En bra lektionshäst går inte att värdera i pengar

Ibland har tanken slagit mig att man skulle kunna kombinera två affärsidéer, nämligen att ha lektionshästar som även är till salu under tiden. Det här hade ju varit superbra för potentiella hästköpare som skulle kunna rida hästen på lektion flera gånger och verkligen lära känna hästen före köp. Det skulle också ge en till intäktskälla utöver lektionerna – om man kan sälja hästen för mer än man köpte den förstås, vilket jag tror att man hade kunnat göra med några av dem.

MEN det är inte aktuellt (så ni som är elever här behöver inte oroa er!), för när man har hittat en häst som fungerar i en verksamhet så går det inte att värdera den i pengar. Det är extremt värdefullt med en häst som är snäll, fungerar med olika ryttare, är trevlig att hantera, och därtill välutbildad. Det är jättesvårt att hitta bra hästar, och det är massa jobb och tar tid att provrida och leta häst. Så värdet ”på pappret” (dvs en vinst vid försäljning) är inte lika mycket värd när man jämför det med att ha väl fungerande verksamhetshästar som både man själv och eleverna dessutom känner. Varje häst man köper är dessutom en ren chansning, eftersom man inte vet hur de kommer hålla. Om de visar sig vara friska så är det också ett stort värde på lång sikt.

Här är ett kort klipp från en lektion idag, på en häst som jag är glad att jag fick chansen att köpa, nämligen Cesar. Jag var lite tveksam först pga att han rör sig så mycket och har en hel del ”knappar”, men han har funnit sig väl tillrätta hos oss. 🙂

Mamma-magen

Anea mår bra! Hon promenerar och longeras bara några dagar i veckan nu, jag tycker att hon är för tjock för sadeln, men det syns nog mer i verkligheten än på bild…
…fast en sådan här ”hängmage” har hon ju inte haft förut precis.
Ingen vidare fördelaktig vinkel, men här syns det en tydlig ”kant” runt magen.
En jämförande bild från tiden då hon var i lite sportigare form. Men hon är ganska gullig med den runda magen och raggig vinterpäls ändå.

Grodans veckoplanering

Den här veckan blir en kort vecka, jag har nämligen tänkt vara ledig (hör och häpna!) fre-sön. Då kommer även Grodan att få vila några dagar i rad. Normalt sett brukar hon få en vilodag på en vecka, men ibland tror jag att det kan vara bra med några dagars återhämtning. Nu har hon dessutom fått träna lite mer och på ett annat sätt, så det kan nog vara bra.

Den här veckan blir det dessutom två träningar borta. Igår var jag hos Karin igen, och hon verkade tycka att vi har gjort lite förbättringar – främst i galoppen. Det är ju också den lättaste gångarten på henne… I skritten måste jag själv se till att inte stressa på, och i traven gäller det att få längre steg och lugnare takt. Det blir bättre, men det är svårt – för henne är det lättare med lite kortare och snabbare steg.
Maria och Velle var också med den här gången (och han ska träna på att ta kortare steg!), så idag skrittade vi bara ut med båda hästarna i solen. Det kändes som en bra ”vilodag” efter att ha gått på ett lite tyngre och djupare underlag hos Karin.

Imorgon hade jag tänkt träna för Nina, men det blir på torsdag istället. Det passar egentligen rätt bra så att jag hinner känna lite själv på henne efter gårdagen, och dessutom ska hon skos imorgon (vilket jag hade glömt…). Sedan blir det som sagt tre vilodagar och sedan nya tag nästa vecka. Om underlaget håller sig ok ute ska jag försöka få in mer och lite längre uteritter framöver – jag tror att hon behöver det. I söndags var hon så pigg när jag skulle galoppera ute att jag trodde hon skulle försöka hitta på nåt galet. Det gjorde hon inte, men jag vill att hon ska vara koncentrerad ute och inte som ett popcorn!

Energin verkar aldrig ta slut, men man behöver lägga in vilopauser ändå…

Föl-funderingar

Hjälp. Det är bara tre månader kvar tills Anea ska ha en unge! Fölningen är beräknad till 22 maj. Jag är lite trög och har fortfarande inte fattat riktigt. Tänker också att det mesta borde lösa sig, men har ju insett att jag måste vara lite förberedd och att jag har några funderingar. Jag har ju noll erfarenhet av detta, men förhoppningsvis en gnutta sunt förnuft. Jag skulle dock behöva någon att fråga om råd när det kommer till dessa frågor, så om någon har bra koll och vill vara bollplank så får man gärna säga till.

Anea kommer föla hemma, vi har en fölbox så det känns självklart. Halva grejen är ju att vara med så mycket som möjligt! Jag utgår ifrån att hon och fölet går ensamma i början, men under sommaren vill jag att hon ska ha bete som vanligt. Där kommer problem nummer ett: måste hon gå ihop med annat sto med föl? Hon är ju van att gå med Grodan, men det kanske är dumt att ha Grodan ihop med Anea och fölet? Hur brukar man göra? Annars blir jag tvungen att skaffa beteskompisar åt både Anea och Grodan.

Sedan har jag nästa fundering: nämligen bästa sättet att vänja av fölet. Jag vill att den får gå på lösdrift med andra unghästar när det är dags. Är det rimligt att skicka iväg den stackaren pang bom, eller ska man skilja av dem hemma först? Det sistnämnda känns bättre i själen…

Dessutom behöver jag tips på bra lösdrift, gärna inom max en timme från mig. Vill kunna åka dit hyfsat lätt. Måste vara pålitliga människor så jag vill gärna gå på rekommendationer.

Sedan har jag förstås mina funderingar på när man kan börja rida försiktigt igen. Och om det alls är värt det.. Nu är Anea 18, och hon blir ju stående ett bra tag. Men hon har fungerat väldigt bra som lektionshäst, och kanske kan göra det ett par år till även om hon har haft föl. Hon har alltid varit frisk och det är ju dumt ur ett affärsmässigt perspektiv att inte försöka – eftersom min affärsidé är att sälja lektioner. Och jag själv tänkte inte skaffa ytterligare ett föl på en gång, det kommer räcka med ett.

 

Träning för Nina

Igår kom Nina hit och hjälpte mig Med Gloria och Grodan. Jag har ridit Mariannes häst Gloria ganska mycket en tid, för att hjälpa till att bygga upp henne rätt samt förbättra bytena. Det är huvudfokuset nu. Hon byter rent men blir gärna stark och sticker iväg efter, samt att bytena behöver bli i  en bättre balans. Nina är väldigt bra på just bytesträning, så igår fokuserade vi mest på det. Gloria känns väldigt fin just nu, så vi hoppas på att bytena blir bättre snart, för ”allt annat” tror jag att hon har ganska lätt för med mer styrka.

Grodan fick också öva lite byten, och hon förstår vad som förväntas men sticker gärna iväg. Nu fick jag ändå lite bättre känsla för hur jag ska få till det, och jag tänker fokusera på detta även med henne en period. Traven igår var väl lite struttig eftersom hon blev något spänd efter bytena, men hennes lägsta nivå är ändå högre, även om hon fortfarande känns ganska ”grön”. Nöjd med hjälpen och Nina verkade tycka att vi har ”gjort läxan”, men jag känner att jag har massor att jobba med. Nu har jag dock en plan vilket gör det lite lättare. Lite sur är jag däremot på min kropp, jag är väldigt trött i ländryggen och tycker att jag sitter som en kratta, men jag får jobba på även med det…

Ett klipp på Gloria från ett par veckor tillbaka:

Året 2018

En vecka in på det nya året tänkte jag försöka sammanfatta det förra, så gott det går. 2018 var rätt jobbigt på många sätt, i alla fall någonstans i mitten. Jag började optimistiskt (det gör man ju alltid) efter en ganska tuff höst 2017 när jag försökte hitta häst och det var en del vändor där som var stressande. Bland annat blev jag tvungen att skicka tillbaka en häst som faktiskt visade sig vara farlig. Det är första gången det händer, och jag är så lättad att den hästen kom från en hästhandlare så att jag kunde byta.

Så förra året började med en ny häst som jag fick i inbyte, och det var Dario, som kom i januari. Min minsta häst, som brukar vara mycket uppskattad.Dario och Sofia Ågren på tävling i somras, där de kom 5:a i en LB3
Jag och Dario i höstas. En höst när det gick att rida i kortärmat…

I mars köpte jag min största häst, med 180 över manken. Velle hade varit här redan hösten innan, men då lånade jag honom. Han åkte tillbaka till sin ägare under vintern, men så kom tillfället när det passade oss båda att jag istället köpte honom, så då kom han tillbaka hit. Jag hade inte tänkt köpa häst just då, men ibland kan man inte säga nej.
Det är fortfarande en del jobb kvar på en så stor häst. Han behöver bli starkare och mer balanserad, men det har hänt massor under ett år.

Under sommaren blev Fantasi dålig. Hon var 19 år och hade en bronkit som eskalerade såpass att hon blev flåsig att leda ut i hagen till och med. Det blev dags att ta adjö efter 6 år ihop och massor av bra lektioner och tävlingsstarter med mina elever. En riktig pärla!
Tur i oturen så kom det en trevlig häst på kurs här under sommaren, som jag skämtsamt sa att jag gärna skulle ta över. Lustigt nog så var det faktiskt aktuellt, och jag fick den stora äran att ta över Caribo, som är en suverän lektionshäst! Han blir 18 år i år, men jag tyckte att han var såpass bra att det ändå kändes rimligt att köpa en så ”gammal” häst när den kan gå in direkt i verksamheten och göra många elever glada. Han har tidigare startat MsvB och min elev Marie Engström hann göra en start i LA3 i höstas där de kom 2:a.
Än så länge så låter det som frid och fröjd, men under sommaren fick Qurre en spricka i hovbenet och blev jättehalt samtidigt som det visade sig att Affe hade en lös benbit som måste opereras bort. Att ha två långtidskonvalescenter samtidigt är inget drömläge precis, och det är en stor oro att inte veta hur det kommer att gå. Just nu är dock båda igång igen och Affe verkar ha tagit operationen bra, så det är bara att hålla tummarna för att han håller på sikt.

Anea fick gå in i verksamheten som ”vikarie” så det löste sig ändå rätt bra. Jag hade egentligen tänkt tävla ett år till, och hade haft många bra träningstillfällen under vintern, men insåg ändå att vår tävlingskarriär faktiskt var över. Det kändes inte rätt att försöka pressa ur henne mer och det var inte roligt när jag själv kände att jag ville mer än hästen. Hon har gjort enormt bra prestationer utifrån sina förutsättningar och jag kände att det var dags att sätta punkt efter 10 år ihop. Men bara punkt för träning och tävling!

Jag betäckte henne i somras med Bon Coeur (som om någon har missat det..) och hon blir sakta men säkert rundare runt magen nu. Jag har kunnat använda henne som lektionshäst hela hösten och låtit mina elever prova seriebyten, piruetter och passage. Nu drar vi dock ner ytterligare på tempot, men jag kommer att hålla igång henne ett tag till. Och så håller vi tummarna för ett fint föl som väntas i slutet på maj. Det känns jätteroligt och spännande, men det har varit jobbigt att ”göra slut” och jag har själv inte tränat och tävlat så mycket i år, så det har bitvis varit lite deppigt faktiskt. Samtidigt har jag själv också behövt en slags paus efter flera års extremt hårt jobb, så det kanske var nödvändigt.
En riktigt lång resa från att vara ett tillridningsprojekt till att starta svår klass. En fantastisk häst!

Den som har fått ta över efter Anea är just nu Grodan. Hon har många kvalitéer och jag hoppas vi kan snäppa upp under det här året som kommer. Vi hann bara med två tävlingar förra året, varav hon kom 2:a i den ena och nästan slängde av mig på den andra. Hon har lite mer nerv än Anea kan jag konstatera, men det är det jag vill ha! Jag tror att Grodan har en hel del att komma med på sikt, men det är en mognadsprocess.En sista häst införskaffades under hösten. Cesar dök upp ”av sig själv” och jag kunde inte säga nej. Han är utbildad upp till GP-rörelser och har startat MsvB. Inte helt lättriden pga att han rör sig stort, men en gentleman som låter eleverna prova sig fram. Just nu (…) ligger jag lite ”plus” på hästfronten, men jag har insett att det är bättre att ligga steget före eftersom det alltid händer saker. För tillfället har jag 9 hästar, men Grodan rider jag själv och Anea är dräktig. Hästarna är väldigt olika och en riktigt bra blandning för olika typer av ryttare. När 2018 slutade så tror jag att jag hade bättre hästmaterial än någonsin, men det är massor av jobb och slit bakom det. Fast också en gnutta tur – jag är SÅ TACKSAM mot dem som vill sälja hästar hit och till och med hör av sig själva. Det känns så himla bra att jag får det förtroendet!

För egen del då? Inte så mycket tävlingar, utan bara ett fåtal starter med Grodan och Gloria (en inackordering) – som tyvärr skadade sig så fort vi var kvalade till MsvB. Nu är hon igång igen så vi får hoppas på ett bättre 2019. Jag har försökt ge mig själv mer tid till annat, och på det personliga planet har året varit väldigt bra på det stora hela. Jag har gjort mer saker utanför jobbet, mer tid med vänner, mer tid med Torbjörn. Även om jag inte har tränat och tävlat så mycket så har jag försökt ta tag i andra saker för min egen del. Jag har även påbörjat utbildning för att bli MsvB-domare, så det står inte helt stilla, även om min känsla det här året har varit att det inte händer tillräckligt mycket. Men det som har hänt är inte saker i ”mängd” eller på pappret, utan sådant som inte syns men kanske ger en bättre grund för det fortsatta jobbet.

Vinst med Gloria i MsvC

Bortsett från hästarna så har andra saker också färgat det här året. Sommarens torka var en stor grej, som kanske redan är glömt av vissa. Även om vi löste det med foder snabbt, och inte själva är bönder, så påverkade det mig mycket. Det här är sannolikt ingen tillfällighet, utan jag tror att vi måste börja inse att klimatförändringarna faktiskt har börjat påverka oss. Det är lätt att vifta bort med att det bara var en varm sommar, men jag tror inte att det är så enkelt. Det här är något vi kommer behöva ta på allvar. Jag hade för första gången på 15 år bokat en semesterresa med flyg, vilket kändes riktigt fel när det här kom så nära. Jag kommer att avstå från att flyga fortsättningsvis också, om det inte är nödvändigt. Jag tror att vi alla måste börja fundera mer på hur vi lever och vilka resurser vi gör av med. Vi är oerhört lyckligt lottade här, men det är inget att ta för givet. Jag hoppas att årets sommar inte blir lika torr som den förra, det vore förödande för många lantbruk som redan går på knäna.

Summan av 2018 är en konstig blandning. Fina hästar, en stor omställning för mig med Anea, riktigt bra kurser och elever som utvecklas massor. Ett bra år för mig privat, samtidigt som jag har haft många mörka tankar om framtiden. Inte för mig eller mitt företag, utan för världen. Förhoppningsvis kommer det att leda till förändring, men jag vet inte. För 2019 hoppas jag på det. Och för egen del hoppas jag på utveckling för Grodan, ett fint föl, att hästarna får vara så friska som det går och att mina elever kan tävla lite mer.
Och hör och häpna, det här året firar jag 10 år som egenföretagare. Med andra ord kan ni räkna med att bli bjudna på fest under sensommaren!