Bett är ju en hel vetenskap, som ni kanske har märkt. De flesta hästar fungerar på ett vanligt, hederligt tränsbett, och så länge de gör det så tycker jag inte att man behöver ”laborera” alltför mycket med betten. Det kan dock vara bra att växla lite mellan olika bett för att undvika bettrelaterade skador i munnen.
Jag har ridit Anea mest på kandar tidigare, helt enkelt för att hon har varit för stark och spjärnig på bett. Man ”ska” ju kunna rida sin häst på träns, men jag tycker faktiskt att det kan vara bättre att betsla upp än att sitta och dra i hästen – om det behövs och man vet vad man gör. På senare år, när hon blivit starkare i kroppen, och mer utbildad, så har jag kunnat börja rida på träns (vilket kanske verkar lite bakvänt). Här ska jag tillägga att om hästen är rätt utbildad från början, så behöver man förhoppningsvis inte betsla upp, men tyvärr var hon felriden och hade med sig en massa i ”bagaget” när jag fick henne.
När jag väl har börjat kunna rida henne på träns, så kändes kandaret plötsligt sämre. Jag upplever att hon kryper in med nosen och ”stänger av” och även bjuder sämre framåt. Där har ett pelham hjälpt mig en del, som jag kan ha när jag tränar hemma. Kandaret fungerar bra när jag är borta och tränar och tävlar (tack och lov, får ju inte tävla på pelham). Hemma blir hon dock avstängd på kandaret. (I alla fall just nu – det kanske ändrar sig igen.) Jag får ju tävla på träns nu, med de nya reglerna, men där går lite ”gränsen” – om jag ska kräva mer samling och lite snabbare reaktioner så blir det fortfarande för svårt. Däremot är tränset super om jag vill rida i en lägre form, jogga och få fram halsen mer.
Förutom dessa tre alternativ så har jag hackamore ganska ofta när jag rider ut. Oftast skrittar jag bara på det, men när vi har en bra dag kan jag faktiskt galoppera ute med det, och även jogga i ridhuset ibland. Hackamoret har jag för att spara munnen, men det är lätt att hon blir lite stark på det, även fast jag upplever att hon gillar det. När jag longerar / tömkör så har jag ett rakt bett och en remont-nosgrimma. Återigen för att varva med annat bett och annan nosgrimma. Det raka bettet förespråkas av många tandläkare, men jag tycker det känns som ett ”cykelstyre” att rida på tyvärr – däremot fungerar det bra när hon jobbas från backen.
Kontentan av det hela är att våga testa olika varianter och se vad som fungerar. Tyvärr blir det svårt att ha fem olika bett på lektionshästarna, men har man sin egen så tycker jag det är värt att ha i alla fall 2 olika bett att växla mellan.
Det finns en uppsjö av bett – läs på innan du testar nytt. Man kan väl säga att några här på bilden skulle jag nog undvika…
Inga svar