika och lunch
Samling 10.00, avslut ca 15.30
1200 kr

Det finns även fler drop-in-tider utlagda! Se mer info på www.ryttarutbildning.se

Helg-referat

Jag är väl en av få som inte är i Göteborg just nu känns det som…!
Dock uppdaterad på att det går bra för Patrik Kittel där nere. Här kan du se lite av hans vinnande kür:
http://www.hippson.se/hippson-tv/kittels-vinnande-k-r-i-goteborg.htm

Igår hade jag kurs för SEB och efter det åkte jag till Djurgården för att rida min kompis Karins häst Chill Out. Hon har inte haft honom så länge och jag har inte sett honom förut. Trevlig häst som ”växte” under ridpasset, men det hade varit bra att rida några dagar i rad om det hade gått, så man hade fått igenom lite mer. Får väl åka dit snart igen! Vi avslutade kvällen med middag ute, jättetrevligt!

En bild på Karin när hon rider ”Chille”, stulit den från hennes blogg.
(http://solomag.se/karin)


Idag har jag varit ledig (så gott som!) – det enda jag har gjort är att hämta en ny häst, inte till mig, utan jag har hjälpt till att köra hit en ny inackordering. Nytillskottet heter Tranquilo och är en PRE på 5 år.

Ridningens mysterier

Varför rider man för? Vad är det som är så himla fascinerande som gör att man i princip skulle kunna rida runt på samma volt en halvtimme utan att tröttna?? (Det här känner ni väl igen? Och din icke ridande vän/pojkvän som står på backen begriper ingenting).

Vissa dagar känns det verkligen sanslöst jobbigt och motigt och dessutom skitsvårt och frustrerande, och särskilt när det dessutom spöregnar och man fryser och man har inte hunnit äta – är det värt det liksom? Eller när man har åkt jättelångt till en tävling (och kört fel, det gör jag jämt) och hästen är spänd och man själv är spänd.. man har förberett sig i typ 17 timmar innan och sen ska man rida 5 minuter när folk glor på en och så går det  jättedåligt och man får åka hem igen och försöka komma på varför man håller på med det här egentligen?

Sen har man flow i kanske några minuter av ett ridpass, (eller i allra bästa fall några dar i rad) – och då är man helt lyrisk som om inget annat i världen hade nån betydelse. Mycket märkligt. Fattar det inte alls, fastän jag hållit på i ganska många år nu! Och jag vet inte hur många gånger jag har sagt att jag ska sluta, men det blir aldrig så – och vad är det egentligen som får en att fortsätta? Jag undrar om något annat skulle kunna få mig lika ”besatt” eller hängiven – om det är ett personlighetsdarg eller om det verkligen har med ridningen att göra?

Men NÅT är det ju med de där hästarna som gör att vi hänger oss kvar – hur många är det inte som slutar men sen kommer tillbaka 10-20 år senare, för ”en gång hästtjej alltid hästtjej”, ellerhur?

Självklart är det speciellt med relationen till hästarna, men om det var bara det skulle man ju lika bra kunna ha hund eller annat djur istället. Jag tror att för mig är en av anledningarna till beroendet att man hela tiden hittar nya vinklar på ridningen. Det är ju helt omöjligt att lära sig rida, alltså kan man inte sluta. 😉 Och ni som tror att GP-ryttarna känner sig fullärda tror fel, helt övertygad är jag om att man aldrig blir ”klar” som ryttare – det finns alltid mer att hämta. Skulle det bli för enkelt är det ju bara att byta häst!

Jag tycker att jag lär mig nåt nytt nästan varje dag med hästarna, även om vissa dagar känns enormt frustrerande, men en sak är säker: tråkigt blir det aldrig. Ibland hittar jag nya, bra övningar på lektionerna, eller ett nytt sätt att förklara på så att jag ser att ryttaren verkligen hittar ”känslan” – det är verkligen enormt tillfredsställande! Igår hittade jag en ny känsla med sitsen. Det händer ganska ofta, och det är verkligen intressant hur man hela tiden kan utveckla sin egen balans, kroppskontroll och hjälpgivning. Jag kom på att om jag vinklade armbågen lite annorlunda så blev jag mycket starkare i sätet. Idag har jag hittat en ”ny” trav hos Anea. Den är inte klar än. Hon har en ganska bra grundtrav men absolut inget speciellt med den, dessutom är hon svår att samla, vilket jag kämpar med hela tiden. Men nu har jag börjat ”nosa” lite på en trav som jag inte har känt på henne förut, och det kanske inte ens går varje dag ännu. Lite svårt också för när jag hittar det så orkar hon inte riktigt så hon tappar lätt takten. Men om hon kan orka trava såhär så har jag nästan en ny växel i den här hästen som jag inte trodde hon hade. Så nu jä..ar har jag i alla fall hittat lite ny motivation och det där som gör att det går inte att sluta helt enkelt…


Den här dagen var det ingen tvekan om varför jag rider i varje fall…

Inför Beach 2012?

 

Efter att ha moffat i mig 2½ semla i tisdags tänkte jag att nu är det verkligen dags att bryta dåliga vanor (jag äter godis och dylikt VARJE dag) – inför sommaren känns det beteendet tvivelaktigt om jag inte ska gå med fleecetröja och dunväst då med… Köpte typ ett ton frukt för att väga upp detta. Får väl se hur det ska gå nu när en av mina gulliga elever kom med den här enorma choklad”asken”… Blir svårt att stå emot om jag känner mig själv rätt. Får väl fortsätta rida sex hästar om dagen för att väga upp det hela,

Dagens ridning

Känner mig oerhört flitig med ridningen just nu, får passa på när man fortfarande har extra hjälp på plats och mer tid!

Braiton kände inte riktigt lika fin som i måndags, han hade inte riktigt samma motivation idag tydligen. Vi hade en diskussion kring huruvida man ska använda sina bakben eller ej, men när det väl släppte kändes han jättefin och gjorde riktigt bra byten. Det är väl bara att tjata på, han är en smula arbetsskygg ibland…

Wirja kändes däremot riktigt bra idag, mjuk och fin för sina 19 år! Fick bättre tag på hennes höger bak idag vilket gav en annan galoppkvalitet. Det var ju kul! Jobbat mest med skolor samt att stärka galoppen.

Caprice red jag bara en kort stund idag, även hon kändes bra. Har upplevt henne som lite mer motsträvig än vanligt sista tiden – ett tag hade hon ett himla uppsving men sen har det tagit lite stopp. Provade med en annan sadel idag och jag undrar om inte förra sadeln kan vara en del av ”boven i dramat”. Hon var mycket mer avspänd med den här sadeln och fick upp ryggen bättre, knappast en slump.

Iffi har också en bra period just nu – här har det hänt nåt! Hon rör sig mer genom kroppen, galopperar mycket bättre och man kan kräva lite mer för varje gång känns det som. Hoppas det håller i sig. 🙂

Obi fick träna program idag, MsvC1. Det gjorde han bra för att vara första försöket, framförallt är jag nöjd med travlägningarna! Galoppen som är hans starka sida var faktiskt svårare, han blir så himla taggad och vill gärna hitta på själv, så här får man jobba på lite med lydnaden tror jag.

Anea fick skritta ut med vikterna på bakbenen. Jag kände att det räckte för min del att trimma fem hästar. Hon känns dock annorlunda till och med att skritta ut på (eller inbillar jag mig?).. Förut har hon varit så spänd och sned och bökig men nu känns det som om hon släpper ner mig på ryggen nästan direkt. På lektionen igår såg hon också mycket bättre ut (det är verkligen bra att se henne från marken mellan varven) – hon travar med mer schwung. Bara att fortsätta på den linjen nu hoppas jag. Tycker vi båda förtjänar det efter allt slit!

Tränarrollen

I C-tränarutbildningen ingår det att vi ”skuggar” A eller B-tränare inom vår gren, för att få mer ”kött på benen”. Idag har jag varit på Kvarnnibble (där jag jobbade tidigare på ridskolan) och tittat på träningar för Lars Andersson. Det var kanske något oklokt av mig eftersom han pratar till ryttarna med hörsnäcka – med andra ord hör man knappt ett smack på läktaren… Fick väl ändå ihop någon slags sammanfattning av övningarna och ”tänket” (har varit med och ridit själv förut så jag har hyfsad koll på den röda tråden).

Var för övrigt kul med ett besök på gamla jobbet, träffade lite gamla bekanta och fikade en stund med Minna efter träningarna.

Nu har jag tittat på Tinne, Mads, Lars och Nina. Återstår Eva-Karin Oscarsson och förmodligen en till (24 träningar totalt…).

Summa summarum kan man säga att det är väldigt olika hur man lär ut! Det var ingen överraskning direkt. Gemensamt är väl att hästen ska gå i takt och balans, att man vill att den bär sig och jobbar liksidigt. Skillnader kan vara lite vilken arbetsform man vill ha – vissa vill ha hästen rundare t.ex. Det är också stor skillnad i hur man kommunicerar med eleven – om det är mer tydliga ”direktiv” eller om ryttaren själv tar initiativ och har tränaren mer som en spegel. Det beror såklart också på hur långt eleven har kommit.

Har själv provat några olika tränare och har visst lite svårt att veta vad jag vill ha – kan bero lite på att jag uppfattar min häst som något svår också. Men jag har funderat lite på sista tiden vad som passar mig, och har nog kommit fram till att jag kanske inte vill ha för mycket instruktioner längre. Förut tycket jag det var bra när tränaren red ”åt mig från marken” men nu tror jag att jag behöver tänka mer själv och hitta känslan. För mycket instruktioner gör mig nog lite stressad, det blir för tekniskt och jag får svårt att ta egna initiativ.

Sedan tror jag att tränaren måste vara ganska flexibel, kunna ändra en övning, prova nåt nytt – inte göra likadant på alla hästar… Självklart ska man ha en linje i sin undervisning, men ibland tror jag att vissa tränare tycker att de har hittat ett bra system, och sen kör de på det rakt av på alla hästar, men alla hästar kanske inte går att passa in i ”mallen” (och jag misstänker att det är sådana hästar som jag ofta lyckas dra till mig) – och då behöver man kanske anpassa sitt tänk lite?

En sak till: min tränare måste kunna sitta upp och rida hästen bättre än jag – om jag kör fast så vill jag kunna få hjälp med det. Dessutom är det för mig en förtroendefråga (jag vill inte ta hjälp av någon som kan prata men inte göra). Jätteviktigt för mig!!

Vad tycker ni är viktigt hos en tränare? Vad har ni för ”kriterier” på en bra tränare?