Sitta ner i trav

Igår har jag haft sitsträning med två elever och idag tre privatlektioner och ett kvällspass. Återkommande är att de flesta vill/behöver komma ner bättre i sadeln. Det som slog mig igår var att just denna önskan gör att många elever snarare pressar ner sig själva i sadeln = spänner sig = sitter ännu sämre. Det är ett vanligt missförstånd att man ska sitta så ”stilla” som möjligt för så ser det ju ut när proffsen rider. Vad man lätt glömmer är att sitta ”stilla” på hästen = sitta FÖLJSAMT, alltså röra sig lika mycket som hästen rör sig! Och det är ganska mycket…

Jag vet inte om det nu skulle vara lättare att lära sig sitta i trav genom att röra sig mer, det är nog minst lika svårt som att sitta stilla. Det kan ta ett bra tag att få en bra sits, men att ändra tankesätt kring att sitta i trav kan ju vara ett steg på väg. Förhoppningsvis slappnar man av mer. Detsamma gäller ju i och för sig i skritt och galopp. Jag har flera gånger funderat på varför hästarna ofta saknar framåtbjudning på lektionerna när jag själv tycker att det är det minsta problemet. Men en anledning är nog högst sannolikt att ryttaren helt enkelt inte följer med i rörelserna tillräckligt och därmed spänner hästen ryggen, tappar ryggverksamheten och då även framåtbjudningen. Så nu är mitt mål att få mina elever mer rörliga!

Jag kommer nog återkomma till ämnet, jag tycker det är så otroligt roligt att se hur man genom att förändra sitsen hos ryttaren kan få hästen att gå mycket bättre. Om ni vill träna mer på detta rekommenderar jag sitsträningskursen på två dagar (https://ryttarutbildning.se/kurser.php).

Här är även ett boktips, boken ”spänst och harmoni i ryttarens sits” av Birthe Vogelius är läsvärd. Men man får nog läsa lite i taget för den är väldigt omfattande och risken är nog att man börjar tänka ”för mycket” till slut…