Idag har både Mackan och Fantasi fått gå lektion på kandar. Det var inte första gången, men vi har inte gjort det så mycket. Mackan ser himla stadig och fin ut på kandaret faktiskt. Fantasi har fått ärva Wirjas gamla kandar. Det är egentligen mitt finaste / det av bäst kvalitet, men det är för stort för Anea tyvärr. Anea går med ett gammalt kandar som jag fick på köpet med Iffi. Och Mackan har Aneas första kandar.. ja, här får man samsas om grejerna!
Fantasi har fått egna, nya bett, för de jag hade var för stora. Planen är att hon ska starta MsvC i höst, och där kan man välja mellan träns och kandar, så det är bra att testa lite nu. Kandaret kan göra att man får lite mer effekt av hjälperna, men man får ju också passa att man inte använder handen för mycket så att det blir för skarpt. Från MsvB och uppåt är det enbart kandar som gäller.
Jag tycker de flesta hästarna går bra på kandar, men vissa ”knäpper av” och blir tomma i handen, och då är det inte optimalt. Calle kan bli lite tom på kandar, men jag har ändå valt att tävla på det eftersom jag vill kunna rida med mini-hjälper på banan. På träns kan han bli lite stark istället… Det är dock bra för alla hästar att variera betslingen, och även nosgrimman. Därför har jag även idag köpt ett rakt bett till Anea, och en remontgrimma – skitfult – men jag kan ha det i skogen där ingen ser… Just för att variera trycket över nosryggen, så det inte alltid blir på samma punkter.
Inga svar