”Mackan” heter egentligen Lamarc, han är född 1998 och e Lasino–Ladykiller. Från början är han hopphäst, som typ alla mina hästar då…
Jag köpte honom i höstas, och man kan säga att det var en ren slump. (Om det finns en sån?)
Det var en bekant till mig som tipsade mig om honom, och hon kunde även köra hit honom och låta mig prova honom en helg. Ett sådant erbjudande är ju svårt att säga nej till, så hon körde hit honom och jag provred här hemma. Jag blev dock inte jätteförtjust, jag tyckte han var väldigt oliksidig och spänd/stel. Dessutom har han en ofördelaktig exteriör, han är väldigt svankryggig, och inte då att det fattas muskler utan han är byggd så. Inte riktigt vad jag letade efter, alltså.
Helgen gick, och han skulle hämtas igen, men det tog en vecka. Och om han ändå var här tyckte jag han fick jobba in sina matpengar och vara med på några lektioner. Faktum är att alla elever som red honom tyckte han var trevlig. Dessutom har han ett enormt bra psyke. Han kom hit, ställdes i en box och där stod han som om han hade bott här i evigheter. Inget krångel eller det minsta spänd. Ett sådant temperament är ju också värt en hel del! Så jag tänkte om.
Han fick stanna. Och han utvecklas hela tiden tycker jag! Han är nu både mer lösgjord och rakriktad, och känns mycket starkare. Vi har fått jobba en hel del med grundformen, men annars kunde han ju ändå tillräckligt – skänkelvikningar, skolor och även byten. Han är väldigt känslig för sätet, om man rider honom rätt. Man måste vara stadig med handen och rama in honom för att få honom med dig, annars kan han bli lite spänd. Hittar man bara knapparna så är han dock ganska lättriden nu, tycker jag. Och han verkar trivas jättebra här, så det var nog helt enkelt meningen!
Mackan skulle uppskatta en medryttare som vill rida ut ca en gång i veckan. Om du är intresserad, hör av dig!
Han är supersnäll, men kräver van ryttare, då jag inte släpper ut icke rutinerade ryttare själva i skogen.
Inga svar