Caprice

Jag vet inte hur jag ska kunna berätta det här så jag får gå rakt på sak – Caprice är i himlen. Det går liksom inte att fatta hur man kan bli av med två fina hästar på såhär kort tid. Hittade Caprice fastrullad i boxen lördag kväll och hon hade kraftig kolik. Försökte gå med henne men till slut fick vi henne knappt att stå upp. Jag trodde hon skulle dö i ridhuset, men med hjälp av distriktsveterinären som gav smärtlindring så kunde vi åka till Ultuna med henne. Jag har aldrig sett en häst må så dåligt, det var fruktansvärt. Hon hade en omvriden tunntarm och det hade förmodligen gått att operera, men prognosen var inte alltför lovande och det är stora risker med en buköppning, samt väldigt dyrt. Tyvärr skulle samma pengar kunna gå till en ny häst i princip, så jag hade inte mycket val. Dessutom vet jag ju inte om hennes has skulle bli bra, vilket kunde ha inneburit att vi hade opererat en häst som kanske ändå inte hade kunnat ridas efteråt. Tycker inte heller att det kändes vettigt att hon skulle ha fått ytterligare minst tre månaders boxvila/konvalescens. Är helt säker på att jag tog rätt beslut men det gör ändå ont. Hon var väldigt speciell och hade ganska mycket idéer men det var också en anledning till varför jag gillade henne så mycket. Vi kämpade verkligen med henne och hon var finare än aldrig förr den här våren. Jag får hålla det i minnet och vara glad för den tiden vi hade. <3