Amanda tog några bilder på mig och Harry igår. Han ser ut att ha musklat halsen och nacken en hel del, måste jag säga.
Personligen tycker jag han blir mer och mer ”ridbar”, men tyvärr tror jag inte han kommer kunna gå på lektion i samma omfattning som de andra. Han är väldigt känslig, samtidigt som han kan stänga av och gå in i sin egen värld. Jag tror inte han har ont (han är kollad), utan snarare att han har varit hårt pressad, men kanske också har en sådan ”personlighet”. Han är ganska bestämd av sig dessutom, även om han är supersnäll.
Jag kommer ge honom en chans att komma in i det här, men med få ryttare, och att jag själv rider en del. Jag vill inte behöva sälja honom, för det är den finaste hästen jag har. Anea är ju mer ridbar eftersom vi har kämpat på längre ihop, men Harry har ju egentligen fler kvalitéer, framförallt mer naturlig mjukhet i kroppen. Och efter att ha galopperat på honom så känns Anea som en liten ponny… Tyvärr är han lika gammal som hon, så det är inte någon häst för framtiden för min egen del, snarare ett komplement kanske. Men han måste ju i alla fall gå + – 0 ekonomiskt om det ska vara försvarbart att ha honom kvar.
Just nu försöker jag se honom som ett projekt och försöka få honom mer och mer arbetsvillig och stark. Jag märker dock att man måste vara väldigt noggrann med sitsen, och i och med att han rör sig stort och långsamt har eleverna lätt att hamna i bakvikt på honom, och därmed bromsa omedvetet. Det gäller att hela tiden vara med i rörelsen framåt och ha en mjuk hand. Jag kan väl säga att som lektionshäst betraktat var det ett dåligt köp (i alla fall just nu), men jag ångrar mig inte, för han är så himla fin… Det tog i och för sig 1½ år för mig att få Iffi att fungera som lektionshäst, så det är väl bara att jobba på. Ni vet ju att jag är envis när jag måste.
Inga svar