Att vara sin egen chef…

…är grymt. Jag skulle aldrig i livet vilja bli anställd igen! Starta eget är det bästa jag har gjort. Men det är, såklart, på gott och ont.

Det är inte helt lätt att vara sin egen chef. Oftast för att man vill jobba mer än vad som kanske är rimligt ibland. Nu i år har jag ändå varit lite bättre på att göra lite annat än att bara jobba, jag försöker hinna träffa mina vänner, och jag har ju t.o.m. gått på yoga under hösten. Men så fort jag inte jobbar stenhårt så drabbas jag av lite dåligt samvete!

Kanske för att det handlar om djur? Det går ju liksom inte att ta hand om dem för bra. Men det kan handla om andra saker också, som jag tycker att jag försummar om jag slappar lite. Det finns ju alltid saker att göra om man har en egen gård. Varifrån kommer det dåliga samvetet? På nåt vis är jag så van att jobba mycket, och kämpa hela tiden, så jag tror det är lite gammal vana. Jag är inte van att kunna slappna av och vara lite nöjd ibland. Men nu har jag ju faktiskt kommit till ett läge där det är möjligt att hinna andas ut lite i alla fall. Visst har jag mål jag vill uppnå, men även de dagar när jag inte måste göra tusen saker så har jag en förmåga att ändå fylla varje minut. Jag tror jag taggar till lite av att ha små utmaningar hela tiden som håller mig igång. Det blir lite för mycket ibland bara. Allt blir lite som en tävling. Jag kan t.ex. mocka på tid, eller så gör jag en tävling av att mocka så många boxar som möjligt i samma kärra… eller liknande. Det känns ju lite skadat att stressa upp sig nästan medvetet?

Jag har jättesvårt att sluta med det här! Men det blir så långtråkigt med stallarbetet annars.. 😉

Hur som helst. Jag är BRA på att:
Sova. Jag sover jättemånga timmar varje natt om man jämför med vissa.
Äta. Jag brukar faktiskt äta ordentligt och hyfsat regelbundet (särskilt för att vara hästmänniska)
Och jag kan faktiskt säga nej. Det är lättare att säga nej till andra än mig själv, och det tror jag är bra i det långa loppet. Många människor med prestationskrav på sig säger ja till alla andra hela tiden, även om det är saker de inte vill göra. Jag är visserligen bra på att ta på mig en massa, men om det är något jag inte vill göra (åt någon annan) så gör jag faktiskt inte det. Stressa för min egen skull är upp till mig, men för andras skull är det inte värt det.

Etiketter:

Inga svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*