Treårstest med Bonnie

Veckans största händelse är treårstestet för Bonnie, som vi gjorde i måndags. Jag har varit ganska nervös inför detta, även om hon är en fin och väldigt okomplicerad häst, men galoppen har varit lite obalanserad. Hon har vuxit väldigt jämnt och är fin i kroppen, men jag tror helt klart att hon kommer ”blomma ut” ännu mer under ryttare, för hon har en bra ridbarhet och rör sig nästan bättre vid ridning än när hon är lös.

Egentligen ville jag göra allt själv, men jag fick ge med mig gällande att visa vid hand, eftersom det krävs att man springer även på fyrkantsspåret och det kändes lite väl tufft – i alla fall när hästen ska visas upp på rätt sätt samtidigt. Detta moment tog vi hjälp med, men all annan träning har jag, Marianne och Sofia hjälpts åt med och hon kändes väl förberedd.

Hoppningen gick nästan lite bättre än väntat tycker jag, så det var kul även om jag inte har tänkt hoppa något nämnvärt. I traven var hon lite spändare än vanligt så hon visade inte upp den riktigt så bra som hon kan tyvärr. Galoppen var dock bättre än jag hade förväntat mig.

Hon fick totalt 45,5 poäng vilket räckte till klass 1 som gångartstalang och det är vi väldigt nöjda med! Nu har hon fått sommarbete så hon får växa och återhämta sig en period. Det ska bli spännande att se hur hon blir under kommande år när vi kan börja jobba lite mer!

Så håller jag lektionshästarna motiverade

(Inlägget är publicerat 2018, men vissa saker man man återanvända!)

För att få glada och hållbara hästar så krävs det variation i arbetet, och gärna ridning på olika typer av underlag. Med en egen häst är det lättare att planera veckans ridpass, men jag försöker att ha det här i bakhuvudet även med mina lektionshästar. Nu har ju jag lyxen att driva min egen verksamhet och det innebär att jag själv väljer om jag vill maxa intäkterna och låta hästarna gå mer, eller om jag prioriterar att de ska gå ”lagom” och må bra. Jag håller generellt ett lite högre tempo på lektionerna (och med högre krav) än på en ridskola, så de kan inte gå lika mycket av den anledningen. Mina hästar ”sparar” sig sällan på lektionerna genom att t.ex. gå med nybörjare. Men bortsett från den fysiska belastningen att gå flera pass om dagen så tycker jag att den psykiska faktorn är minst lika viktig – och den pratar man inte lika mycket om tycker jag. Att gå flera pass om dagen i ridhus med olika ryttare tror jag gör att många hästar stänger av lite, och jag vill inte ha avstängda hästar!

Därför försöker jag variera arbetet så mycket som möjligt. Många ridpass börjar eller slutar ute när vädret tillåter. Svårt på vintern förstås, men annars skrittar vi nästan alltid fram eller av ute. Då får hästarna bättre bjudning och variation på underlaget, samt att de blir tryggare när de rids i olika miljöer. Jag försöker också få in ca en uteritt varje vecka, i den mån jag kan. Några elever rider ut ibland, och jag kan också välja att göra några pass ute istället för att ”rida igenom” hästarna inomhus.

En annan viktig faktor för mig är att gärna ha någon ryttare på varje häst som rider den hästen lite mer regelbundet (i den mån det går) – så att häst och ryttare lär känna varandra. Jag rider även alla hästar själv (med målet ca en gång i veckan – ibland blir det mer, ibland mindre). Dels vill jag känna status på hästarna, men jag kan också jobba loss en del spänningar och snedheter innan de blir befästa. Hästar som går med mycket spänningar är sällan glada hästar. Ibland tycker jag att det blir för många ridpass om jag ska rida utöver veckans lektioner, och då väljer jag kanske att tömköra eller arbete vid hand som ett komplement. Då blir det variation och hästen slipper även sadel den dagen.

Jag försöker också göra olika typer av övningar (men med en röd tråd), och avsluta när hästarna har gjort något bra istället för att nöta länge. Ibland lägger jag in markarbete för att få mer variation i dressyrjobbet. (Jag vet – den här terminen har jag varit dålig på det såhär långt.. Det kommer!)

Andra viktiga saker för att hålla hästarna glada är att utrustningen passar, och att de vid behov får hjälp av veterinär, kiropraktor etc. Jag stämmer hellre i bäcken än att jag väntar på att det ska bli ”katastrof”. Jag försöker också vara noga med att fördela arbetet under veckan hyfsat jämnt. Ibland blir det lite svårt, och i vissa fall har jag faktiskt hellre flyttat elever till andra tider, vilket kan betyda att någon rider privat på dagtid istället för sin tid i grupp. Det är inte alltför ofta, och det gör att jag själv får jobba lite extra, men jag gör hellre det om det passar i hästens vecko-schema. Och jag är väldigt tacksam över att jag har flexibla elever som har förståelse för detta. Det ger trots allt mer kvalitet åt alla i slutändan!

Anea och Qurre

Jag har fått hjälp av Sofie Benneborg med att fotografera hästarna under veckan. Nu kommer man ju aldrig kunna lägga upp en bild man har tagit själv.. 😉 Eller i varje fall blir jag ännu mer sugen på en ny kamera och att lära mig redigera lite bättre. Det är fina bilder redan innan men det är spännande att se vad redigeringen också kan göra för intrycket. Det går knappt att välja ut bilder, och det kommer ännu fler som jag inte har sett ännu.

Vi planerar en porträttfotografering för er som vill ha på er häst – återkommer om datum!

Här är några bilder på mig och Anea tillsammans med Maria och Qurre – i perfekt pudersnö under vintersolen. Den här vintern har ju faktiskt levererat allt man kan önska när den väl kom igång!

Dagens träning för Bonnie

Idag har vi hälsat på hos Bonnie. Vädret och underlaget var ingen höjdare så vi har bara övat på saker inne i stallet, men det räckte bra för en nybliven tvååring. (Eller, egentligen är hon ju inte ens det förrän i sommar). Det var första gången hon var inne i stallet helt själv och bara det är träning i sig – att stå stilla på gången och utan kompisar som stöd. Hon är faktiskt väldigt duktig och självständig, även om hon har lite dåligt tålamod när hon bara ska stå stilla.

Vi har lyft på fötterna, tagit hand om mugg / ett sår, samt lagt på en filt för första gången, och sedan även en sadel. Lika bra att börja i tid och göra det så odramatiskt som möjligt. Filten var väl lite mystisk men annars bryr hon sig inte alls. Sadeln skulle man ju kunna spänna sig för, men det går bra. Annars är det små saker man får hålla på med: stå stilla på gången själv, inte springa ut ur boxen förrän vi har sagt okej, backa, flytta sig för tryck och att kunna stanna och vänta även på väg ut i hagen igen. Nu måste jag nog säga att vi har tur eftersom hon verkar väldigt odramatisk såhär långt (en liten spark lade hon i och för sig iväg när vi skulle lyfta ett bakben), men hur som helst så tror jag att det är superviktigt att vara petig nu, att vara konsekvent och inte släppa igenom ens små saker. Sedan får man ju acceptera att hon gör mycket saker för första gången, men jag tror i alla fall att man har igen det här jobbet på lång sikt om man är noggrann nu.

Och i det här jobbet är säkerheten A och O – man får vara beredd på att man måste kunna reagera supersnabbt om det skulle hända något. Jag är ju inte snabb alls just nu med ont i foten (lite sämre just idag) och dessutom skitont i ryggen (kiropraktor imorgon) så tur att hon inte är en galning. 😉 Men hur som helst är det extra viktigt att vara ”beredd” med en unghäst och kanske tänka ett steg längre, även om hon är snäll.

Nu har Bonnie fått en egen kategori här i bloggen, så att jag (eller någon annan) kan följa henne. Kan vara roligt om några år… 😉

Hästarnas julafton

Utsläpp medan solen gick upp.

Solen har vi ju knappt sett på två månader!

Tacksam över vår fina gård.

Hästarna verkade också tycka att det var en skön och lugn morgon…

…en stund i alla fall. Sedan hörde de något spännande.

Alla var tvungna att kolla upp detta!

Det var dock skitläskigt, så bäst att vända!

Eller?

Det kanske inte var så farligt ändå?

Det var Torbjörn som hade släppt ut fåren.

Kan ju vara kul att kolla in på nära håll ändå!

Fast nej! Vi håller oss på vår kant. Man vet aldrig med får!

De som är så små och snälla. Knappast någon naturlig fiende till hästen, men man kan aldrig veta!

Grodans vecka

Igår var jag och tränade hos Karin i Enköping. På måndagen red jag ett ganska ordentligt pass hemma, i förhållande till hur jag har ridit innan. Träningen på tisdagen var också en aning tuffare, alltså med lite högre krav / intensitet. Sedan är underlaget där lite djupare än hemma, vilket har gjort att jag har avvaktat med att åka dit pga den gamla gaffelbandsskadan. När den blommade upp så syntes det på benet direkt efter ansträngning – men nu ser benet fint ut så jag hoppas att jag kan andas ut. Det är dock ändå viktigt att variera och tänka på underlaget – med alla hästar!

Träningen gick bra och jag tror jag kan höja ribban en aning nu. Vi jobbade fortsatt med att hon ska bli längre i överlinjen och stärka sin bukmuskulatur så att manke och rygg kommer upp. I galoppen fick jag riktigt bra känsla med hästen framför mig. I trav är det lite svårare efter galoppen eftersom hon då blir lite ”het” – men jag fick en bra trav i slutet. Jag lyckas ibland snudda vid en känsla där hon travar med rygg och med en antydan till schwung nu, men det är endast korta bitar. Korta bitar är ändå en början!

Resten av veckan tänker jag såhär:

Onsdag: Promenad på hårt underlag som återhämtning
Torsdag: Uteritt i alla gångarter om vädret är ok. Fokus på bjudning, sug framåt och övergångar (där är den svaga punkten fortfarande).
Fredag: Ett pass i ridhuset med fokus på övergångar och att få henne mer genomsläpplig i sidorna.
Lördag: VILA (Jag med!!)
Söndag: Tömkörning, ev med bommar

Jag travade och skrittade ute efter passet. Härligt väder igår för en sådan aktivitet!