Är ute och åker en hel del för tillfället… Idag träning för Mads. Jag är tydligen sjuk, tror jag har feber för jag känner mig typ långsam i kroppen. Lämpligt nog så erbjöd sig Mads att rida så det var ju skönt för mig. Red en stund efter bara för att känna vad han hade åstadkommit.
Sist han satt upp på Anea så var hon superspänd, och inte alls positiv till att bli pressad, utan klättrade mest på väggarna. Det var i vintras nån gång, och i den vevan tror jag Mads var redo att ge upp oss som ekipage (jag med). Vilken skillnad det var nu! Hon måste absolut sätta sig mer och vinkla in bakbenen ännu mer, men hon är samarbetsvillig, bättre i formen, rör sig bättre. Det var väldigt bra att se henne från marken idag faktiskt.
Nu ska hon vara ännu bättre framme för skänkeln, och framförallt så har jag börjat kunna samla henne för skänkeln utan att hon bara blir stark i halsen och jag blir frestad att bromsa. Det är ett jätteframsteg som jag ska fokusera ännu mer på nu. Vi kanske har hoppat upp ett trappsteg nu? Man törs ju knappt säga så, är lite ängslig för bakslag, men man får vara glad för alla bra ridpass!
Inga svar