Iffi <3

Vet inte riktigt hur jag ska formulera ett sådant här inlägg, det är aldrig roligt att skriva. Iffi har nått den aktningsvärda åldern av 21 år, och har varit oförskämt fin (för sin ålder) fram tills nu. Sista veckorna har det dock gått utför, snabbt. Trodde / hoppades först att hon hade gjort något i hagen men det är åldern som har kommit ikapp henne. Hon är väldigt stel bak, har fått kraftig patellaupphakning (haft tendenser tidigare, men aldrig såhär mycket) och bedömningen av veterinären var att hon möjligen skulle kunna gå som promenadhäst (efter behandling), men det är inget alternativ för mig. Dessutom halt på ett framben, vilket aldrig hänt förut. Det kanske hade gått att åtgärda, men allt detta sammantaget ger ingen god prognos för en så gammal häst. Det känns för jävligt för hon är ändå pigg och jättefin i kroppen, men jag tror att om jag ens skulle börja rota i alla dessa problem så skjuter jag ändå bara upp det oundvikliga.
Det är väldigt tungt att ta beslut om att ta bort en häst. Som hästägare och i hjärtat känns det fel, men som företagare och om jag ser det rationellt så känns det rätt. Jag har haft det här i bakhuvudet länge eftersom jag vet att hon har haft lite dåliga bakknän och hon är inte ung längre. Det var egentligen en tidsfråga. Ändå känner jag mig inte alls ”beredd” nu, efter att ha hängt ihop i 8 år. Iffi var en av de första hästarna jag köpte. I början hade jag lite svårt att få in henne i verksamheten eftersom vi hade lite olika åsikter, men vi möttes ”halvvägs” och sedan har hon fungerat jättebra och varit en av de hästar som har jobbat mest. Dessutom världens snällaste häst att hålla på med. Jag kommer sakna henne massor, men är också oerhört tacksam över att ha fått ha henne hos mig fram tills nu. Jag vet att jag har gett henne ett bra hästliv och att hon har trivts hos mig.
Om ni vill kommentera får ni gärna skriva något fint om henne, men något ”medlidande” vill jag inte ha, det känns bara jobbigt. Det här ingår i mitt jobb, vare sig jag vill eller inte. Det är något man får räkna med i den här typen av verksamhet tyvärr. Det svåra är såklart att när man har så få hästar så kommer man dem nära. Det är inte ”mina lektionshästar” utan mina hästar om ni förstår hur jag menar. Man vänjer sig inte men jag vet ju att det går över. Det här är baksidan av att ha djur. Man får vara tacksam över den tiden man får med dem, och tiden med Iffi har trots allt varit längre än jag hade hoppats på. Kommer aldrig glömma den här matglada fuxen!
Första bilden jag hade med henne på hemsidan.
Bilder från kurser.
Det som nästan känns jobbigast är att Iffi och Fanta är så bra vänner och alltid står och kliar varandra i hagen. Vem ska Fanta hänga med nu? Kan hästar sakna varandra?
En favoritbild. Första gången Iffi såg fåren så jagade hon dem. Här ser de ut att vara bästisar, men jag kan avslöja att både fåren och Iffi är ute efter en havrehink som står på marken…
Kompishäng. Älskar den här bilden! Ren lycka. 🙂
En riktig livsnjutare, Iffi i ett nötskal.
<3 <3 <3

Vinterhäst vs sommarhäst

En bild på Grodan när hon kom i januari, samt för några dagar sedan. Sommar-looken känns lite fräschare, eller vad säger ni? Det har nog inte hänt så mycket med kroppen än, möjligen lite rundare, men mest om magen tror jag… Planen är en månads hel vila i sommar (hon är ju bara 6), vi får väl se om hon rullar fram efter det!

Fram till min semester ska hon i varje fall ridas har jag tänkt. Hon har hunnit gå med på ett par lektioner och gjort det bra, så det känns lovande för framtiden. Jag skulle vilja hinna åka bort och träna med henne en gång innan hennes vila, om jag hinner. Mest bara för att se hur hon är att rida borta. Tror dock inte det är några som helst problem!

Min tanke från början var ju att sälja den här hästen, men jag har tänkt om. Det får ta lite tid och sedan får vi se om hon blir lektionshäst eller något annat, men hon har en fantastisk personlighet och bra psyke, så här lär hon stanna. Jag har aldrig sålt en häst och lär väl aldrig göra det heller som det verkar… 😉

5:a med Zigge

Idag gjorde jag och Zigge vår första gemensamma start, MsvC1 på Lotteräng. Det gick över förväntan. Hade ställt in mig på en häst som steppar runt på gången och inte går att knoppa, som kanske trilskas vid lastning och springer baklänges från domarbordet. Ingen av dessa negativa tankar infriades. Han har stått som ett ljus (för att vara han), gått in snällt (med en pytteliten tillsägelse) och gick hela programmet ungefär så bra som vi kan för dagen. Det är ju inte en helt lätt häst, för han ser tydligen tomtar och troll lite överallt och har dessutom svårt att vänta och vill helst hitta på allt själv.
Framridningen var dock inte mycket att skryta med, det blev en hel del trix med att gå åt sidan, baklänges och störa de andra ryttarna i viss mån är jag rädd. Men jag lyckades på något sätt förbise det i början, för att mot slutet av framridingen börja kunna kräva lite mer uppmärksamhet och då blev han ganska fin. Höll knappt på att komma in i ridhuset heller, men det gick att övertyga honom tack och lov.

Väl inne på banan var han faktiskt betydligt bättre! Nu är Lotteräng en ”snäll bana” utan staket, men det är dock ett bord som man måste förbi. Det gick bättre än väntat, inga problem att rida upp på medellinjen heller! Ritten flöt på men han galopperade i en längning och travade in i enkla bytena – det var synd. Förvända galoppen satt dock, och öppnorna helt ok. Sedan var det en del spänningar, spec i skritten. Det blev 63,298% och en delad 5:e plats. Oväntat bra med tanke på att vi bara har ridit på andra platser tre gånger innan. Man får också påminna sig att när han kom i januari 2016 så kunde han inte ens skritta rakt på en diagonal, och förvänd galopp var ju inte att tänka på. Det har ändå hänt massor med honom och jag hoppas det går att utveckla honom mer för det är en fin häst.
Här är han alldeles för kort i halsen (apropå förra inlägget), men försök se framför er att han skulle kunna slappna av och få fram nosen lite! Det finns potential tänker jag. (Och nej – jag rider inte så med flit, utan han gör så när han blir spänd.)

 

Mina första hästar

Jag har börjat försöka sortera upp foton i datorn, men det kommer jag nog få fortsätta med tills jag blir pensionär… Hittade i alla fall lite gamla bilder så här kommer en nostalgitripp med de fem hästarna som jag började med på Helmer Ridcenter i Strängnäs 2009. (Med andra ord är det bara 2 år kvar till mitt 10-årsjubileum…) Tiden går i en rasande fart!

Allra första hästen var Nogge, en f.d. hopphäst som var för tittig på vattenmattor för att få fortsätta sin karriär på tävlingsbanan. Några dressyrtävlingar blev det dock istället. Han kommer såklart alltid ha en extra stor plats i mitt hjärta!
Anea hade jag ju faktiskt med mig redan innan, men då ägde jag inte henne, utan jag köpte henne efter några år. Här är bild från tiden på Helmers. Hon var lite ”mindre” då!
Efter Nogge kom Wirja, en ganska bastant dam av gammal modell – dvs lång rygg och ”taxben”. En bra läromästare som också hade tävlat hoppning innan. Hon var ganska gammal redan när jag köpte henne, tror hon blev 19 hos mig och då bröt hon tragiskt nog benet i hagen.
Eftersom fux-ston är kända för sitt medgörliga temperament köpte jag en till, och det var Iffi. (Obs – ironi, och att jag inte överhuvudtaget bryr mig om färg eller kön, utan endast bryr mig om individen)
Sist – och minst – var en connemara som jag lånade. Han hette Arramiz och var från början westernhäst men tävlade också dressyr. Han var dock stor häst (inte ponny), och väldigt rolig att rida.
När man ser tillbaka på det så var det en rolig och bra blandning av hästar. Det är verkligen inte lätt att hitta bra hästar till en verksamhet, som både ska vara välutbildade och hyfsat lättridna samtidigt som de inte kostar skjortan. ”Lite” jobb får man ju räkna med att göra själv också, men det måste vara bra hästar i grunden. Hade ändå ett rätt bra flyt då jag samlade ihop dessa hästar på en månad och med ytterst begränsad budget!

 

Fina Fantasi

I brist på hästrelaterade händelser när jag är på semester så kommer här några bilder på Lena och Fantasi från förra helgens start i LB3. Fantasi är verkligen en läromästare. Hon har gjort starter med fem av mina elever, från LB till MsvB och med flera placeringar upp till MsvC.
Tack för foton, Amanda Fog!

Ett stillsamt betessläpp

Nu har stona fått gå ut i sommarhagen, men de kommer sova inne på natten ett tag till. Det brukar vara ganska livat men det var ovanligt lugnt den här gången. Grodan tyckte det var lite spännande med ny hage och Iffi blev väldigt glad, men Anea och Fantasi brydde sig inte nämnvärt. De kanske var trötta efter gårdagens tävlingar…
En liten galoppvända blev det för alla, men Anea stannade snabbt för att äta istället.
Undrar om Grodan har sett en sådan här hage förut? Inte så vanligt i Holland va? (Hon är född där.)
Grodan lugnade sig också fort, men tant Iffi försöker här fortfarande få igång de andra på mer bus. Anea orkar inte ens trava, hon vill bara äta… Iffi kunde till och med visa upp passage idag.
Paus för rullning
Ett sista ryck till att få igång resten av flocken!
Anea och Fantasi prioriterar mat och vila. Rätt skönt dock, brukar oftast tro att de ska slå ihjäl sig första dagen i sommarhagen…

Allt på en gång

Idag har det varit både kiropraktor, hovslagare och veterinär här till hästarna… Det tenderar ofta att bli så på onsdagar, så man får jobba lite på logistiken för att få ihop planeringen eftersom vi ofta rider på dagtid på onsdagar dessutom. Några hästar har bara skrittat ut idag, Fantasi gick en privatlektion och Affe red jag själv ett kort pass idag. Anea får bara en promenad idag, hon har gått rätt mycket. Jag kände att jag själv också har både jobbat och ridit mycket och jag inser (hör och häpna) att jag måste vila kroppen lite. Därför blir det en lugn eftermiddag för min del.

Grodan har fått en lugn period med longering, för jag har tyckt att hon har känts lite tjafsig i munnen tyvärr. Nu kollade veterinären henne idag och det var lite vasst på ena sidan, och tyvärr även ett litet sår där, vilket stämmer med känslan i ridningen. Hon har varit lite spänd i nacken och tagit ojämnt / för mycket stöd. Hon fick faktiskt kiropraktik idag också, lika bra att gå ”all in”. Så hoppas jag att dessa två saker leder till att hon kan slappna av mer nu och jobba vidare. Har bytt nosgrimma också, men får väl eventuellt också prova annat bett. Det rekommenderas alltid att rida på rakt bett, men tyvärr är min erfarenhet att ”finliret” går förlorat då. Däremot har jag oftast det när jag longerar, för att i alla fall variera lite.

Det är en väldig massa jobb runt omkring, med utrustning, foder, rätt anpassat arbete osv osv, som ni märker. Kan bero på att jag är väldigt petig också, men ju mer man lär sig desto mer petig tror jag man blir? Jag tycker dock att alla faktorer för att få hästarna att både prestera och må bättre är väldigt intressanta!

Programträning med Zigge

Idag har Zigge varit på resande fot för tredje gången med mig. Denna gång programträning på Vällsta för Roggan. Jag red MsvC1 och det blev nästan 64% trots lite missar. Jag är jättenöjd. På framridningen var han bitvis finare än någonsin. I ridhuset blev det lite spänt i vissa moment och tittigt i en del hörn, men jag kunde hela tiden hålla en ridbar nivå och snabbt rätta till små missar. Hade 7 på alla skolor utom en sluta, 8 på en volt, 7,5 på den lätta förvända galoppen – men 4 på den svåra (han slog om). Galoppinslag i en ökning (han orkar inte där än) och enkla bytena var inte så bra som hemma. På det stora hela ändå supernöjd för jag visste inte ens om det skulle gå att hålla en ”ridbar nivå” eftersom han lätt blir tittig / spänd. Nu törs jag lösa licens åt honom! 🙂