Träning på Arphus

Jag är helt slut. Körde till Pether i Strängnäs igår, red ett pass som var svintungt för mig, ett till idag och sedan hem. Tog ca två timmar enkel väg, så det känns som att man får försöka rida två dagar i rad, annars blir det väldigt jobbigt. Dessutom fick jag bo i deras superfina flygel (ni ska få se bilder sen). Jag var alltid så avundsjuk på de som fick bo över där, när jag jobbade på Arphus. Och nu fick JAG vara en av dem, haha.

Anea har skött sig väldigt bra, men det är mycket jobb kvar. Det visste jag väl, men just nu känns det som om jag ska över en stor mur. Det är så många saker som måste förbättras, och jag märker bara det som är mindre bra (såklart) – och glömmer helt bort det som har blivit bättre. Förmodligen skulle jag behöva filma henne mer, för jag tror att hon är finare att titta på än vad det känns.

Pether verkar i alla fall nöjd, och det känns jätteroligt. Igår jobbade vi mest med skolorna och att rida framåt bättre i dem, samt tydligare tempoväxlingar och hörn. Bara där har vi ett problem och det är långsamma reaktioner eller att hon spänner sig istället för att ta i. Det blev bättre och bättre men jag skulle behöva ha henne mycket kvickare för hjälperna.

Gjorde även lite serier i slutet. Det känns ok, men lite svajigt. I slutet gjorde vi i alla fall byten i var tredje som var helt raka och avspända, men här har jag verkligen ett jobb till vintern.

Idag har vi fokuserat mest på piruetter. Några blev riktigt bra, men nu är problemet att hon nästan sätter sig för mycket och då blir det för tungt så hon får bråttom runt. Måste göra dem lite större och mjukare när jag tränar.

Är nöjd med helheten, men ändå är det lite svårt just nu. Jag har blivit ännu mer medveten om massa detaljer, och fortfarande är inte ens grundridningen som jag vill ha den. Det är en balansgång mellan att förbättra grunden och ändå komma vidare. Sedan tycker jag att det är märkligt att hon ser ut som en sparv, trots träningen. Hon är inte underviktig direkt, men jag skulle vilja ha mer massa, och så bygger hon ju inga muskler. Ja, hon äter massor, och hon är avmaskad. Pether trodde att hon kanske kan ha problem med magen, och när jag tänker efter så skulle det inte vara omöjligt. Magproblem skulle kunna leda till spänd rygg, och hon hatar att jag tar under magen – men det har jag bara relaterat till ”sto-fasoner”. Inte lika säker längre.

Att träna hästar – och i synnerhet denna – är som att lägga ett jättestort pussel, där man först måste leta upp varje bit och man vet inte ens hur stort pusslet ska bli eller vad det föreställer. Ungefär så känns det att rida just nu.
Jag har ett jättehopp framför mig som känns både roligt och svårt, men jag undrar också hur mycket jag klarar? Det kommer krävas sjukt mycket om jag ska höja allt det här ett snäpp, och på ett bra sätt i rätt takt.

 

Etiketter:

Inga svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*