Året 2018

En vecka in på det nya året tänkte jag försöka sammanfatta det förra, så gott det går. 2018 var rätt jobbigt på många sätt, i alla fall någonstans i mitten. Jag började optimistiskt (det gör man ju alltid) efter en ganska tuff höst 2017 när jag försökte hitta häst och det var en del vändor där som var stressande. Bland annat blev jag tvungen att skicka tillbaka en häst som faktiskt visade sig vara farlig. Det är första gången det händer, och jag är så lättad att den hästen kom från en hästhandlare så att jag kunde byta.

Så förra året började med en ny häst som jag fick i inbyte, och det var Dario, som kom i januari. Min minsta häst, som brukar vara mycket uppskattad.Dario och Sofia Ågren på tävling i somras, där de kom 5:a i en LB3
Jag och Dario i höstas. En höst när det gick att rida i kortärmat…

I mars köpte jag min största häst, med 180 över manken. Velle hade varit här redan hösten innan, men då lånade jag honom. Han åkte tillbaka till sin ägare under vintern, men så kom tillfället när det passade oss båda att jag istället köpte honom, så då kom han tillbaka hit. Jag hade inte tänkt köpa häst just då, men ibland kan man inte säga nej.
Det är fortfarande en del jobb kvar på en så stor häst. Han behöver bli starkare och mer balanserad, men det har hänt massor under ett år.

Under sommaren blev Fantasi dålig. Hon var 19 år och hade en bronkit som eskalerade såpass att hon blev flåsig att leda ut i hagen till och med. Det blev dags att ta adjö efter 6 år ihop och massor av bra lektioner och tävlingsstarter med mina elever. En riktig pärla!
Tur i oturen så kom det en trevlig häst på kurs här under sommaren, som jag skämtsamt sa att jag gärna skulle ta över. Lustigt nog så var det faktiskt aktuellt, och jag fick den stora äran att ta över Caribo, som är en suverän lektionshäst! Han blir 18 år i år, men jag tyckte att han var såpass bra att det ändå kändes rimligt att köpa en så ”gammal” häst när den kan gå in direkt i verksamheten och göra många elever glada. Han har tidigare startat MsvB och min elev Marie Engström hann göra en start i LA3 i höstas där de kom 2:a.
Än så länge så låter det som frid och fröjd, men under sommaren fick Qurre en spricka i hovbenet och blev jättehalt samtidigt som det visade sig att Affe hade en lös benbit som måste opereras bort. Att ha två långtidskonvalescenter samtidigt är inget drömläge precis, och det är en stor oro att inte veta hur det kommer att gå. Just nu är dock båda igång igen och Affe verkar ha tagit operationen bra, så det är bara att hålla tummarna för att han håller på sikt.

Anea fick gå in i verksamheten som ”vikarie” så det löste sig ändå rätt bra. Jag hade egentligen tänkt tävla ett år till, och hade haft många bra träningstillfällen under vintern, men insåg ändå att vår tävlingskarriär faktiskt var över. Det kändes inte rätt att försöka pressa ur henne mer och det var inte roligt när jag själv kände att jag ville mer än hästen. Hon har gjort enormt bra prestationer utifrån sina förutsättningar och jag kände att det var dags att sätta punkt efter 10 år ihop. Men bara punkt för träning och tävling!

Jag betäckte henne i somras med Bon Coeur (som om någon har missat det..) och hon blir sakta men säkert rundare runt magen nu. Jag har kunnat använda henne som lektionshäst hela hösten och låtit mina elever prova seriebyten, piruetter och passage. Nu drar vi dock ner ytterligare på tempot, men jag kommer att hålla igång henne ett tag till. Och så håller vi tummarna för ett fint föl som väntas i slutet på maj. Det känns jätteroligt och spännande, men det har varit jobbigt att ”göra slut” och jag har själv inte tränat och tävlat så mycket i år, så det har bitvis varit lite deppigt faktiskt. Samtidigt har jag själv också behövt en slags paus efter flera års extremt hårt jobb, så det kanske var nödvändigt.
En riktigt lång resa från att vara ett tillridningsprojekt till att starta svår klass. En fantastisk häst!

Den som har fått ta över efter Anea är just nu Grodan. Hon har många kvalitéer och jag hoppas vi kan snäppa upp under det här året som kommer. Vi hann bara med två tävlingar förra året, varav hon kom 2:a i den ena och nästan slängde av mig på den andra. Hon har lite mer nerv än Anea kan jag konstatera, men det är det jag vill ha! Jag tror att Grodan har en hel del att komma med på sikt, men det är en mognadsprocess.En sista häst införskaffades under hösten. Cesar dök upp ”av sig själv” och jag kunde inte säga nej. Han är utbildad upp till GP-rörelser och har startat MsvB. Inte helt lättriden pga att han rör sig stort, men en gentleman som låter eleverna prova sig fram. Just nu (…) ligger jag lite ”plus” på hästfronten, men jag har insett att det är bättre att ligga steget före eftersom det alltid händer saker. För tillfället har jag 9 hästar, men Grodan rider jag själv och Anea är dräktig. Hästarna är väldigt olika och en riktigt bra blandning för olika typer av ryttare. När 2018 slutade så tror jag att jag hade bättre hästmaterial än någonsin, men det är massor av jobb och slit bakom det. Fast också en gnutta tur – jag är SÅ TACKSAM mot dem som vill sälja hästar hit och till och med hör av sig själva. Det känns så himla bra att jag får det förtroendet!

För egen del då? Inte så mycket tävlingar, utan bara ett fåtal starter med Grodan och Gloria (en inackordering) – som tyvärr skadade sig så fort vi var kvalade till MsvB. Nu är hon igång igen så vi får hoppas på ett bättre 2019. Jag har försökt ge mig själv mer tid till annat, och på det personliga planet har året varit väldigt bra på det stora hela. Jag har gjort mer saker utanför jobbet, mer tid med vänner, mer tid med Torbjörn. Även om jag inte har tränat och tävlat så mycket så har jag försökt ta tag i andra saker för min egen del. Jag har även påbörjat utbildning för att bli MsvB-domare, så det står inte helt stilla, även om min känsla det här året har varit att det inte händer tillräckligt mycket. Men det som har hänt är inte saker i ”mängd” eller på pappret, utan sådant som inte syns men kanske ger en bättre grund för det fortsatta jobbet.

Vinst med Gloria i MsvC

Bortsett från hästarna så har andra saker också färgat det här året. Sommarens torka var en stor grej, som kanske redan är glömt av vissa. Även om vi löste det med foder snabbt, och inte själva är bönder, så påverkade det mig mycket. Det här är sannolikt ingen tillfällighet, utan jag tror att vi måste börja inse att klimatförändringarna faktiskt har börjat påverka oss. Det är lätt att vifta bort med att det bara var en varm sommar, men jag tror inte att det är så enkelt. Det här är något vi kommer behöva ta på allvar. Jag hade för första gången på 15 år bokat en semesterresa med flyg, vilket kändes riktigt fel när det här kom så nära. Jag kommer att avstå från att flyga fortsättningsvis också, om det inte är nödvändigt. Jag tror att vi alla måste börja fundera mer på hur vi lever och vilka resurser vi gör av med. Vi är oerhört lyckligt lottade här, men det är inget att ta för givet. Jag hoppas att årets sommar inte blir lika torr som den förra, det vore förödande för många lantbruk som redan går på knäna.

Summan av 2018 är en konstig blandning. Fina hästar, en stor omställning för mig med Anea, riktigt bra kurser och elever som utvecklas massor. Ett bra år för mig privat, samtidigt som jag har haft många mörka tankar om framtiden. Inte för mig eller mitt företag, utan för världen. Förhoppningsvis kommer det att leda till förändring, men jag vet inte. För 2019 hoppas jag på det. Och för egen del hoppas jag på utveckling för Grodan, ett fint föl, att hästarna får vara så friska som det går och att mina elever kan tävla lite mer.
Och hör och häpna, det här året firar jag 10 år som egenföretagare. Med andra ord kan ni räkna med att bli bjudna på fest under sensommaren!

Cesar

Ibland så snubblar man över en häst även om man inte letar aktivt, och det är bäst att ta chansen… För ett par veckor sedan fick jag frågan om jag ville ta över Cesar, en valack född 2006, e Qidam de Revel – Cortez. Cesar har hoppat som yngre, och därefter skolats om till dressyrhäst av Rebecca Mauleon (som jag tränade för innan hon flyttade till Skåne). Han är tävlad MsvB och utbildad upp till GP-rörelser. Han har haft en gammal muskelskada och kan inte samlas och ridas på det sättet längre, men han kan absolut göra ”krumelurer för husbehov” och lära er elever en massa. Framförallt krävs kroppskontroll och stabilitet, han rör sig en hel del och är känslig för sitsen. Han har varit här i två veckor på prov och nu har vi bestämt att han ska stanna!

Höst-spam

Några bilder som är någon vecka gamla. Snart har alla löven trillat av och det blir grått ute… Men den här hösten har känts lång, och väldigt vacker!
Är glad att bo i ett land som har så varierade årstider. Hösten är verkligen fantastisk (när det inte regnar och blåser!)
På väg ut i hagen för att se till fåren.
Så himla söta!
Nyfikna hästar
Ett litet får som funderar på att kaxa upp sig mot Grodan. Ingen större idé kan jag tala om…! Nu har vi tagit in tackorna och klippt dem, men baggarna får vara kvar ute ett tag till.

 

Dagens ridning

… egentligen gårdagens. Igår var det kallt på morgonen och faktiskt (!) frostigt ute. Jag började med att rida Anea ute på åkern och det var fantastiskt vackert med sol och gnistrande frost! Jag försöker att rida ut och tömköra mellan lektionerna nu. Jag vill helst inte nöta i ridhuset, men ute på åkern är perfekt för jag kunde rida slutor, galoppsax och lite byten. Det är inte samma kvalitet som förut men jag underhåller det i alla fall.

Efter det red jag även Affe ute. Inga galoppsaxar, men däremot lite jobb med att flytta honom i galoppen med svag tvärning. Han behöver bli smidigare i sidorna och kvickare för skänkeln.

Efter det hade jag en  privatlektion med Qurre och Jenny. Fokus på att få honom rak och jämn i kontakten. Hon fick rida mycket innanför spåret, speciellt i galopp. Där märks det tydligt om hästen drar åt ett håll och det är verkligen nyttigt för att lära sig att rama in. Han såg riktigt fin ut efter det här jobbet! Grunderna är A och O…

Innan lunch hann jag även rida Poker, som går med en del i verksamheten just nu. Han kändes riktigt fin igår tycker jag. Här är det ungefär samma fokus som med Qurre: jämn kontakt och framme för skänkeln.

Efter lunch red jag Velle i ridhuset och tränade mest skolor. Jag tycker att han är mycket starkare nu och har lättare att korta upp sig och bära sig, men nu skulle jag vilja (så småningom) ha en mer ”ärlig” samling. Han vill inte riktigt ”sätta sig” på rätt sätt utan tar hellre lite kortare steg – vilket i och för sig är bättre än förut när det knappt gick att ändra steglängden. Jag  tror dock att det kommer att ta tid att stärka honom med tanke på att han är så stor, och jag försöker att vara försiktig för jag är rädd att överanstränga honom. Mellan varven känns han riktigt fin nu, men han tycker att det är jobbigt, vilket är fullt förståeligt.

Grodan tömkörde jag igår. Hon jobbas nu från marken någon vecka, sedan ska jag rida igen har jag tänkt. Jag har lite ”problem” med att hon blir överambitiös och gärna tar i för mycket fast kanske inte alltid på rätt sätt. Inser att jag måste backa henne lite så att hon inte blir för spänd, men det är ärligt talat svårt att känna riktigt var ”gränsen” går. Har lite att klura på här. Måste vara noggrann med grunderna, men ändå inte fastna där utan ta något steg vidare – dock på rätt sätt…

Två privatlektioner till hann jag med. Elisabeth och Boromir red ute på åkern. Han gillar det och får lite bättre bjudning. Jag var rädd att han skulle bli lite väl ”på hugget” men det såg fint ut och både häst och ryttare verkade glada. Nyttigt även där att rida utan väggar som ramar in!
Elisabeth fick öva en del galoppfattningar
Här travar hon av

Marie red också en lektion på Caribo. Där fokuserade vi på att få Marie rak i sadeln och liksidig i varven. Det är lite svårare med galoppen i vänster varv, både för henne och Caribo. Nu hade vi dock förberett bra och varit noggranna redan på lång tygel, så att hon kunde börja vända och forma honom med bara skänkeln innan hon tog kontakt. Jag tror att det gjorde en hel del skillnad för slutresultatet. Tänk på att det ni gör redan på lång tygel och i framridningen blir avgörande för hela passet – dvs var noggranna med små detaljer som hästens balans, att den lyssnar på skänkeln, att ni kan göra halvhalter etc. Det är inget man kan komma på att man ska börja med när halva passet har gått – då är det redan ”för sent”!