Igår blev Zigge plötsligt jättehalt. Han gick tydligen normalt in från hagen men när han skulle ut ur boxen lite senare så undvek han att stödja på benet. Han ”hasade” och typ halkade fram på ett väldigt konstigt sätt med ett släpande ben. Jag hittade inga yttre tecken utom möjligen lite värme på skenbenet. Antog att han hade halkat i leran och i bästa fall bara sträckt sig, men i värsta fall skadat menisken eller brutit något eller… ja, fantasierna skenar ju alltid iväg när man inte har någon aning!
Eftersom det var lika illa i morse åkte jag in till Mälarkliniken. De var jättesnabba och jag hade tur, behövde inte vänta på varken veterinären, röntgen eller hovslagaren som sedan fick ta över. Så bra att det alltid finns hovslagare på plats där! Veterinären trodde först att det kunde vara ett ligament som hade gått av (!), de hänger ihop med nerverna, och så som Zigge rörde sig så tyckte han att det såg ut som om han ”inte kände golvet” och det lät ju verkligen inte lovande! Vi röntgade både kota och knä men allt såg bra ut – dock syntes en liten gasbildning i tån och då kan man gissa att det finns en böld där. Mycket riktigt – hovslagaren hittade den direkt!
FAN (förlåt) så skönt! Jag hade ju nästan räknat med det värsta… Nu står han med gips som måste bytas och han får inte gå ut på ett tag, men det är i alla fall inte ett dugg farligt. Vilken enorm lättnad!
Tack för sällskap och hjälp idag, Maria! <3
Inga svar