De fem hundåren

Man brukar säga att de första fem åren som egenföretagare är ”hundåren”. Jag är nog beredd att hålla med – so far. Nu är jag inne på mitt sjätte år och det känns faktiskt lättare, alltihopa.

Dels har jag en stabil kundkrets (som ändå gick relativt fort att bygga upp, måste jag säga), och omsättningen har ökat. Det känns som om det kommer in pengar i ett stadigt flöde. Jag har inte heller någon jättetydlig lågsäsong egentligen (skulle vara sommaren kanske). Det första året räknade jag mina pengar varje dag, och kollade att jag fick in så mycket som det var tänkt hela tiden. Nu känner jag mig rätt lugn vad gäller ekonomin, och jag har ofta bokningar långt fram och det känns ju tryggt såklart!

Jag känner mig också lugnare när det gäller hästarna. Det var skit-tufft i början. Jag hade väl egentligen en häst för lite, så om någon blev halt var det alltid på håret. Jag har (även utan Cicooria) bättre marginaler nu. (Men jag behöver absolut ersätta henne så snart det går!). Det var jobbigt med ridningen också, jag skaffade ju många nya hästar på en gång som jag skulle lära känna, och forma samtidigt. Det var ju inte helt lätt. Nu känner jag dem bra, vet hur de funkar och vad jag ska tänka på med varje häst.

Jag har en bra anläggning! Jag har hyrt in mig på två olika ställen, på gott och ont. (Så förutom att bygga upp en verksamhet har vi hunnit flytta två gånger också.) Nu känns det så sjukt skönt att bestämma allt själv, det är mina regler och jag behöver inte fråga någon annan (utom Torbjörn kanske). Jag behöver inte vara rädd att bli uppsagd eller få andra villkor. Vilken frihet!

Jag känner mig mycket mer trygg i min roll. I början hade jag mer prestationsångest och kände att jag måste bevisa saker hela tiden. Nu tycker jag att jag har gjort det. Det betyder inte att jag är perfekt, men jag har mer utrymme och tolerans för om jag skulle göra något ”fel”. Och jag känner inte att alla måste gilla mig. Jag kan omöjligt passa för alla kunder, och om det inte klickar så är det inte hela världen. Det går inte att göra alla nöjda! Huvudsaken är att merparten är nöjd.

Faktum är att jag känner mig mycket lugnare nu. Lite kanske också beror på att livet på gården faktiskt ligger lite på is (haha) just nu. Man kan inte fixa med så mycket saker utomhus t.ex. Men hur som helst, jag känner att jag har börjat bli sugen på att göra lite annat igen, som att träna (?!), laga bättre mat.. Typ ta hand om mig bättre. Vet inte hur länge den känslan håller i sig, men den har varit borttappad ett bra tag. De här åren har varit jätteroliga, men också, som sagt, hundår. Det känns som om jag har varit i en bubbla och knappt hunnit tänka. Det har hänt så mycket, och gått så fort! Hoppas att vi fortsätter utvecklas, men skönt att kanske hinna andas lite emellanåt också.

(Påminn mig gärna om det här inlägget i maj – då kommer jag vara skitstressad igen. Har insett att livet på en gård tar mer fart då, även om man inte är bonde, och samtidigt drar alla tävlingar igång också! Så bäst att slappa så mycket som möjligt nu när det går.)
DSC_3694

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*