Nostalgi

Idag har jag haft lunchbesök av André som jag jobbade ihop med hos Per och Pether. Vi har inte setts på mer än ett år, det är skandal! Vi som ändå bodde ihop under ett halvår. Det är hemskt vad lätt det är att tappa kontakten, även med människor man tycker om, det blir lätt så när man har mycket att göra… Hur som helst jättekul att ses igen, nu får det inte dröja så länge till nästa gång!

Hade tänkt lägga upp några nostalgi-bilder från min tid på Arphus men datorn verkar krångla, så det kanske kommer i morgon istället…

Dag 2 Strömsholm

Idag har vi varit i ridhuset hela dagen och haft undervisning i ”clinic”-form.
Vi har tittat på ekipage från unghäst – MsvB och tittat på olika övningar, rörelser och lösningar.

Det mesta känns bekant, men det är ändå mycket information som ska in i skallen och man kommer ju själv på nya infallsvinklar, lösningar på problem eller frågeställningar som man kanske inte stöter på så ofta annars. Spontant känns det som om jag själv måste ha ett bättre upplägg på vardagsträningen – som ofta hamnar i skymundan av mockning och lektioner och tidsbrist… Det är himla lätt och göra en plan men sedan är det inte lika lätt att fullfölja den. För två år sedan hade jag en himla bra NEDSKRIVEN målplanering, och faktum var att det verkligen gav resultat – jag nådde faktiskt över de satta målen till och med. Jag har visserligen diffusa mål i bakhuvudet nu med, men jag tror det är viktigt att skriva ner dem och dela upp dem. Återkommer till detta – det gäller för er elever också. Vi satte ju upp mål förra hösten men det ska ju egentligen göras i början av varje termin!

Sedan är en annan tanke också att jag vill ha fler privatträningar och kanske lite mer tävlingsinriktad träning (om någon vill tävla en lektionshäst så säg till) – men här kommer tidsbristen in igen! Måste ju trots allt fokusera på att få allt här hemma att fungera och har inte samma tid längre att åka iväg som förut. Det jag känner är ändå att det är sporrande och mer utmanande att ha träningar på en lite ”högre nivå” – i kombination med att driva lektionsverksamheten hemma givetvis. Det är ganska olika upplägg på att hålla lektion på sina egna hästar – och på ett sätt en mycket större utmaning, men att träna ett ekipage inför tävling t.ex. kräver ett annat tänk som man också behöver tycker jag.

Det finns med andra ord alltid otroligt mycket att lära sig och utveckla, och det är ju därför man fortsätter, det blir sällan tråkigt med ridning!

Tränarutbildning på Strömsholm

Måndag-tisdag är jag på Strömsholm för fjärde steget i C-tränarutbildningen. Nu börjar det kännas lite mer som ”allvar”. Vi är nu uppdelade på dressyr och hoppning så det är mer inriktat och även mer praktik.

Idag har vi börjat med ett kunskapstest – typ ett litet prov på våra teorikunskaper i ridlära. Syftet är att se hur vi ligger till, men man vill ju helst ha ”alla rätt”! 😉 Det blev en hel roman från min sida…

Sedan har vi varit uppdelade två och två och ”delat på ett ekipage”, d.v.s. haft en halvtimmes lektion var, som vi sedan har fått kommentarer på. Sånt här känns ju alltid en smula jobbigt när man vet att alla andra sitter och tittar på och det är ett helt nytt ekipage osv. Jag hade nog tur med både häst och ryttare, för det var en trevlig häst som jag tyckte jag hade lätt att förstå problematiken med, och en ryttare med bra grundsits som tog instruktionerna bra.

Även om man har gått en ridlärarutbildning och fått sina lektioner bedömda förr så blir man ju nervös av sådana här situationer, men när jag väl hade kommit igång så var det faktiskt bara att köra på som vanligt, och jag fick väldigt positiv feedback på min lektion så det kändes kanonbra efteråt!

I morgon ska det vara någon typ av clinic där vi ska titta på flera olika ekipage, så det kan nog bli roligt det med. I övrigt är en stor del av behållningen med en kurs att träffa andra som jobbar med samma sak och som man kan diskutera med och kanske få lite nya infallsvinklar på saker och ting.

http://www.stromsholm.com/  

Dagläger

Det är många som vill boka privatlektioner men inte helt lätt att få tid. Tips: det finns platser kvar på vårens dagläger, bl.a. dessa:

19 februari – rabatt, nu 1050 kr istället för 1200 kr.

3 mars- 1200 kr

10 mars – 1200 kr

Du rider två pass i grupp om max 4, det ingår även fika och lunch.

Tips! Du som redan rider här i fast grupp – ta med en kompis på ett dagläger så får ni båda 150 kr rabatt (gäller 3 mars och 10 mars). Endast om du tar med någon som inte varit här tidigare.

Välkomna!

Träningar för Nina Bengtsson

Nu har jag bokat att Nina Bengtsson, beridare och GP-ryttare, kommer hit och håller träningar en gång i månaden under våren. Tanken är att jag ska rida Anea (såklart) men också en eller två lektionshästar för att få hjälp med deras vidareutbildning och träning.

Du som rider som fast elev hos mig är också välkommen att delta på någon av lektionshästarna!

Mer info om Ninas verksamhet hittar du här:
http://www.dressagebynina.se/sv/om-dbn

Ni som står inackorderade är också välkomna att delta, samt ryttare utifrån. Om du är intresserad av att vara med så änmäler du dig till info@ryttarutbildning.se

500 kr (+ ev reseersättning) för 40 min.

Datum:
15 februari
14 mars
4 april
9 maj

Mer läsning

http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Sverige/2012/1/Anrell-backar—och-leds-runt-manegen/

Artikel om Lasse Anrells ridtur på Hufvudsta – bra gjort att ställa upp ändå måste jag säga.

Mer ridrelaterat:
http://iarelisa.blogspot.com/2011_01_01_archive.html

Har funderat lite över blogginlägget ovan och tycker att hon har rätt i mycket, just att ridsporten är mycket tuffare än vad ”oinvigda” kanske tror. Däremot tycker jag att hon trycker ganska mycket på ”makt-och vålds”-faktorn (för att visa ännu mer hur ”tuffa” vi ryttare är?). Jag håller med om att man ibland måste ta till ”hårdhandskarna” med hästar (vill inte gärna bli översprungen av ett halvt ton), men att det är någon form av ”maktutövande” vi sysslar med håller jag inte med om. Snarare skulle jag säga att man tränar sig i att ha en rak och direkt kommunikation! Och ja – i den kommunikationen ingår att hästen ser oss som sin ledare – för annars blir det farligt att hålla på med så stora djur. Jag tror inte att vi får en ”kick” av att bestämma över hästarna, men däremot kan jag få en kick i ridningen t.ex. av att kunna ”behärska” hästen – men det handlar inte bara om att behärska hästen och ha den lydig, utan lika mycket om att kunna behärska sin egen kropp och använda den för att kommunicera små signaler till ett så stort djur. Det är fascinerande.

Sedan reflekterar jag lite över ”stallvärlden” – typ att där kan vi vara  oss själva och inte behöva bry oss om utseende och det andra könet osv, utan där uppskattas vi för vårt kunnande (kortfattat). Stämmer det? Till viss del, ja. Men jag tror att stallklimatet kanske till och med är värre än på andra ställen ibalnd (fast vad vet jag om det som bara är i stallet jämt) – men med det menar jag att det är mycket skitsnack och avundsjuka inblandat. Utseendet har visst betydelse (kanske mer nuförtiden) – vem vill inte ha snyggaste stövlarna och ridbyxorna, eller för den delen dyraste hästen/lastbilen? Och jag kan uppleva att man visserligen blir uppskattad om man är duktig, men på samma sätt kan jag tycka att om man inte rider tillräckligt bra så duger man inte heller som person. Eller är det bara jag som har känt så?? Det kanske är jag som identifierar mig för mycket med mitt jobb. Jag menar i alla fall att det kan vara ganska höga krav i stallet och ofta hård konkurrens. Kommentera gärna (jag vet att ni är många som läser men ni är ganska tysta av er!!). Läs gärna blogginlägget ovan först – det är ganska långt dock…

Dagens ridning

Onsdag = rid-dag.
Den som säger att inte ridning är en sport har inte provat själv, nu är jag trött! (Hörde för övrigt att Hufvudsta hade bjudit in Lasse Anrell på en ridtur idag… tror inte det var så lätt som han trodde!)

Caprice har jag bara ridit en stund innan en lektion för att känna hur dagsformen var. Jag tycker hon har utvecklats mycket sista tiden, hon är stadigare i formen och starkare i galoppen. Tycker det är smidigt att rida i samband med lektion ibland, dels kommer det ryttaren tillgodo efteråt, men också för att hinna rida igenom hästarna oftare. Bättre att checka av ofta så man håller efter lydnaden och lösgjordheten.

Anea fick bara skritta ut idag, hon verkade helt färdig igår efter träningen. Något måste jag ha kommit åt igår i alla fall för hon kändes mer avspänd och mycket rakare idag. Skrittade med vikter på bakbenen, ska försöka göra det en gång iveckan tänkte jag.

Iffi kändes ganska bra idag. Igår hade vi en diskussion kring att flytta sig för skänkeln och idag var det lättare. Iffi blir lätt låst i bakdelen och spänd i ryggen, och det är jätteviktigt att hon verkligen bjuder framåt, vilket kanske inte alltid är så lätt på lektion. Det gäller att själv orka behålla sitsen (utan att spänna sig) och att ha henne i balans. Sedan tror jag att ett vanligt fel är att många ”styr runt halsen” istället för att få loss bakdelen – vilket förstärker problemet istället. Likväl som att hästen inte ska hänga i handen så ska de inte heller hänga sig på ryttarens skänkel utan du som ryttare ska kunna flytta hästen med ett lätt tryck. Därför är det viktigt att man själv inte blir klämmig för det resulterar bara i att hästen ”klämmer tillbaka”.

Nogge har jag kämpat med sista dagarna för han har varit extra tittig när det är nya saker (sarg t.ex) i ridhuset. I måndags kom jag knappt fram på ena långsidan. Idag hade det släppt lite. Mycket av tittigheten hänger ihop med lösgjordheten, ju mer lösgjord han är desto lydigare = mindre tittig. Detsamma gäller för bjudningen, är hästen lösgjord så bjuder den bättre framåt. Just nu är det här huvudjobbet på honom, att få honom mer lösgjord så han jobbar mer genom ryggen och bjuder bättre framåt. Jag upplever att han har känts lite ”stoppig” på sista tiden och jag tror att det hänger ihop med att han har stora steg och då lägger många in bromsen på honom fast man ändå måste rida honom fram till handen.

Annars har jag haft två sitsträningslektioner idag, samt ett möte kring ett framtida samarbete som jag hoppas på!

LÄS!

Krönika från Hippson:
http://www.hippson.se/artikelarkivet/kronikor/kronika-vi-skrammer-sportjournalisterna.htm

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/lasse-anrell-ar-en-idiot.htm

Lasse Anrells krönika:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/anrell/

Från tidningen RIDA:
http://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=10150509761578891&id=533933890&ref=notif&notif_t=close_friend_activity#!/permalink.php?story_fbid=340955045934691&id=131288626901335

Äntligen får ridsporten mediautrymme och då hånas ridsporten i tidningarna – jag är inte ett dugg förvånad. Det är klart att inte ridning är en sport, man sitter ju bara där helt stilla ellerhur? Kanske skulle man ge Lasse Anrell en privatlektion på nån av hästarna, helst den med mest gång, eller vad tycker ni?

Träning hos Mads

Nu har träningarna börjat igen efter juluppehållet. Sista träningen innan jul kändes Anea helt fantastisk. Kanske inte kan säga riktigt detsamma idag tyvärr, hon tappar snabbt om hon har tagit det lite lugnare ett tag, så nu känns hon lite lång och har inte alls samma bärighet. Början av passet kändes inte alls kul, men det var en bra träning för många saker blev ändå mycket bättre och vi kunde avsluta med lite galoppslutor. Hela problematiken med den här hästen är att hon lätt låser ryggen och spänner sig, vilket gör att det är svårt både att få henne ärligt fram till handen, men även att reglera och samla henne. Mot slutet fick vi ändå till en hel del bra tempoväxlingar.

Det var nog ett ganska tufft pass för henne, väl hemma i boxen såg hon helt slut ut! I morgon blir det bara skritta ut, men sedan måste jag ta tag i träningen lite mer känner  jag. Fortfarande finns det massor av grundjobb som jag måste vara noga med varje dag, det går inte att slarva med henne för då tappar man snabbt ”allt”. Ofta önskar jag mig en mer lättriden häst som har bättre egen balans och mer register, men har man inga pengar så får man kämpa på med det man har. Mycket har ändå hänt med henne, men hälften är av ren envishet från min sida och att hon helt enkelt är en väldigt bussig häst som alltid gör sitt bästa – mycket värt det också!

Väl hemma igen hjälpte jag Linn med Soya – idag har hon galopperat för första gången!! Det gick jättebra. 🙂 Kul med unghästar, där blir man glad för de ”små sakerna”.