Mitt hästliv – del 1

Jag blev sentimental när jag rotade igenom gamla foton, så jag tänkte jag skulle berätta lite om hur jag hamnade här där jag är idag.

Jag började rida på Skutans gård när jag var 12. Jag hade inte tänkt börja rida, utan var intresserad av djur bara. Det där med ridning hade jag faktiskt inte fattat alls. Det här var ingen ridskola, utan en 4H-gård, men det var övervägande hästar. Givetvis var jag tvungen att prova på ridning i alla fall, men var helt säker på att INTE bli som mina kompisar som hängde i stallet varje dag (lite töntigt…). Hm, det tog väl ett par månader så var jag fast.

Kanske hade det inte blivit så om det varit en vanlig ridskola? Men här fick vi göra lite vad vi ville, visserligen under någorlunda ordnade former, men det var väldigt fritt. Jag tror det passade mig. Jag tog fyra ridlektioner, en liten kort-kurs, där vi fick lära oss skritta och trava. Det speciella med det här stallet var att de hade ”fri ridning”, alltså att man kunde hyra häst och rida själv på banan. För att få rida ut var man tvungen att visa att man kunde rida i alla gångarter dock. Så efter de där fyra (!) lektionerna började jag rida på egen hand. Som tur var fanns tidningen Min Häst och där hade de en artikelserie som hette Mulles ridskola. Läste den och gjorde som det stod, lärde mig i alla fall rida lätt och fatta galopp själv och efter ett halvår fick jag börja rida ut. Sedan tog jag faktiskt lite fler lektioner efter det, men ”börja rida” gjorde jag på egen hand. Helt absurt när man tänker efter. Och nej – mamma var inte med i stallet ens. Vi hade ingen bil, man fick klara sig själv och åka kommunalt.

Jag kan berätta hur mycket historier som helst. Vi gjorde liksom allt, vi hade egna ridgrupper i 14-årsåldern (mycket seriöst och med noggrann planering, ska tilläggas), vi red barbacka i skogen med bara grimma, sov över i hagen och hade spökövernattningar och jag vet inte hur mycket saker vi hittade på. Vi var hemskt kreativa. Vi hade lite dressyr – och hopptävlingar också. Typ LC dressyr och man var jättenöjd om man klarade att hålla hästen i galopp två varv på mittvolten (som det var då). På hopptävlingarna vägrade jag nog ut mig x antal gånger… Men vi lärde oss så vansinnigt mycket, framförallt att ta ansvar! Och att ha roligt med hästarna. Det var ingen prestige utan vi var där för att vi älskade hästar. Och för min del så hade vi inte haft råd att ha mig på ridskola. Här kunde vi hjälpa till i stallet, och vi fick rida extra om vi var drivna. Vi fick ridlektioner mot att vi själva höll lektioner, och på så sätt jobbade jag ihop till all min ridning från början. Så hade jag inte hamnat på Skutan hade jag nog haft ett annat jobb idag.
Jag och min favorithäst, Dawona. Hon var född på gården, och en arab-russ-shettis… Bilderna är från några av Skutans klubbtävlingar.
Mitt första ridläger när jag hade ridit något år eller så. Hästen hette Silverpilen
Här är jag på hästen Chanzy, när jag blev för lång för att rida B-ponny (oerhört sorgligt). Den här hästen är korsning fjording och något mer…
Här är jag nog ännu lite äldre. Det här är en inbjudningstävling mot något annat stall i närheten. Vi hade två fjordingar vi brukade rida, perfekta för voltige också med sina breda ryggar!